Home About Browse Search
Svenska


Dricksvatten och mikrobiologiska risker från lantbrukens djur

Ottoson, Jakob (2012). Dricksvatten och mikrobiologiska risker från lantbrukens djur. Stockholm: (VH) > Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health, Sveriges lantbruksuniversitet.
[Report]

[img]
Preview
PDF
1MB

Official URL: http://www.lrf.se/PageFiles/70975/Rapport_Dricksva...

Abstract

Dricksvattenburna utbrott orsakas av fekalt förorenat
(avlopps- eller gödselförorenat) vatten och kan leda till stora kostnader för samhället.

Utav de runt hundra potentiella agens som kan spridas
fekalt-oralt via vatten är det i huvudsak åtta som är zoonoser, d.v.s. kan ha lantbrukens djur som reservoar. Syftet med denna rapport är att ge en överblick över hälsoriskerna med avrinning från lantbruket, d.v.s. att risken för att vattenburna utbrott ska orsakas av fekal förorening från gödselspriding och/eller strandbetande djur och hur denna risk vid behov kan minimeras.

Rapporten innehåller genomgångar av:
• vattenburna utbrott som rapporterats i Sverige
• barriärer som finns mellan djuren (gris och nötkreatur)
och dricksvattenkonsumenten
• infektionsdosen hos de mikroorganismer som kan
spridas från djur till människa
• förekomsten av de mikroorganismer som kan spridas
från nötkreatur och grisar till människa via
vatten i svenska besättningar
• en inbördes riskrankning mellan dessa organismer.

Rapporten avslutas med en diskussion utifrån några
allmänna principer för utformning av riskkriterier och
riskreducerande åtgärder i tre nivåer: på vattenverket,
i miljön samt hos lantbrukaren.

En infekterad individ (människa, djur) kan dagligen
utsöndra tiotals miljarder infektiösa celler. Utanför
värden, i miljön, sker en inaktivering av dessa organismer.
En barriär kan definieras som en hantering eller process som minskar sannolikheten att exponeras, infekteras eller bli sjuk av en specifik patogen.

Det kan t.ex. handla om teknikval, utspädning eller
hantering som reducerar halten av patogener i vatten.
Den viktigaste barriären i detta sammanhang är dricksvattenreningen där en kontrollerad avskiljning kan ske
och inaktiveringen av mikroorganismer kan bedömas.

För att nå kvalitetsmålet som ställs på dricksvatten bör
halterna i slutändan vara en infektiös cell per 100 000
– 1 000 000 liter. Att nå detta mål underlättas om man
har ett råvatten av god kvalitet.

Årligen sker mellan fem och tio vattenburna utbrott
i Sverige. De orsakas i regel av patogener med låg
infektionsdos såsom norovirus, Campylobacter, Giardia och Cryptosporidium. Vissa av dessa kan utsöndras av lantbrukens djur, men registrerade utbrott har i regel
orsakats av avloppsförorenat vatten. Utav de vattenburna
zoonoserna är det fr.a. Campylobacter och, regionalt,
Verotoxinproducerande Escherichia coli (VTEC) som kan tänkas påverka kvaliteten på råvattnet. Dessa bakterier
är dock känsliga för desinfektion och fungerar reningen som den ska är risken för vattenburen smitta minimal.
Cryptosporidium parvum, som är en klorresistent
parasit, kan utsöndras av kalvar upp till ca sex veckors ålder. I de fall dricksvattensäkerheten är baserad på inaktivering med klor och inte har någon effektiv
avskiljning med filter, kan djurens påverkan på vattentäkten behöva ses över. Vidare bör vattenreningen
byggas ut för att innefatta minst en effektiv barriär
mot parasitära protozoer.

Utifrån de studier som gjorts i Sverige verkar
risken för dricksvattenburna utbrott orsakade av gödselhantering och strandbete liten. Avloppsutsläpp i ett
avrinningsområde utgör den största risken då dessa till skillnad från gödsel kan innehålla humanspecifika stammar av Campylobacter och Cryptosporidium samt tarmvirus med låg infektionsdos. Vidare sker utsläpp av tusentals organismer per liter direkt i vattenmiljön.

En stor del av den gödsel som sprids har varit lagrat under en längre tid och en viss avdödning har skett. Trots det kan infektiösa organismer finnas kvar. I och med att stora kvantiteter sprids finns risk för ytavrinning och i närhet av råvattenintag rekommenderas det att gödsel hanteras med förnuft. En tumregel är att om man klarar miljömålen med gödselspridning och att råvattnet inte överskrider Svenskt vattens riktvärden för fekala indikatorer (se tabell 4) är risken för smittspridning acceptabel. Om det visar sig att den fekala påverkan på råvattnet ligger högre än riktlinjerna och härrör från djurhållning kan Jordbruksverkets regler för gödselspridning i nitratkänsliga områden rekommenderas: att gödsel appliceras med en säkerhetsmarginal till vattnet och helst brukas ner i marken inom fyra timmar. För strandbete under samma förhållanden kan man tänka sig en begränsning i antalet
djur, samt åldern på dessa djur, som har kontakt med
vattnet för att minimera risken för smittspridning.

Authors/Creators:Ottoson, Jakob
Title:Dricksvatten och mikrobiologiska risker från lantbrukens djur
Year of publishing :June 2012
Number of Pages:25
Place of Publication:Stockholm
Publisher:Lantbrukarnas riksförbund
Language:Swedish
Publication Type:Report
Article category:Other scientific
Full Text Status:Public
Agris subject categories.:L Animal production > L73 Animal diseases
M Aquatic sciences and fisheries > M40 Aquatic ecology
X Agricola extesions > X30 Life sciences
Subjects:(A) Swedish standard research categories 2011 > 1 Natural sciences > 106 Biological Sciences (Medical to be 3 and Agricultural to be 4) > Microbiology (Microbiology in the medical area to be 30109)
(A) Swedish standard research categories 2011 > 4 Agricultural Sciences > 403 Veterinary Science > Pathobiology
Keywords:drickvatten, mikroorganismer, lantbrukens djur, mikrobiologiska risker
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-e-1533
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-e-1533
Related URLs:
ID Code:10621
Department:(VH) > Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health
Deposited By: SLUpub Connector
Deposited On:09 Jul 2013 11:47
Metadata Last Modified:16 Feb 2016 11:02

Repository Staff Only: item control page