Epsilon Open Archive

Abstract

I den här rapporten presenteras resultatet från ett forskningsprojekt utfört vid Sveriges Lantbruksuniversitet i samarbete med McDonald’s Sverige, Sveriges Nötköttsproducenter och LRF. Syftet var att dra lärdomar från några av McDonald’s europeiska motsvarigheter och deras leverantörskedja, kring hur olika strukturer och strategier i kedjan kan hjälpa till att stimulera och stärka produktionen av inhemskt nötkött och därmed också säkra tillgången. Efter litteraturstudier intervjuades personer inom leverantörskedjan i Österrike, Irland och Storbritannien under våren 2013. Materialet kompletterades sedan med intervjuer med personer inom den svenska nötköttskedjan.

Rapportens resultatdel inleds med en översikt över nötköttsproduktion och -marknad i de fyra länderna. Skillnader och likheter diskuteras, och både i skillnaderna och i likheterna god potential till kunskapsöverföring mellan länderna – även om det måste göras med viss försiktighet.

När vi tittar närmre på de kedjor som kan sägas utgöra vår ”fallstudie” har vi identifierat ett antal faktorer som kan kunna ligga till grund för rekommendationer för svenska nötköttskedjor. En är hur man inom producentledet organiserar sig i form av olika typer av producentföreningar och -grupper. Vi uppmuntrar utvecklingen mot mer organisation av olika typer inom det svenska producentledet.

Vi såg också ett ökat fokus på samarbete mellan olika nivåer i kedjan, och flera exempel visas upp i rapporten, såsom gemensamma satsningar på kunskapsöverföring och utveckling av kvalitetssäkringssystem. Det råder en stor tilltro till att samarbete och god kommunikation genom hela kedjan är en nödvändig och framgångsrik strategi för nötköttssektorn.

Alla tre kedjor använder sig av de omfattande kvalitetssäkringssystem som utvecklats för inhemskt nötkött. Systemen har växt fram utifrån konsumenternas efterfrågan och krav, vilket kanske är den största anledningen till att de ses som en nödvändig och generellt positiv utveckling. Ett annorlunda utgångsläge i Sverige gör att vi ställer oss tveksamma till att försöka efterlikna dessa länder på den här punkten. I Österrikes kedja har man dock även utvecklat ett system specifikt för McDonald’s kedja. I utbyte för att uppfylla företagets krav får producenter en merbetalning per kg av slaktvikten. På så sätt vill man bidra på ett mer direkt sätt till den inhemska produktionen av en viss sorts nötkött.

I alla fyra länder är det köparna, såsom dagligvaruhandeln, som uppfattas ha makten i kedjan - vilket ses som problematiskt. Det här behöver angripas från två håll; dels behöver producenterna göra vad de kan för att skapa en bättre position genom till exempel organisation, och dessutom utnyttja sin befintliga förhandlingskraft bättre. Dels behöver köpare som månar om att kunna köpa inhemskt nötkött även i framtiden anamma mer långsiktiga strategier, där man tar hänsyn till vad som händer i hela kedjan och inte bara i transaktionen med den direkta leverantören.

Rapporten avslutas med våra slutsatser och rekommendationer som riktar sig mot producenter såväl som förädlingsledet och köpare, samt några mot sektorn som helhet.