Home About Browse Search
Svenska


Best of friends? Investigating the dog-human relationship

Rehn, Therese (2013). Best of friends? Investigating the dog-human relationship. Diss. (sammanfattning/summary) Uppsala : Sveriges lantbruksuniv., Acta Universitatis agriculturae Sueciae, 1652-6880 ; 2013:67
ISBN 978-91-576-7872-0
eISBN 978-91-576-7873-7
[Doctoral thesis]

[img]
Preview
PDF
570kB

Abstract

Dogs are commonly referred to as man's best friend, but the main focus of this thesis was to investigate how the dog experiences the relationship.

The first part of the thesis dealt with methodology currently used to assess the dog-human relationship: the Strange Situation Procedure (SSP) and the Monash Dog Owner Relationship Scale (MDORS). In one experiment, possible associations between the dog's bond to its owner (using the SSP) and the strength of the owner's relationship to the dog (using the MDORS) were investigated. Associations found were linked to how much the owner interacted with the dog on a daily basis, but not to the level of the owner's emotional closeness to the dog. In another experiment, the SSP was evaluated for its suitability to measure a dog's bond to a human. Findings showed that the test procedure was sensitive to order effects, but that there was variation in how the dog behaved during reunion with the person.

The second part of the thesis targeted the dog's reaction upon reunion with a human in different situations. In one study, the effect of time being separated from the owner was studied in the dog's home. While the owner was away dogs rested for most of the time, regardless of the duration of time alone. But once the owner returned, dogs initiated more physical contact and expressed higher frequencies of lip licking, body shaking and tail wagging after a longer duration of separation compared to a shorter one. In the final study, the type of interaction initiated by the human upon reunion was manipulated and endocrine measures were taken to better interpret the dog's behavioural reaction. It was found that when the person initiated both physical and verbal ('full') contact with the dog, oxytocin levels increased and stayed high for a longer time after the reunion event compared to when the person only talked to the dog or ignored it. The levels of physical contact initiated by the dog and lip licking behaviour were highest when the person interacted fully with the dog.

In summary, at reunion the dog's greeting behaviour differed according to the familiarity of the person, to the duration of the separation and to the type of interaction initiated by the person. It is proposed that this variation in dog behaviour during reunion should be the target of future studies of dog-human relationships.

Authors/Creators:Rehn, Therese
Title:Best of friends? Investigating the dog-human relationship
Alternative abstract:
LanguageAbstract
Swedish

Hunden spelar en viktig roll i människans liv, och vi i deras. Inom forskningen
har man hittills främst fokuserat på de effekter som denna relation har för oss
människor, medan man vet mindre om hur hundarna upplever relationen. Det
huvudsakliga syftet i denna avhandling är att undersöka just detta; hur
hundarna uppfattar relationen och hur man kan mäta detta på ett tillförlitligt
sätt.

I den första studien undersökte vi om styrkan av det känslomässiga band som
hunden har till sin ägare kan återspeglas i ägarens syn på deras relation. För att
värdera hur starkt bunden varje hund var till sin ägare fick hundarna
tillsammans med sina ägare genomgå ett beteendetest; Strange Situation
Procedure (SSP). SSP utförs i en främmande miljö och består av en kedja olika
episoder, under vilka hunden har sällskap av antingen ägaren, en främling, eller
är lämnad ensam i ett rum. Styrkan av hundens band till sin ägare värderades
genom att titta på hur mycket hundens beteende skiljde sig när ägaren fanns till
hands i denna milt stressande situation, jämfört med om denne inte fanns i
rummet. Ägarnas syn på relationen mättes med hjälp av ett frågeformulär som
belyser tre aspekter av hundägandet: vardagliga interaktioner med hunden, det
känslomässiga bandet till hunden och de saker som eventuellt kan uppfattas
som jobbiga med att vara hundägare. Utifrån ägarens svar värderades även
hans/hennes relation till hunden som svagare eller starkare för hela, samt för
varje del av frågeformuläret. Därefter jämförde vi hundens och ägarens mått
och undersökte om det fanns ett samband mellan hur starkt bunden hunden var
och hur stark relationen uppfattades som av ägaren. Det visade sig att ju mer
tid ägaren tillbringade i närheten av sin hund till vardags, desto mer fysisk
kontakt tog hunden vid återförening i beteendetestet. I motsats till vad vi
förväntat oss, hittades inga samband mellan hur starkt ägaren kände
emotionellt för hunden och hur hunden betedde sig under testet. Därmed drogs slutsatsen att det är vad ägaren gör med hunden som i högre grad påverkar hur
hunden uppfattar relationen snarare än hur känslomässigt involverad ägaren är
i sitt hundägarskap. Metoden (SSP) som vi använde för att titta på hundens
band till sin ägare har till viss del ifrågasatts för sin lämplighet när man tittar på
relationen mellan hund och människa. Därför ville vi titta närmare på just detta
i nästa studie.

SSP är ett test ursprungligen utformat för att undersöka bandet mellan unga
barn (1-2 år gamla) och deras föräldrar, men modifierade versioner av testet
har i stor utsträckning använts även för att studera bandet mellan hund och
ägare, då detta har liknats vid bandet mellan ett barn och dess förälder. Målet
med SSP är att man genom att försätta hunden i en stressande situation vill
trigga igång ett behov av trygghet som eventuellt skulle kunna tillgodoses av
ägaren. Under testet tittar man bland annat på hur hunden reagerar när ägaren
inte längre finns där som en trygghet att vända sig till, och huruvida hunden i
närheten av sin ägare blir mer säker i sig själv och vågar utforska sin
omgivning. Det har dock funnits en misstanke om att det är turordningen av
händelserna i testet som framkallar effekter på hunden snarare än relationen till
den närvarande personen.

För att undersöka detta fick hundar i den andra studien delta i SSP två gånger.
Den ena gången deltog hunden i testet tillsammans med en välbekant person
och en främling. Den andra gången, som utgjorde en kontrollbehandling,
deltog hunden tillsammans med två främlingar. Jämförelser av hundens
beteende tillsammans med en välbekant person eller total främling visade att
hundarna utforskade sin omgivning lika mycket oberoende av relationen till
den som var närvarande i rummet. Detta pekar mot att det snarare var
turordningen av de händelser som hunden utsattes för som påverkade hundens
utforskandebeteende. Hundarna föredrog dock att vara i fysisk kontakt med
den välbekanta personen framför någon av främlingarna och det fanns belägg
för att de reagerade starkare på återseendet med den välbekanta personen,
vilket uttrycktes bland annat genom att de viftade mer på svansen och ville ha
nära kontakt. Sammanfattningsvis visade resultaten att SSP troligen inte är en
bra metod att använda för att utvärdera detaljer i bandet mellan hund och
människa, utan att fokus istället bör läggas på att observera hundens beteende
vid återförening med ägaren. I resten av avhandlingen gick vi därför in i detalj
på hur hunden reagerar på återförening med en person under olika
förhållanden.

I den tredje studien studerade vi hur hundar påverkades av att vara separerade
från ägaren under olika tidslängder, med fokus på hälsningsbeteende vid
återförening. Beteende och hjärtaktivitet observerades hos hundar vid tre olika
tillfällen: när de var ensamma hemma i 0.5, 2 och 4 timmar. Varje separation
följdes av en 10-minuters period där vi i detalj kunde studera hur hundarna
interagerade med sina ägare när de återförenades. Det visade sig att hundarna
var inaktiva större delen av tiden då de var ensamma (92-97% av tiden)
oberoende av tidslängd, men i deras beteende då ägaren kom tillbaka hem sågs
däremot skillnader. Efter de två längre separationstiderna tog hundarna initiativ
till mer fysisk kontakt, viftade mer på svansen, slickade sig mer om munnen
mer och ruskade mer på kroppen. Det bekräftades således att det spelade roll
hur lång tid de varit ensamma hemma, och detta återspeglades i deras
hälsningsbeteende.

