Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2014Open access

”För var dag blir det bättre men bra lär det aldrig bli” : försurning i sjöar och vattendrag 2014

Fölster, Jens; Valinia, Salar; Sandin, Leonard; Futter, Martyn

Abstract

Stora utsläppsminskningar av försurande svavel de senaste decennierna har lett till att svaveldepositionen nu är tillbaka på samma nivåer som för 100 år sedan. Detta har åtföljts av minskad surhet i sjöar och vattendrag och tecken på biologisk åter- hämtning. Samtidigt är många vatten fortfarande försurade och uppnår därmed inte kravet god ekologisk status i EUs ramdirektiv för vatten (WFD). Försurningspro- blemets omfattning motiverar att ”Bara naturlig försurning” är ett av Sveriges 16 miljömål. Denna rapport är en uppföljning av två av försurningsmålets preciseringar om att det försurande nedfallet inte ska överskrida den kritiska belastningen för vad natu- ren tål och att Sveriges sjöar och vattendrag ska uppnå minst god ekologisk status enligt WFD. Trender av vattenkemi presenteras från försurningskänsliga sjöar och vattendrag inom den nationella och regionala miljöövervakningen. Bedömningen av andelen försurade sjöar och överskridande av kritisk belastning baserar sig på miljöövervakningsprogrammet med sjöar i omdrev. Utvärderingen baserar sig på en indelning i fyra regioner med olika försurning som följer länsgränser och Högsta kustlinjen. Bedömningen av biologisk återhämtning från försurning baserar sig på en litteraturstudie. En utvärdering av historisk och nutida förekomst av mört som indikator på återhämtning från försurning presenteras också. Vattenkemiska trender analyserades i jonsvaga trendstationer med ANC < 0,3 mekv/l (ANC = syraneutraliserande förmåga). Urvalet gav 95 sjöar med tidsserier 1988-2013. Huvuddelen av sjöarna hade ursprungligen valts för att vara referenser till kalkningsverksamheten och lämpar sig därför väl för att studera återhämtning från försurning. Sjöarna saknar större påverkan från punktkällor och jordbruk så variation i klimat och deposition är därmed de främsta orsakerna till förändring. För vattendragen avgränsades data till perioden 1998-2013 för att få tillräckligt många stationer för en regional analys, 64 stycken. Vattendragen har en mer heterogen sammansättning, med allt från små skogsbäckar till inlandsstationer i de stora äl- varna. Sulfathalten och ANC minskade i sjöar i hela landet 1988-2013. En viss utplaning av trenden har skett, men minskningen har fortsatt även de senaste åren trots att depositionsminskningen planat ut. I södra halvan av Sverige minskade även halten baskatjoner (Ca, Mg, Na och K), vilket kan tolkas som en effekt av minskat försur- ningstryck. Halten naturligt organiskt kol (TOC) ökade i sjöar hela landet förutom i Norrlands inland. I den mest försurningspåverkade sydvästra delen av landet ökade alkalinitet och pH. En signifikant pH-ökning noterades även i Norrlands inland, men det har troligen naturliga orsaker. Ett urval av de 57 suraste sjöarna visade att förekomsten av pH-värden under 5,6 har minskat. Detta värde brukar anges som tröskelvärde för förekomst av mört, och resultaten tyder på att det finns kemiska förutsättningar för en biologisk återhämt- ning i många sjöar. Även i vattendragen minskade sulfathalten i hela landet. Få signifikanta trender noterades för övriga parametrar, delvis på grund av de 10 år kortare tidsserierna jämfört med sjöarna. En signifikant minskning av halten baskatjoner noterades i sydvästra Sverige liksom ökande TOC-halter i sydvästra samt östra och mellersta  Sverige. I Norrlands inland ökade alkaliniteten signifikant, troligen på grund av naturlig klimatstyrd variation. I tre sura bäckar ökade förekomsten av pH-värden över 5,6. En trendanalys av bottenfauna i sjöar och vattendrag i Europa och Nordamerika visade på ökad biodiversitet kopplat till minskande sulfathalter, med särskilt tydliga trender i Sverige. Samtidigt visar fördjupande studier på komplexiteten i kontrollen av biodiversiteten vilket försvårar att entydigt koppla trenderna till återhämtning från försurning. En undersökning av mörtbeståndens utveckling de senaste ca.100 åren i 19 sjöar där mört försvunnit under försurningsperioden visade på en viss återhämtning från försurning, delvis på grund av kalkning. I 11 av sjöarna hade mörten kommit till- baka. Av dessa var 10 kalkade. Mörten hade bara återkommit i 1 av 3 okalkade sjöar. År 2010 var 10 % av Sveriges sjöar > 1 ha försurade. Bedömningen baseras på be- dömningsgrunderna och innebär en minskning av pH-värdet med mer än 0,4 enhet- er sedan 1860 enligt geokemisk modellering (MAGIC). För kalkade sjöar beräkna- des de vattenkemiska parametrarna om för att ta bort effekten av kalkning innan bedömningen gjordes. Tillståndet innebär en återhämtning från 17 % försurade sjöar 1990. Prognoser för 2020 visar inte på någon ytterligare återhämtning. För- surningspåverkan är störst i sydvästra Sverige, 47 % av sjöarna, medan den är minst i Norrlands inland, 2 %. En kritisk granskning av bedömningen visar att bristande kunskap om dynamiken för svavel och kol ger en viss risk för överskattning av för- surningen. Risken är störst i Norra Sverige där depositionen är tillbaka på nivåer nära bakgrundshalterna och där små fel därmed kan få stor betydelse. Den kritiska belastningen av försurande ämnen för sjöar överskreds på 17 % av Sveriges areal 2010. Det är en avsevärd minskning sedan 1980 då 58 % av arealen hade ett överskridande. År 2020 förväntas överskridandet vara ner på 10 % om alla beslutade åtgärder genomförs i Europa och inom den internationella sjöfarten. Beräkningarna av försurningspåverkan och överskridande av kritisk belastning vi- sar på en omfattande förbättring av miljötillståndet med minskad försurning och minskat överskridande av kritisk belastning de senaste decennierna. Samtidigt visar prognoserna inte på någon fortsatt förbättring. Det innebär att med dagens miljö- målsformulering, beräkningsmodeller och markanvändning går miljömålet inte att uppnå.

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för vatten och miljö
2014, number: 2014:20
Publisher: Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet