Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 1998

Kolbäcksån - Recipientkontroll 1997

Fölster Jens, Herlitz Eva, Wiederholm Ann-Marie, Eriksson Lars, Östlund Mikael, Wallin Mats

Abstract

Tillståndet i Kolbäcksåns vattensystem 1997 har undersökts inom ramen för ett samordnat recipientkontrollprogram. Programmet omfattade provtagning av vattenkemi vid 9 stationer i rinnande vatten samt i 12 sjöar. Vattenkemiprovtagningen gjordes i mitten på varje månad i rinnande vatten och i februari och augusti i sjöarna. Växtplanktonprover från sjöarnas epilimnionvatten (vattenvolymen ovanför temperatursprånskiktet) togs i augusti då även bottenfaunaprover i litoralen (strandzonen) togs. Bottenfauna provtogs även i profundalen (djupbottnar) och i sublitoralen (4-6 meter) i februari. Både vintern och sommaren 1997 var varmare än normalt. Årsnederbörden var normal medan medelvattenföringen i Kolbäcksåns mynning vid Strömsholm var 30% lägre än normalt. Halterna av fosfor, som är det viktigaste näringsämnet för växtplankton, visade att Kolb~cksåns vattensystem yar näringsfattigt «15Ilg Tot-PIl) i de övre delarna till och med Amänningen. Mellan Amänningen och utloppet i Strömsund tillförs mycket fosfor från tätorter och jordbruksmark och vattnet kan där betraktas som näringsrikt. Årstransporten av fosfor med vattnet var 18,6 ton i mynningen. I Freden, en avsnörd vik av Mälaren där Kolbäcksån mynnar, var fosforhalterna mycket höga i bottenvattnet. Det visar att fosfor som lagrats på botten när Freden var kraftigare belastad, fortfarande läcker ut till vattnet och har stor betydelse för växtplanktonproduktionen i sjön. Halterna av kväve, ett annat växtnäringsämne, var höga i hela vattensystemet jämfört med fosfor. I de flesta fall var halterna måttligt höga till höga «450 Ilg tot-NIl). Kvävetransporten i mynningen var 750 ton per år varav 350 ton i form av nitrat och ammonium vilka är direkt tillgängliga för växtplankton. Det nationella miljömålet är att transporter av växtnäringsämnena kväve och fosfor inte ska överskrida den dubbla naturliga halten. Detta mål uppfylldes för fosfor men inte för kväve där transporten var 3 gånger den naturliga. Den största förekomsten av växtplankton uppmättes i den relativt lilla och belastade sjön Trätten. Hälften av växtplanktons biovolym upptogs där av den vattenblommande cyanoba.~terien (blågröna algen) Aphanizomenon. Mycket stor biovolym uppmättes också i Ostersjön och i Stora Aspen. I dessa sjöar dominerade den stora flagellaten Gonyostomum (gubbslem). Denna art kan i stora koncentrationer orsaka besvär främst i form av klåda för badande. I de resterande sjöarna var växtplanktonförekomsten liten eller mycket liten. Bottenfaunans sammansättning på djupbottnarna visade att tillgången på löst syrgas, som är avgörande för livsbetingelserna, var dålig i många av sjöarna. Syrgastillgången påverkas bl a av utsläpp av organiskt material. I de tungt belastade sjöarna Stora Aspen och Freden, visade bottenfaunans sammansättning att syrgashalterna var låga även på de grundare bottnarna 4-6 m. Tillgången påo syrgas vid botte~.under sommaren påverkas även av temperaturskiktningen i sjön. I Amänningen och Ostersjön, som normalt är omblandade i augusti, orsakade en tillfällig skiktning ovanligt låga syrgashalter vid botten. I Saxen var syrgashalten på djupbotten istället ovanligt hög, vilket förmodligen berodde på en senare skiktning än normalt. Strandzonernas bottennfauna visade att de provtagna sjöarna i Kolbäcksåns vattensystem inte är drabbade av försurning. Bl a fanns denJörsurningskänsliga dagsländan Caenis horaria i stor mängd i flera av sjöarna. Aven den kemiska provtagningen visade på ett gott surhetstillstånd med pH mellan 6 och 7. Alkaliniteten, som är vattnets förmåga att motstå försurning, var även den tillfredsställande, med halter över 0,1 mekvll i de flesta fall. Bara i den lilla skogsbäcken Pellabäcken, högt uppe i vattensystemet, sjönk alkaliniteten till ° vid några tillfällen under våren och hösten. Detta hade till största delen naturliga orsaker. Kolbäcksån är kraftigt påverkad av metaller från både tidigare och nutida metallhantering. Detta visade sig i att halterna av många tungmetaller var höga. I Saxen och Saxens utlopp var halterna av zink, bly och kadmium dubbelt så höga jämfört med vad som rekommenderas för råvatten i EU-s dricksvattendirektiv. De höga halterna i Saxen beror på läckage från Saxdalens nedlagda gruva. Under de senaste fyra åren har zinktransporten i Saxens utlopp halverats. Samtidigt låg transporten i den nedströms belägna stationen Ludvika på ungefär samma nivå vilket visar att den mellanliggande sjön Väsmans förmåga att binda metaller relativt sett har minskat. En liknande tendens noterades för bly. Två andra metaller, nickel och krom tillfördes i första hand från metallindustrin i vattensystemets nedre delar. Detta kunde man se genom att nickelhalten ökade 3 ggr mellan Semla och Virsbo. Kolbäcksån passerar där Fagersta, där den största punktkällan för nickel är belägen. För krom skedde den största haltökningen istället mellan Trångfors och Strömsholm där Hallstahammar är beläget. Den totala årstransporten av metaller i Kolbäcksåns utloppsvatten i Strömsholm var 1,2 ton koppar, 7,5 ton zink, 0,01 ton kadmium, 0,37 ton bly, 0,72 ton krom, 1,2 ton nickel, 0,14 ton kobolt och 0,22 ton wolfram

Keywords

recipientkontroll

Published in


Publisher: Institutionen för miljöanalys, Sveriges lantbruksuniveristet

      SLU Authors

    • Fölster, Jens

      • Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
      • Herlitz, Eva

        • Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
        • Wiederholm, Ann-Marie

          • Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
          • Eriksson, Lars

            • Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
            • Östlund, Mikael

              • Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
              • Wallin, Mats

                • Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences

              Associated SLU-program

              Acidification
              Non-toxic environment
              Climate
              Eutrophication
              Cross-programme
              Lakes and watercourses

              UKÄ Subject classification

              Fish and Aquacultural Science
              Environmental Sciences related to Agriculture and Land-use

              Permanent link to this page (URI)

              https://res.slu.se/id/publ/27117