Epsilon Open Archive

Abstract

Tillsyn av betesdjur i naturbetesmarker kan vara tidskrävande och svåra att överblicka på grund av terräng- och vegetationsförhållanden. Om man förser några djur i flocken med GPS-enheter som är kopplade till mobilnätet, och som ger positioner vid några utvalda tillfällen per dygn, så kan djuren lokaliseras snabbare. Effektiviteten hos en GPS-enhet är andelen positioner som enheten faktiskt samlat in och avgett i relation till hur många den
är inställd på att samla in och avge under en tidsperiod. För att få erfarenhet studerades nötkreatur med GPS-enheter som betat ett drygt 200 ha stort naturbetesområde i Blekinge. De viktigaste faktorerna att ta hänsyn till för att använda GPS-tekniken för att övervaka och finna betesdjur i naturbetesmarker är att:
- Mobilnätet har en bra täckning i betesmarken. Täckningen kan variera mellan olika operatörer.
- GPS-enheten måste placeras i högsta möjliga läge, på djurets nacke. Med hjälp av en motvikt i halsbandet ordnas
detta.
- GPS-enheterna måste vara tillräckligt robusta för att tåla väder, vind och övriga påfrestningar som t.ex. när djuren betar i buskage
- Effektiviteten hos GPS-enheter kan vara upp mot 90 % under gynnsamma förhållanden dvs. utan träd/lövtäcke på
betesmarken
- GPS-enhetens effektivitet är högre på dagen troligen för att djuren då vistas på öppna betesmarker medan de går in
i skogen under natten
- En effektivitet på 60-80 % är praktiskt användbart
- GPS-enhetens effektivitet kan variera mellan olika fabrikat och modeller
- GPS-enhetens batterikapacitet tillsammans med frekvensen positioner som den är inställd på avgör hur länge
enheten fungerar GPS-tekniken är ett värdefullt hjälpmedel
för djurhållare som har större svåröverblickbara
betesmarker där man vill lokalisera djuren snabbare och därmed effektivisera tillsynen.