Home About Browse Search
Svenska


Breeding programme and infrastructure

the case of Red Maasai sheep in Kenya

Zonabend König, Emelie (2016). Breeding programme and infrastructure. Diss. (sammanfattning/summary) Uppsala : Sveriges lantbruksuniv., Acta Universitatis agriculturae Sueciae, 1652-6880 ; 2016:21
ISBN 978-91-576-8544-5
eISBN 978-91-576-8545-2
[Doctoral thesis]

[img]
Preview
PDF
3MB

Abstract

The aim of this thesis was to study potential breeding strategies for indigenous livestock in Eastern and Southern Africa under low input production systems. The thesis covered a study of the status of supportive infrastructure for use of animal genetic resources. The case of Red Maasai sheep was studied as a model for design of strategies for improvement of an indigenous breed under threat. Studies [I-II] were performed through participatory approaches by use of structured interviews, while [III] comprised analyses of data collected at a research station, and [IV] was based on simulations.

The infrastructure in the countries studied was weak and organizations needed more farmer involvement [I]. Countries with least university training in animal breeding also had least developed activities for animal genetic resources.

A significant genotype by environment interaction was shown for Red Maasai and Dorper sheep in two different environments in Kenya [II]. Dorper was superior to Red Maasai for live weight in the less harsh environment, whereas breed differences were small in the harsh environment. Body size and milk production were highly ranked for both breeds. Red Maasai was appreciated for reproduction and adaptive traits and Dorper mainly for its larger body size. Dorper ram lambs were heavier live but did not have heavier carcasses than Red Maasai [III]. When basing their payment on assessed live weight, evaluators substantially undervalued Red Maasai lambs economically compared to Dorper.

Opportunities for substantial genetic gain in live weight and carcass weight of Red Maasai sheep were shown in [IV]. When conditions are harsh, purebreeding of Red Maasai was superior to crossbreeding. The use of Dorper as a terminal sire breed to produce crossbred lambs for slaughter may be practised if environmental conditions are favourable and survival rates are high. It was shown that a nucleus breeding programme could sustainably improve the productivity of an indigenous breed, while contributing to biological diversity.

Authors/Creators:Zonabend König, Emelie
Title:Breeding programme and infrastructure
Subtitle:the case of Red Maasai sheep in Kenya
Alternative abstract:
LanguageAbstract
Swedish

8 Avelsprogram och infrastruktur – exemplet med Red Maasai-får i Kenya

8.1 Bakgrund

Människor på landsbygden är beroende av husdjur av många anledningar: för
att säkra tillgången på mat, som dragdjur, för gödsel, bränsle och
byggnadsmaterial, som ekonomisk trygghet och att de även fyller en social
funktion. I Afrika söder om Sahara spelar idisslare en viktig roll genom att de
omvandlar grovfoder och betesgräs till människoföda i form av högvärdigt
protein. Konsumtionen av kött och mjölk väntas öka drastiskt i detta område.
Historiskt sett har man mött en ökad efterfrågan på mat av animaliskt ursprung
genom att öka antalet djur, snarare än genom att öka produktiviteten hos de
befintliga djuren. Detta förfaringssätt har lett till en negativ miljöpåverkan med
till exempel överbetning, jorderosion och ökade utsläpp av växthusgaser.

Den globala åtgärdsplanen för husdjursgenetiska resurser, ”The Global Plan
of Action for Animal Genetic Resources”, som antagits av FAO:s
medlemsstater, belyser vikten av husdjursgenetiska resurser för att säkra
matförsörjningen genom ökad produktivitet, samtidigt som man bevarar den
genetiska mångfalden. En viktig faktor för hållbara avelsprogram och för
bevarandet av mångfalden i djurraser är tillgången på stabil infrastruktur. För
mindre intensiva produktionssystem saknas ofta en väl fungerande
infrastruktur eller så är den otillräcklig. För att ett avelsprogram ska vara
framgångsrikt krävs en fungerande infrastruktur med lämpliga anläggningar,
tillförlitlig datainsamling över både djurs identiteter och härstamningar samt en
rådgivningsservice med ett genetiskt utvärderingssystem av något slag.

