Fritzson, Karl
- Department of Soil and Environment, Swedish University of Agricultural Sciences
Fritzson, Karl
Halterna 137Cs från Tjernobylolyckan är fortfarande mätbara i växter och vilt i många områden som tog emot nedfall från olyckan. Under de senaste decennierna har vildsvinen efter återintroduktionen i Sverige, expanderat till områden med förhöjda 137Cs-halter. Hos annat vilt har halterna radioaktivt cesium stadigt sjunkit under åren. Det finns dock farhågor om att den expanderande vildsvinsstammen kommer att få höga koncentrationer och att halterna inte kommer minska inom den närmaste framtiden. I den här studien har jag gått igenom aktuell litteratur i ämnet och analyserat 72 vildsvinsprover från främst Uppsala, Västmanlands och Södermanlands län. Ett antal växt-, avförings- och svampprover har också analyserats för att identifiera eller konfirmera tänkbara källor till cesiumhalterna hos vildsvinen. Medelvärdet för 137Cs i vildsvin var 789 BqKg-1 (v.v.) med en spridning från 1 till 4860 BqKg-1 (v.v.). Suggorna hade ungefär dubbelt så hög genomsnittshalt som galtarna. Hjorttryfflarna (Elaphomyces ssp) hade högst värden bland proverna, med ett medelvärde på 31036 BqKg-1 (ts) och bör därför kunna ses som en påtaglig källa till vildsvinens halter av 137Cs. Troligen varierar halterna i Svenska vildsvin även med åldern och årstiden. Mer provtagning på ett fåtal lokaler jämnt utspritt under året skulle kunna ge ett statistiskt säkrare resultat av halterna i vildsvin och dess föda.
vildsvin; cesium-137; radioaktivitet; hjorttryffel; radioekologi
Publisher: Institutionen för mark och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet
Ecology
https://res.slu.se/id/publ/51649