Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2013

Trädgårdsblåbär : växtnäringsbehov och gödsling

Caspersen, Siri; Håkansson, Thilda; Winter, Christina

Abstract

Trädgårdsblåbär omfattar odlade arter och hybrider av blåbär. I Sverige odlas idag Vaccinium corymbosum och hybrider mellan V. corymbosum och V. angustifolium. Bären innehåller mycket antioxidanter och ökar i popularitet som dessertbär. Vaccinium-arter är anpassade för att växa på lätta jordar med mycket organiskt material, lågt pH och god tillgång på vatten. Vid kommersiell odling av blåbär kan odlingen emellertid ofta behöva etableras på mineraljordar med ett högre pH. I dessa fall är det viktigt att odlingssubstratet anpassas efter växtens behov eftersom en blåbärskultur är kostsam att etablera och bör kunna växa och ge skörd under lång tid vid rätt odlingsförhållanden. Om markens innehåll av organiskt material är lågt rekommenderas inblandning av organiskt material, till exempel sågspån eller torv i jorden. Marktäckning med sågspån, bark eller torv har oftast gett en positiv effekt på tillväxt och skörd. Det rekommenderade pH-området för trädgårdsblåbär ligger vanligen från pH 4,0 till pH 5,2–5,5. Vid ett högre pH finns risk för brist på mikronäringsämnen, särskilt järn. Vid ett för lågt pH kan höga halter av aluminium eller mangan skada rötterna samt hämma tillväxten. Känsligheten för både järnbrist och för toxicitet av aluminium och mangan varierar mellan olika sorter. Om markens pH behöver sänkas innan etablering av kulturen rekommenderas vanligen inblandning av elementärt svavel året innan. Inblandning av eller marktäckning med torv eller med sågpån eller bark av tall kan användas för att uppnå mindre pH-sänkningar och kan bidra till att öka växttillgängligheten av järn. De flesta Vaccinium-arter är anpassade för att växa vid en låg kvävetillgång och blåbär har generellt ett relativt lågt näringsbehov. Höga kvävegivor kan reducera tillväxten och unga plantor kan dö. För mycket kväve kan även ge ökad vinterskada. En kvävegiva på 50-60 kg per hektar till en odling som ger full skörd har gett bra tillväxt och skörd i många försök. Till yngre odlingar bör kvävegivan begränsas. Vid marktäckning med organiskt material måste kvävegivan ökas beroende på hur mycket kväve som kommer att bindas in i samband med nedbrytningen. Både ammonium och nitrat kan fungera som kvävekällor så länge kvävetillförseln är låg och pH inte blir för högt. Blåbär har emellertid en sämre förmåga att använda nitrat jämfört med många andra växtslag och flera försök har visat bättre tillväxt med ammonium eller med en blandning av ammonium och nitrat som kvävekällor. Kvävegödseln bör tillföras mellan blomning och skörd när upptaget är som störst. Att dela givan på två eller tre tillfällen har ofta gett bättre effekt än en giva. Tillförsel av mycket kväve kan inverka negativt på förekomsten av ericoid mykorrhiza i rötterna. Även kalium kan behöva tillföras och behovet ökar vid hög fruktsättning. Publicerade data indikerar att förhållandet mellan mängderna av kväve och kalium som behöver tas upp i blåbärsplantan varierar från 100:40 till 100:75 för unga respektive äldre plantor. Förhållandet mellan upptaget av kväve och fosfor ligger kring 100:10, och behovet av fosforgödsling är vanligen lågt. Blåbär tar effektivt upp kalcium och brist är mycket ovanligt, men tillförsel av kalcium har ibland haft positiv effekt på bärens fasthet. Kulturens näringsstatus bör följas upp med bladanalyser och näringsämnen tillföras vid eventuell brist. Blåbär är mycket känsliga för höga salthalter och för mycket natrium och klor bör undvikas.

Published in

Landskap, trädgård, jordbruk : rapportserie
2013, number: 2013:10
ISBN: 978-91-87117-42-8
Publisher: Fakulteten för landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap, Sveriges Lantbruksuniversitet