Spelar det då roll för hunden hur den blir bemött vid en återförening? I den
sista studien varierade en person sitt sätt att ta kontakt med hunden, genom att
antingen både tala till och klappa hunden, att endast tala till den eller att
ignorera den. För att bättre kunna tolka hundarnas beteende mättes även
hundens kortisol- och oxytocinnivåer under detta experiment. Oxytocin är ett
hormon som frisätts bland annat vid lugn positiv beröring och kallas ofta för ett
"lycko-hormon". Vi kunde se att återseendet med personen, oavsett hur denna
tog kontakt med hunden, frisatte detta hormon bland hundarna. Denna effekt
var dock starkast (varade längre) om personen initierade både fysisk och verbal
kontakt, vid en jämförelse med de andra sätten. Vid denna typ av full kontakt
tog hunden även mest initiativ till fysisk kontakt och slickade sig mest om
munnen. Det verkade som att hundarna mest uppskattade den typen av
återförening som inkluderade både fysisk och verbal kontakt.

Sammanfattningsvis kunde vi se skillnader i hur hunden betedde sig vid
återförening med avseende på hur välbekant personen var, hur lång tid de hade
varit åtskilda och på vilket sätt personen tog kontakt med hunden. För framtida
studier av olika typer av relationer mellan hund och ägare föreslår vi att
variationer i beteende under återförening ska ligga i fokus. Återföreningen kan
fungera som en ögonblicksbild av relationen, där man kan plocka upp viktiga
detaljer som återspeglar deras tidigare interaktioner.

Series/Journal:Acta Universitatis agriculturae Sueciae (1652-6880)
Year of publishing :September 2013
Volume:2013:67
Number of Pages:70
Papers/manuscripts:
NumberReferences
I.Rehn, T., Lindholm, U., Keeling, L.J. & Forkman, B. I like my dog, does my dog like me? (manuscript).
II.Rehn, T., McGowan, R.T.S. & Keeling, L.J. (2013). Evaluating the Strange Situation Procedure (SSP) to assess the bond between dogs and humans. PLoS ONE 8(2), e56938. Doi: 10.1371/journal.pone.0056938.
III.Rehn, T. & Keeling, L.J. (2011). The effect of time left alone at home on dog welfare. Applied Animal Behaviour Science 129, 129-135.
IV.Rehn, T., Handlin, L., Uvnäs-Moberg, K. & Keeling, L.J. Dogs' endocrine and behavioural responses at reunion are affected by how the human initiates contact. (manuscript).
Place of Publication:Uppsala
Publisher:Dept. of Animal Environment and Health, Swedish University of Agricultural Sciences
Associated Programs and Other Stakeholders:SLU - Research Areas for the Future > Future Animal Health and Welfare
ISBN for printed version:978-91-576-7872-0
ISBN for electronic version:978-91-576-7873-7
ISSN:1652-6880
Language:English
Publication Type:Doctoral thesis
Full Text Status:Public
Agris subject categories.:L Animal production > L01 Animal husbandry
L Animal production > L70 Veterinary science and hygiene - General aspects
Subjects:(A) Swedish standard research categories 2011 > 4 Agricultural Sciences > 402 Animal and Dairy Science > Animal and Dairy Science.
Agrovoc terms:dogs, animal behaviour, human behaviour, social behaviour, oxytocin, animal welfare, ethology, methods
Keywords:Dog-human interaction, Attachment, Strange Situation Procedure, MDORS, Greeting behaviour, Oxytocin, Dog welfare
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-e-1623
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-e-1623
ID Code:10793
Faculty:VH - Faculty of Veterinary Medicine and Animal Science
Department:(VH) > Dept. of Animal Environment and Health
External funders:FORMAS and Swedish Board of Agriculture
Deposited By: Therese Rehn
Deposited On:13 Sep 2013 06:11
Metadata Last Modified:02 Dec 2014 11:03

Repository Staff Only: item control page

Based on web server activity logs, updated nightly.

Number of visitshttp://pub.epsilon.slu.se/10793/6872
Number of downloadshttp://pub.epsilon.slu.se/10793/1/rehn_t_130913.pdf13731