Trots det hot som det utgör att öka antalet djur inom många
djurhållningssystem så riskeras också biologiska mångfalden inom sektorn.
Närmare 70 % av världens unika husdjursraser finner man idag i
utvecklingsländer, och upp till 20 % av världens cirka 7 000 husdjursraser
riskerar utrotning. I utvecklingsländerna finns två huvudorsaker till detta: 1)
djurets potential är dåligt utnyttjad inom många inhemska raser, vilket ofta ger
låg produktivitet, lågt ekonomiskt värde på marknaden och miljömässiga
problem, 2) kortsiktig och okontrollerad korsningsavel med exotiska raser med
deras korsningar som inte är anpassade för miljön, vilket utarmar genpoolen
inom de inhemska raserna. Forskningen har en viktig uppgift i att ta fram och
sprida kunskap om utvecklingen av mer passande avelsstrategier.

Red Maasai är ett exempel på en hotad fårras. Det är en inhemsk ras som
främst hålls av masajpastoralister i torra områden i Kenya och Tanzania. Rasen
har utvecklat mycket god motståndskraft mot infektioner av tarmparasiter, är
tålig mot värme och torka samtidigt som den har ett högt kulturellt och
traditionellt värde för masajfolket. Fram till mitten av 1970-talet var renrasiga
Red Maasai-får vanliga och kunde ses överallt på landsbygden i Kenya. Ett
subventionerat program för spridning av den större fårrasen Dorper från
Sydafrika etablerades för att öka lammens vikt. Frånvaro av kvalificerad
rådgivning för bönderna ledde dock till okontrollerad och ohämmad
korsningsavel, vilket resulterade i en kraftig minskning i antalet renrasiga Red
Maasai-får.

Syftet med den här avhandlingen var att studera möjligheterna för avel med
inhemsk boskap i södra och östra Afrika för hållbart nyttjande under extensiva
produktionsförhållanden. Avhandlingen omfattar en studie över vilken
stödjande infrastruktur för husdjursgenetiska resurser som finns tillgänglig.
Red Maasai-fåret studerades som modell för utformning av realistiska avelsmål
och avelsprogram, för att hållbart bevara och förbättra en inhemsk ras hotad av
ohämmad korsningsavel.

De mer specifika syftena var att:

Ø Studera den infrastruktur som finns och behövs för att stödja hållbart
nyttjande av husdjursgenetiska resurser i ett urval av länder i södra och
östra Afrika.

Ø Undersöka vilka egenskaper som bör ingå i avelsmålen, rasskillnader i
levande vikt, hull, slaktegenskaper och ekonomiska värden för
köttproduktion av Red Maasai- och Dorper-får och deras korsningar i två
olika miljöer.

Ø Studera möjligheter till bevarande och förbättring av Red Maasai-fåret
genom att jämföra renrasavel med olika nivåer av korsningsavel med
Dorper-får som en faderras i två olika extensiva områden.

8.2 Sammanfattning av studierna

8.2.1 Infrastruktur och institutionell kapacitet

Situationen i de sex länder, Botswana, Kenya, Moçambique, Tanzania, Uganda
och Zambia, som ingick i studien var väldigt olika och de hade hanterat frågor
gällande husdjursavel på olika sätt. De var alla i olika utvecklingsstadier och
hade olika ambitionsnivå.

Inget av länderna hade ett fullständigt avelsprogram i bruk men
bevarandeprogram av något slag fanns i de flesta länderna. Registrering av
djurens härstamning och produktion är basen för såväl forskning, utveckling
och avelsarbete, men tyvärr saknades det i många fall helt, förutom på försöksoch
forskningsstationer. Kenya var det enda land som tillämpade
produktionsregistrering av nötkreatur i större skala.

Organisationer och institutioner som har till syfte att stödja avelsprogram
visade sig vara få, och de behövde bli bättre integrerade. Bondeorganisationer
med mandat att förbättra husdjuren fanns i de flesta länder, men de var ofta
dåligt organiserade, delvis på grund av avsaknad av tillräckligt utbildade
anställda. Böndernas begränsade medverkan i olika organisatoriska
sammanhang rapporterades som ett hinder för utvecklingen i alla länderna.

