Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2012

Förslag till modeller för tillståndsbedömning av fiskodling, kontrollprogram och analys av miljöpåverkan

Alanärä, Anders

Abstract

I december 2011 gavs SLU i uppdrag av Jordbruksverket att utreda några för fiskodlingsbranschen centrala miljöfrågor som påverkar hur odlingstillstånd skall dimensioneras och miljöpåverkan skall följas upp. I uppdraget ingår att belysa problemställningar och ge förslag på åtgärder. I Sverige saknas gemensamma riktlinjer eller regelverk för att dimensionera lämplig odlingsvolym i sötvatten. Som en första åtgärd föreslås att den nuvarande och etablerade ”Vollenweidermodellen” utses som nationellt gällande för att skatta potentiellt närsaltsutrymme i sjöar och regleringsmagasin. Utifrån beräknat närsaltsutrymme kan lämpligt odlingstillstånd fastställas. Samtidigt bör ett utvecklingsarbete initieras för att ta fram en mer ändamålsenlig och dynamisk modell. I denna utredning föreslås den så kallade FyrisNP-modellen ha potential att med högre säkerhet skatta närsaltsutrymmen i framtiden. Referensvärdet som skall återge det ursprungliga tillståndet för fosfor behövs för att kunna beräkna närsaltsutrymmet eller vattnets potential för fiskodling. Befintlig metod fungerar dock inte i regleringsmagasin som ligger i eller vid fjällkedjan på grund av att fosforhalterna ligger vid eller under ursprungsvärdet. Istället föreslås att nuvarande halt används som referens. För att med säkerhet identifiera den lägsta nivån föreslås att den nedre 90%-iga konfidensgränsen för medelvärdet sätts som referensvärde. Nationella riktlinjer för kontrollprogram bör utformas. Dessa skall vara specifikt utformade utifrån sjöns/magasinets morfometri och odlingens placering. Provtagning och analyser bör utföras av ackrediterad personal och ackrediterat laboratorium. Referensmätningar bör om möjligt genomföras innan start av odling. För att minska variationen mellan prover och ta hänsyn till den rumsliga variationen i sjön bör blandprov tas bestående av ytvatten från minst 5 representativa punkter. Vattenkemiska prover tas månatligen under den isfria säsongen, samt kvantitativa växtplanktonprover en gång per år. Differentierade kontrollprogram beroende på tillståndets storlek och lokalens känslighet bör övervägas. Likaså rekommenderas att odlingar med en produktion över en viss gräns (t ex 500 ton per år) skall ha enskilda kontrollprogram. Fiskodlingar är tillståndspliktiga som miljöfarlig verksamhet enligt Miljöbalken om mer än 40 ton foder används per år. Tillstångspliktiga odlingar skall årligen skicka in en miljörapport till ansvarig myndighet. Denna skall innehålla en emissionsdeklaration rörande hur mycket fosfor och kväve som släpps ut till miljön. Myndigheternas hantering av dessa miljörapporter är idag bristfällig och många odlare rapporterar inte in emissionsuppgifter. Dessutom finns tydliga indikationer på att emissionsberäkningarna inte genomförs på ett enhetligt och korrekt sätt. Ett utvecklingsarbete bör genomföras för att ta fram en standardiserad emissionsdeklaration. Beräkningsstöd bör ges i form av färdiga digitala kalkylblad och instruktioner. 4 För att på ett seriöst sätt kunna hantera branschens miljöfrågor måste miljörapport och kontrollprogram samordnas på ett bättre sätt. Informationen måste dataläggas och kunna samköras i en databas. Regelbunden analys av tillstånd måste genomföras och sättas i relation till tillståndsgiven produktion. Rapportering måste ske till odlare och ansvariga myndigheter. Uppföljningen bör centraliseras till en huvudman, förslagsvis en eller några länsstyrelser. Ett expertstöd bör inrättas för att säkerställa kvaliteten på analyser och utveckling av metoder.

Keywords

fiskodling; miljöeffekter; odlingstillstånd; referensvärde; produktionspotential; kontrollprogram

Published in

Rapport (Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för vilt, fisk och miljö)
2012, number: 2012:9
Publisher: Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för Vilt, Fisk och Miljö