Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Ett nationellt program för kalkeffektuppföljning påbörjades 2010 på uppdrag av Naturvårdsverket med Institutionen för vatten och miljö, SLU, som utförare. Sedan juli 2011 drivs programmet på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Programmet omfattar samtliga 2889 målsjöar och ca 1500 målvattendrag i den statligt stödda kalkningsverksamheten. Därutöver omfattar programmet ca 1800 okalkade
referenssjöar och ca 1500 okalkade referensvattendrag. Programmet bedrivs i så kallat omdrev d.v.s. en sjättedel av objekten provtas varje år. I denna rapport redovisas
den första omgången som genomfördes 2010-2011.

Syftet med programmet är att ge underlag för en eventuell nedtrappning av kalkningsverksamheten i takt med att den sura depositionen minskat. Det omfattar vattenkemiska
parametrar för att kunna beräkna ”okalkad kemi” i de kalkade vattnen, samt göra en bedömning av försurningspåverkan med MAGICbibliotek. Det går också
att beräkna halten oorganiskt aluminium (Ali) utifrån de analyserade parametrarna.

Resultaten från de okalkade referensvattendragen ska längre fram användas för MAGIC-modellering med syfte att komplettera MAGICbibliotek. Sjöarna provtogs hösten 2010 och våren 2011. Vattendragen provtogs vid tre fasta tillfällen samt vid tre högflöden under 2010 och 2011.
Förutom vattenkemi inhämtades data för kalkning i avrinningsområdena samt vattenföring i vattendragen. För sjöarna togs resultaten från målsjöinventeringen
2007-2008 med i utvärderingen.

Resultaten bekräftar bilden från målsjöundersökningen; mer än hälften av de kalkade vattnen i södra Sverige skulle vara försurade om de inte kalkades enligt en bedömning med MAGICbibliotek. I norra Sverige skulle betydligt mindre än hälften av de kalkade vattnen vara försurade om de slutade kalkas. I en del län förekom halter > 60μg/l Ali i sjöar som inte klassades som försurade. Så höga halter borde
inte kunna uppkomma naturligt om det inte finns naturligt förekommande svavel i marken. Resultaten illustrerar osäkerheterna i beräkningarna och visar på behovet av flera kompletterande indikatorer när ekologisk status ska klassas för enskilda objekt.