De länder som erbjöd minst möjligheter till universitetsstudier i
husdjursavel hade också de minst utvecklade systemen och aktiviteterna för
husdjursgenetiska resurser. Alla länder, utom Moçambique och Zambia, erbjöd
dock avelsstudier på både master- och doktorandnivå. Alla länder rapporterade
avsaknad av tillräckligt utbildad personal som det absolut största problemet för
att utveckla avelsprogram. Mer universitetsutbildning och
kompetensutveckling behövs.

8.2.2 Avelsmålen bestämdes tillsammans med bönderna

Bönderna i två olika områden medverkade själva aktivt när avelsmålen för
fårraserna Red Maasai och Dorper bestämdes. I det mer extrema området, som
låg långt ifrån fungerande infrastruktur och där det var väldigt torrt, var det inte
så stora skillnader mellan varken storlek på de olika raserna eller vilken av
raserna som var mest omtyckt. I det området ansågs mjölkproduktion och
djurens kondition vara väldigt viktiga för alla rasgrupperna. I det mindre
extrema området som låg närmare städer och hade bättre betesmöjligheter, var
bönderna mer intresserade av den ekonomiska marknaden. Priset en bonde var
villig att betala för ett avelsfår var också betydligt högre för alla rasgrupper,
nästan dubbelt så mycket för Dorper och korsningar och nästan en fjärdedel
mer för Red Maasai, i jämförelse med det torrare området. Bönderna tyckte
storlek och tillväxt på djuren var allra viktigast oavsett ras, och än mer så för
Dorper-fåren. Mjölkproduktion rankades som näst viktigast oavsett ras. Red
Maasai-rasen däremot uppskattades framförallt för sin goda
reproduktionsförmåga och sina modersegenskaper. Rasen uppskattades också
mer för sin motståndskraft mot torka och sjukdomar.

Avelsmålen bör betona tillväxtegenskaper och mjölkproduktion för både
Red Maasai och Dorper i båda områdena. Djurens hull och att de är i bra
kondition bör särskilt beaktas i avelsmålen för båda raserna i det torraste och
mer extrema området. För Dorper bör man särskilt beakta egenskaper för bättre
anpassning till torrare klimat och bättre resistens mot sjukdomar.

8.2.3 Levandevikt, kroppsform, slaktegenskaper och ekonomisk värdering

I en studie av bagglamm hade Dorper 2,1 kg högre levandevikt än Red Maasai
vid cirka ett års ålder då djuren gick till slakt. Dorper hade också bättre
klassade slaktkroppar, men lägre slaktutbyte och fettansättning än Red Maasailammen.
Dessa var även något kortare men hade samma bröstomfång som
Dorper och korsningarna. Korsningarna var generellt bättre än båda
föräldraraserna, i medeltal noterades 8-9 procent i korsningseffekt (heterosis)
för alla egenskaper som undersöktes.

Livdjursbedömare var villiga att betala mer för Dorper-lammen, trots att
Dorpers slaktkroppsvikt senare inte visade sig vara högre än den för Red
Maasai. Bedömarna undervärderade Red Maasai-lammen ekonomiskt med 8-
13 % jämfört med Dorper-lamm enligt det prissystem per kg levande- eller
slaktkroppsvikt som användes av slakteriet.

Levandevikt var det bästa sättet av levandemåtten för bedömning av
slaktkroppsvikt. Av de subjektivt bedömda måtten var priset för vad
bedömarna var villiga att betala det mest informativa måttet för att skatta
slaktkroppsvikt, dock betydligt mindre informativt än levandevikt.

Tack vare korsningslammens överlägsenhet gällande storlek och
egenskaper för köttproduktion, skulle Dorper kunna rekommenderas som
faderras vid korsningsavel med Red Maasai-tackor.

