Abstract

Syftet med projektet var att ta reda på om slaktkycklingföräldrar föredrar att sitta på sittpinnar. Enligt uppgifter från ungdjursuppfödare och kläckäggsproducenter har man erfarenhet av att avelshönsen inte utnyttjar sittpinnar utan i större utsträckning sitter på golvet eller på det dränerande golvet över gödselbingen. Både unga djur under uppfödning och vuxna djur i produktion har studerats, för att därmed öka kunskapen om var de föredrar att sitta, på sittpinnar eller på det dränerande golvet direkt på gödselbingen. Undersökningen har även omfattat studier av hur mycket djuren använder sittytorna under dygnet och vid olika åldrar. Undersökningen har gjorts på slaktkycklingshybrider, djur under uppfödning och producerande föräldradjur, för att få mer kunskap om djurens användning av sittpinnar. Två olika sittunderlag har undersökts, sittpinnar av trä och gödseldränerande plastgolv, både i uppfödningen och hos de vuxna djuren. De vuxna djuren har även haft fristående sittpinneställningar. Sittpinneställningarna sattes in för att ta reda på om om djuren ville sitta högre än höjden på gödselbingen. Uppfödningsstallet var indelat i boxar, fyra boxar med mycket sittpinnar/plan till djuren 120 mm/djur och fyra boxar lite sittpinnar/plan 30 mm/djur, hälften med plast och hälften med trä. I föräldradjurstallet fanns observationsytor av trä och av plast, med pinnar och ytor utan pinnar som specialstuderades. I SJV:s föreskrifter och allmänna råd (L 100 SJVFS 2010:15) anges att det skall finnas sittpinnar till djuren. När de är tre veckor skall det finnas 20 mm sittpinne/djur och krav på mängd sittpinnar ökar med djurens ålder, vid 21 veckor krävs 120 mm/djur. I produktionsstallet skall vuxna djur ha 150 mm sittpinne/höna. EU har ett gemensamt regelverk för dessa mått. Europarådet anger även att golv och sittpinnar inte får skada djuren eller medföra obehag. Det är således samma krav på sittpinnar till slakthybriderna som till lätta värphybrider. En fullvuxen slaktkycklinghöna väger 2-2,5 gånger mer än en vanlig värphybrid. Näringen anger att det är tillräckligt med 30 mm sittpinne/djur för att 20 % av djuren skall kunna vila på pinnar samtidigt, och att pinnarna ska ses som ett träningsredskap för tredimensionellt beteende under uppfödningen. Uppfödning Redan under första veckan i stallet börjar kycklingarna hoppa upp på pinnar som är i närheten av golvet. De sitter inte, utan hoppar bara upp och ner och använder pinnarna som någon form av träningsredskap. Under natten finns det inga djur på pinnar eller annan sittutrustning utan kycklingarna ligger tätt intill varandra på golvet. Ju äldre djuren blir desto mer använder de sittunderlagen. I slutet av uppfödningen använder lite mer än 10 % sittunderlagen dagtid och 23,8 % utrustningen under natten. Även sedan de blivit äldre är det inte många djur som sitter på pinnar/sittplan dagtid och de sitter oftast bara en kort stund och det framkom ingen större skillnad mellan boxarna som har mycket eller lite sittunderlag och hur många djur som använder pinnarna/underlagen. Vid sista besöket är det 10% fler sittande djur nattetid i de boxar som har mycket sittpinnar/underlag jämfört med boxarna med lite sittutrustning. Det har också framgått att djuren föredrar att sitta på horisontella ytor, men inte på plan som är lutande. I slutet av uppfödningen satt 18,5 % av djuren på de horisontella underlagen och endast 5,3 % på de lutande underlagen nattetid. Det var fler sittande djur på träunderlaget än på plastunderlaget. Maximalt sittande djur nattetid var vid ett tillfälle 33,6 % och det var i en box med mycket träunderlag. Trots stor mängd sittutrustning föredrar djuren att vara på golvet under natten och om de väljer att sitta upphöjt skall det vara i närheten av klungan som ligger på golvet. Utrustningen mot väggarna står oftast tomma, både de vinklade men även de horisontella bänkarna. Redan i uppfödningsstallet börjar det uppstå skador på djurens bröst orsakade av sittpinnar/sittunderlag. Av de som satt på träpinnar hade 25 % någon form av skada och djuren på plastunderlaget hade något lägre skadefrekvens. Djurens ålder var 19 veckor vid studien av skador på brösten, skadorna var dock lindriga. Ungdjuren behöver utrustning att träna på och de skall ha sittutrustningen redan när de kommer till stallet. Man bör undvika vinklade pinnar/ytor och sittutrustningen skall vara i närheten av djuren. Vuxna föräldradjur Föräldradjuren var placerade i två stallar. Stallarna var vardera uppdelade i två lika stora avdelningar. I det ena stallet bestod det gödselgenomsläppliga golvet på bingen av plast och i det andra stallet av trä. Vissa delar på gödselbingarna hade försetts med sittpinnar. Ytor med sittpinnar och intilliggande ytor utan sittpinnar utgjorde observationsområden. Djuren fördelades till stallavdelningarna med avseende på hur de fötts upp. Ungdjuren som haft bänkar och sittpinnar av trä placerades i ett stall med trä på gödselbingen och djuren som haft plastunderlag under uppfödningen placerades i stallet med plast på gödselbingen. Djuren som haft mycket sittpinnar/sittytor placerades i en avdelning och de som haft lite sittpinnar/sittytor i den andra avdelningen i respektive stall. Varje avdelning var även försedd med en fristående sittpinneställning för att studera om djuren föredrog att sitta högre upp än gödselbingens nivå. Föräldradjuren slaktas när de är 60 veckor. Föräldradjuren ändrade beteende med stigande ålder, när de är yngre är de mer aktiva. I början av produktionsperioden är de ständigt i rörelse antingen på gödselbingen eller på ströbädden, de satt sällan. Om de satt var det under kortare stunder. När de blev äldre såg man fler höns som satt dagtid och de sitter längre stunder. Fram tills att de var omkring 45 veckor fanns det fler djur dagtid på de observationsytor som inte hade pinnar jämfört med ytorna med pinnar och mer djur på plastunderlaget än träunderlaget. Det tycks som om att de går lättare och mer obehindrat på bingens gödselgenomsläppliga plastgolv än på golvet av trä. Efter 45 veckors ålder ändrade de sina vanor och då fanns det fler djur på bingarna av trä. För att se hur djuren använde de olika ytorna noterades höns som hoppade upp och som hoppade ner från bingarna under dagsinspelningarna. Det var mer aktivitet på plastytorna än på träytorna och det var mer nerhopp och upphopp på ytorna som saknade pinnar. I slutet av produktionsperioden satt höns oftast på yttersta pinnen mot ströbädden och det hindrade de andra hönsen att hoppa upp. Under hela observationsperioden har det nattetid funnits fler höns på ytorna utan sittpinnar jämfört med ytorna som har sittpinnar. Djuren som sitter på pinnar sitter mer organiserat eftersom det finns ett visst avstånd mellan pinnarna. Men man kan även se djur som sitter mellan pinnarna. På ytorna som saknar pinnar sitter djuren mer oorganiserat och mer tätt intill varandra. I de stallavdelningar som hade mest sittande djur på pinnar kom djuren från uppfödningsboxar som haft lite tillgång till sittpinnar/ytor. Den fristående sittstångsställningen som placerats på ströbädden, för att se om djuren ville sitta på högre nivå än gödselbingen, användes väldigt lite av djuren oavsett tid på dygnet och det var samma djur som använde denna sittplats. I början fanns det ett litet antal djur på pinnarna och det avtog med stigande ålder. Däremot tyckte de om att lägga ägg inne under ställningen och runtom kring den. Det finns en del litteratur om sittpinnar och vinklade plan till slaktkycklingar och att de undviker att hoppa upp på dessa, de föredrar ytor som är horisontella. Ju brantare vinklar desto svårare var det att få djuren att använda pinnar och andra lutande ytor. Troligtvis är det även så bland de vuxna djuren, de tycker inte om att flyga upp på något som är vinklat i förhållande till uppflygningsytan, därför väljer de bort de här sittplatserna. Från videoinspelningarna framkom det även att hönsen tog längre förberedelsetid på sig för att flyga upp på den vinklade sittpinneställningen än när de flög upp på bingen, de hade även annorlunda flaxrörelser på vingarna. Däremot fanns det betydligt fler djur som valde att sitta på andra platser än avsedda sittplatser, exempelvis vattenramper, foderrännor och kanter, än som satt på sittpinneställningarna, speciellt under natten. Sittandet på dessa platser avtog med ökad ålder på djuren. Ju äldre djuren blev desto fler djur blev det på ströbädden, detta gäller både natt och dag. I slutet av produktionsperioden var det fler djur på golvet under natten 1001 st (78% fler) än när studien började. Av de golvliggande djuren var en hög andel tuppar. Mest golvliggande djur fanns i de avdelningar som haft lite sittunderlag under uppväxten. I början av produktionsperioden märktes skillnader på antalet golvägg mellan avdelningarna där hönsen haft tillgång till mycket sittpinnar/sittunderlag under uppfödningen och de som haft lite sittpinnar/sittunderlag under uppfödningen. Det fanns fler golvägg i avdelningarna som haft lite sittpinnar/sittunderlag, men skillnaden avtog med stigande ålder. Här kan även djurens tyngd påverkat golväggsförekomsten, hönsen i det ena huset var tyngre än hönsen i det andra huset. Minst antal golvägg fanns i avdelningen med de lättare hönsen som haft mycket sittunderlag av plast i uppfödningshuset. Generellt var golväggsförekomsten på en låg nivå i samtliga avdelningar. Vid två tillfällen undersöktes skador på brösten på de vuxna föräldradjuren som satt på olika underlag under natten. Mest skador hittades på djuren som satt på pinnar, både träpinnarna på bingen och pinnarna på sittställningen. Vid sista undersökningen hade 91 % av de undersökta djuren som satt på pinnar någon form av skada eller flera skador samtidigt. Färre och lindrigare skador fanns på djuren som låg på ströbädden och näst minst de som låg direkt på gödselbingen. Det framkom ingen större skillnad mellan djuren som låg på plastbingen eller de som låg på träbingen. Föräldradjuren är tunga djur och med nuvarande utformning av sittpinnar bör det inte finnas denna typ av utrustning i stallarna, det uppstår för mycket skador på djuren. Upphöjda horisontella plan är troligtvis tillräckligt för att tillgodose instinkten att komma upp på en högre nivå under natten. Det behövs mer studier om djuren skall ha sittpinnar, studier rörande utformning av sittunderlag som inte ger tryckskador på djurens bröst.

Keywords

perches, sitting area, parent animal, rearing, broiler, hens

Published in

Landskapsarkitektur, trädgård, växtproduktionsvetenskap: rapportserie
2014, number: 2014:3
ISBN: 978-91-87117-64-0
Publisher: Fakulteten för landskapsarkitektur, trädgårds- och växtproduktionsvetenskap, Sveriges Lantbruksuniversitet

SLU Authors

• Von Wachenfelt, Eva

  • Department of Biosystems and Technology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Other Veterinary Science


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/61092