Abstract

Med syfte att vinna insikt om olika trädslags etablerings- och produktionsförmåga på nedlagd jordbruksmark planterades jättepoppel (Populus trichocarpa), vårtbjörk (Betula pendula) och gran (Picea abies) på några inägor öster om Umeå 1986 och 1989. Våren 1986 planterades en parcell med två poppelkloner i systematisk blandning och en parcell med förädlad finsk och svensk vårtbjörk i systematisk blandning. Våren 1989 planterades två parceller vardera med björk och gran och en med poppel. Planteringsförbandet var genomgående 2x3 m. På 20 år producerade björken ca 100, granen ca 150 och poppeln ca 225 m3sk per ha. Björken har drabbats av allehanda skador och utbildat få vackra stammar. Svenska björken har vuxit något bättre än den finska men skillnaden är inte signifikant. Granen har vuxit bra och övre höjden vid 23 års ålder indikerar G34. Poppelklonernas utveckling skiljer sig signifikant. Den som var grövst vid den första gallringen hade samtidigt klenast grenar. Därefter växte den klart sämre. Flertalet popplar drabbades av kambiedöd mot sydväst på stammens nederdel våren 2003. Klonerna drabbades ungefär lika. Skadorna har delvis övervallat och tycks inte ha haft någon större inverkan på tillväxten. Etablering av poppel med rotade sticklingar (plantor) i stället för direkt utsättning av sticklingspinnar medförde högre överlevnad och en tidsvinst i höjd på ca 0,5 år. En sammanfattning ges av de erfarenheter av åkerplantering som vunnits i försöket.