8.2.4 Renrasavel med Red Maasai-får och korsning med Dorper-får

I den fjärde artikeln i avhandlingen, simulerades alternativa avelsprogram för
både renrasavel av Red Maasai och även med korsningsavel med Dorper i två
olika produktionsmiljöer. Avelsprogrammen baserades på en större
avelsbesättning, så kallad, kärnbesättning. Från denna distribuerades utvalda
bagglamm för avel på den lägsta nivån i avelsstrukturen, i de kommersiella
besättningarna som fanns i två olika produktionsmiljöer (miljö A och B). På
grund av att miljö B ansågs vara annorlunda än miljö A där kärnbesättningen
var, simulerades också scenarier med en sub-kärnbesättning i miljö B anpassad
för den miljön, en mellannivå för produktion av avelsbaggar för de
kommersiella besättningarna i B.

I genomsnitt producerade tackorna ungefär 10 kg kött per år. Efter 15 års
avelsarbete hade slaktvikten per lamm ökat med mer än 10 %. Det genetiska
framsteget för kött per lamm uppgick till 0,2 kg kött per år. Det genetiska
framsteget för de andra två egenskaperna man avlat för, överlevnad och
mjölkproduktion, var relativt sett betydligt lägre (0,04-0,05 genetisk
standardavvikelser per år jämfört med 0,17 för kött). Det årliga genetiska
framsteget, för alla tre avelsmålsegenskaper och scenarion som undersöktes,
var högst i kärnbesättningen och lägre ju längre ner i avelsstrukturen man kom,
lägst för korsningarna. Det berodde på att det tar flera år för det genetiska
framsteget att nå ut och bli stabilt och linjärt, 3-4 år för kärnbesättningen och 2-
3 år längre för de lägre skikten.

Genotyp-miljösamspel innebär att det inte är exakt samma gener som är
viktiga i olika miljöer. Rent praktiskt betyder det att det inte är samma djur
som är bäst i miljö A som i miljö B. Detta mäts ofta som en genetisk
korrelation mellan två miljöer för en och samma egenskap, ju svagare
korrelation, desto starkare genotyp-miljösamspel. Vid starkare genotypmiljösamspel
(0,6) försämrades Red Maasai på den kommersiella nivån i den
mest extrema och torra miljön (miljö B) jämfört med basalternativet som hade
ett genotyp-miljösamspel satt till 0,8. Utan genotyp-miljösamspel (1,0) var det
genetiska framsteget i miljö B mer likt det i det mindre torra och kärva klimatet
med bättre betesmöjligheter (miljö A). Selektion av tacklamm, genom att man
registrerar produktionsnivån, även på den kommersiella nivån, ledde till något
högre genetiskt framsteg och mer lika framsteg i de båda miljöerna. Den
genetiska nivån för de kommersiella besättningarna steg på 15 år med 1,96 kg
slaktkroppsvikt utan selektion av tacklamm och med 2,25 kg slaktkroppsvikt
med selektion, för miljö A, och från 1,39 till 1,63 kg i det extremt torra
området, för miljö B.

När grundalternativen för olika avelsprogram jämfördes så var renrasavel i
hela avelsstrukturen och en sub-kärnbesättning i miljö B det bästa alternativet.
Det resulterade i högst inkomst och mängd producerat kött från lamm och äldre
djur per år. Det mindre extrema området med bättre betesmöjligheter, miljö A,
gynnades något av att också ha Dorper och producera korsningslamm. En
högre andel korsningslamm resulterade för det området i något högre
köttproduktion. För miljö B å andra sidan resulterade användningen av Dorper
och korsningar i mindre mängd producerat kött än renrasavel med Red Maasai.

Skulle Red Maasai-fåren och Dorper-fåren rent hypotetiskt ha samma antal
lamm vid 12 månaders ålder per tacka och år inom en viss miljö så skulle ett
korsningsavelsprogram med en sub-kärnbesättning i miljö B vara det alternativ
som gav högst mängd producerat kött totalt. Att använda slaktkroppsvikter
beräknade i tidigare egna studier (artikel III) förändrade inte rangordningen av
scenarion utan bara den faktiska mängden producerat kött.

Huvudinkomsten från avelsprogrammet var från slaktade lamm (81%), följt
av kött från slaktade äldre djur (18% av inkomsten). Mjölkproduktionen bidrog
bara med en procent av inkomsten totalt sett men bidrog med högre inkomst i
den extrema miljön än den andra miljön, vilket inte var fallet för mängd kött.

Ett avelsprogram för Red Maasai-fåren skulle vara väldigt gynnsamt,
speciellt för ökad slaktkroppsvikt. Renrasavel rekommenderas under torra
klimatförhållanden. Under mindre extrema och torra förhållanden, eller om
Dorper-rasen får bättre överlevnad och reproduktionsförmåga, kan även den
framgångsrikt ingå i avelsprogrammet som faderras med produktion av
korsningslamm för slakt.

8.3 Kortfattade slutsatser

Den allvarligaste begränsningen för utveckling av hållbara avelssystem i de
länder som studerats i södra och östra Afrika är bristen på kunnig personal
inom husdjursavel på alla nivåer och för alla typer av organisationer. Mer
universitetsutbildning, fortbildning och kapacitetsuppbyggnad krävs inom
sektorn. Det är viktigt med tydliga nationella riktlinjer och institutioner med
mandat att stödja husdjursgenetiska resurser. Ökat samarbete och
kommunikation mellan existerande organisationer och institutioner behövs.
Böndernas delaktighet krävs för att avelsprogram ska bli framgångsrika.

Det var uppenbart att både Red Maasai- och Dorper-fåren har styrkor såväl
som svagheter och att båda raserna skulle gynnas av avelsarbete genom renrasselektion.
Kroppsstorlek och mjölkproduktion rankades högst i avelsmålet för
alla tre rasgrupper, Red Maasai, Dorper och deras korsningar. Red Maasaitackor
uppskattades för deras reproduktionsegenskaper och
anpassningsförmåga och Dorper uppskattades främst för sin större storlek.

Levandevikt var den objektiva mätegenskap som bäst skattade
slaktkroppsvikt. Det här visar hur viktigt det är att använda vågar för vägning
vid val av djur både till slakt och avel.

Slaktkroppar från Dorper-lamm var inte tyngre än för Red Maasai trots att
Dorper hade högre levandevikt. Dorper hade dock bättre slaktkroppsklass och
hade mer muskler. Red Maasai-fåren hade högre slaktutbyte och mer fett. Red
Maasai-lammen var tydligt ekonomiskt undervärderade jämfört med renrasig
Dorper vid utvärdering av livdjursbedömare jämfört med det av slakteriet
tillämpade betalningssystem för slaktkroppsvikt.

Hänsyn till genotyp-miljösamspel måste tas när hållbara avelsstrategier ska
utvecklas. Raserna måste vara välanpassade till sin miljö. Vid torrt klimat, med
låg kullstorlek och överlevnadsgrad, som det ofta är i Kenya, är det bäst att
använda Red Maasai för renrasavel. Att använda en kärnbesättning och vid
behov en sub-kärna, speciellt vid starkt genotyp-miljösamspel,
rekommenderas. Om miljöförhållandena är mindre svåra och överlevnaden
högre skulle det vara möjligt att även använda Dorper som faderras för ökad
produktion av kött. Korsningsavel mellan Red Maasai-får och Dorper-får kan
dock inte rekommenderas som ett sätt att förbättra böndernas försörjning,
speciellt inte när miljön är svår med torrt klimat.

Med en kärnbesättning för Red Maasai och, om nödvändigt för Dorper,
skulle det vara möjligt att öka det genetiska framsteget märkbart för levandeoch
slaktkroppsvikt för Red Maasai, men framsteget i egenskaper med låg
arvbarhet såsom överlevnad och mjölkmängd skulle fortfarande vara mycket
lågt, om än positivt. Med selektion av tackor baserat på registrering av djuren
även på den kommersiella, lägsta nivån, kan det genetiska framsteget öka
något.

Exemplet med Red Maasai visade att ett kärnavelsprogram på ett hållbart
sätt skulle kunna förbättra produktiviteten för en inhemsk ras och samtidigt
bidra till att bevara den biologiska mångfalden.

8.4 Framtidsfrågor

Fler studier behövs för att kartlägga både forskning och utveckling om hållbara
avelsstrategier, både avseende stödjande funktioner som infrastruktur
satsningar för registrering av husdjurens identiteter och produktion men också
ifråga om alternativa avelsprogram för bevarande och utveckling av raser.

Större komparativa studier över slaktkroppsegenskaper mellan Red Maasai,
Dorper och korsningar under olika miljöförhållanden är angelägna.

Det råder brist på fenotypiska och genetiska parametrar för
överlevnadsegenskaper och mjölkproduktion både för Red Maasai och Dorper
men även för andra fårraser i tropiskt klimat och under extensiva
produktionsförhållanden. Kunskap om lamningsintervall, kullstorlek, och
lammöverlevnad är också bristfälliga för dessa raser och mer forskning skulle
behövas.

Fler studier över alternativa avelsprogram principiellt, och speciellt för Red
Maasai i Kenya, vore lämpligt för att bättre kunna implementera bästa möjliga
scenario i fält.

Series/Journal:Acta Universitatis agriculturae Sueciae (1652-6880)
Year of publishing :February 2016
Depositing date:15 February 2016
Volume:2016:21
Number of Pages:81
Papers/manuscripts:
NumberReferences
IZonabend, E., Okeyo, A.M., Ojango, J.M.K., Hoffmann, I., Moyo, S., Philipsson, J. (2013). Infrastructure for sustainable use of animal genetic resources in Southern and Eastern Africa. Animal Genetic Resources 53, 79-93.
IIZonabend König, E., Mirkena, T., Strandberg, E., Audho, J., Ojango. J., Malmfors, B., Okeyo, A.M., Philipsson, J. (2016). Participatory definition of breeding objectives for sheep breeds under pastoral systems – the case of Red Maasai and Dorper sheep in Kenya. Tropical Animal Health and Production 48(1), 9-20.
IIIZonabend König, E., Ojango, J.M.K., Audho, J., Mirkena, T., Strandberg, E., Okeyo, A.M., Philipsson, J. (2016). Live weight, conformation, carcass traits and economic values of ram lambs of Red Maasai and Dorper sheep and their crosses. (submitted to Small Ruminant Research).
IVZonabend König, E., Strandberg, E., Ojango, J.M.K., Mirkena, T., Okeyo, A.M., Philipsson, J. Purebreeding of Red Maasai and crossbreeding with Dorper sheep in different environments in Kenya (manuscript).
Place of Publication:Uppsala
Publisher:Department of Animal Breeding and Genetics, Swedish University of Agricultural Sciences
ISBN for printed version:978-91-576-8544-5
ISBN for electronic version:978-91-576-8545-2
ISSN:1652-6880
Language:English
Publication Type:Doctoral thesis
Full Text Status:Public
Agris subject categories.:L Animal production > L10 Animal genetics and breeding
Subjects:(A) Swedish standard research categories 2011 > 4 Agricultural Sciences > 404 Agricultural Biotechnology > Genetics and Breeding
Agrovoc terms:sheep, breeds (animals), animal breeding, crossbreeding, pure breeding, carcasses, animal performance, breeding value, genotype environment interaction, genetic resources, participatory approaches, kenya
Keywords:Breeding programme, Infrastructure, Red Maasai sheep, Dorper sheep, Crossbreeding, Kenya, Livestock recording, Participatory approach, Carcass merits, Genotype by environment interaction
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-e-3217
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-e-3217
ID Code:13062
Faculty:VH - Faculty of Veterinary Medicine and Animal Science
Department:(VH) > Dept. of Animal Breeding and Genetics
Deposited By: Emelie Zonabend König
Deposited On:16 Feb 2016 08:39
Metadata Last Modified:06 Mar 2016 20:09

Repository Staff Only: item control page

Based on web server activity logs, updated nightly.

Number of visitshttp://pub.epsilon.slu.se/13062/537
Number of downloadshttp://pub.epsilon.slu.se/13062/1/zonabend_konig_160216.pdf126