Open access publications in the SLU publication database

Huvuddelen av skogsbestånden i de nordiska länderna är blandskogar som innehåller olika andelar av tall och gran med inslag av lövträd. De vanligast förekommande blandskogsformerna med lövträdsinblandning är gran och björk. Under perioden 1950 till 1975 var skogsbrukets inställning att lövträden som etablerats på hyggen som planterats med tall eller gran skulle röjas bort för att minska konkurrensen. Huvudsakligen användes motor-manuell röjning, men en betydande andel blev behandlade med herbicider. Efter 1975 när behandling av lövträdsbestånd med herbicider på skogsmark förbjöds återstod motor-manuell röjning. Andelen oröjda ungskogsbestånd ökade efter förbudet och lövträdsstammarna blev grövre och därmed blev röjningen mer arbetskrävande och kostsam. Därför startades studier och praktiska försök med s.k. mekaniserad röjning. Metoden innebar att ett traktorburet röjningsdon som innehöll slagor vilka krossade stammarna och kunde grensla barrträdsplantorna utan att skada dem. Metoden fungerade praktiskt väl utan nämnvärda skador på tall- och granplantorna. Trots det var metoden inte tillräckligt effektiv och kostnadsbesparande utan används inte i dagsläget. Under 1980-talet startades försök med nya skötselformer av ungbestånd av blandskogar med lövträdsinblandning. I första hand var det bestånd med björk och gran som studerades. Försök startades i Norge, Finland och Sverige. Studierna koncentrerades till 15–20-åriga bestånd där röjning inte hade utförts i tid. I en doktorsavhandling från 1988 (Tham, 1988) redovisades resultat från en studie av blandskogar av björk och gran där 1500-2000 björkar per hektar hade lämnats i en s.k. skärm. Studien visade att björkbeståndet hade ökat beståndets totala produktion med ca 100 m3 per hektar jämfört med ett bestånd där björken hade röjts bort helt Olika skötselmetoder (”Kronobergsmetoden”, ”Skärmmetoden”) av blandskog introducerades under senare delen av 1980-talet i Norge (Braathe, 1988), Finland (Mielikäinen, 1985) och Sverige. Metoderna utgår från en tidig röjning (10 årsåldern) av björken till en skärm innehållande 2000-2500 björkar per hektar. I skärmmetoden som praktiserades i Norge och Sverige finns flera steg utöver det ovan nämnda. I en senare röjning/gallring (15–20-årsåldern) minskas antalet björkar till 500-800 stammar per hektar. Björkbeståndet slutavverkas vid 35–40-års ålder. I den s.k. Kronobergsmetoden var det huvudsakliga syftet att använda björken som ett skydd mot frostskador på granen. Senare skulle björken avverkas. Metoden modifierades senare och är idag liktydig med skärmmetoden. I dagens skogsbruk sköts huvuddelen av blandbestånd med en skärm av björk över granen på normala och bördiga marker. I vissa fall kan man rekommendera att 50-100 björkar per hektar i skärmen lämnas kvar tills beståndet är ca 60 år med ett antal björkar med hög virkeskvalitet som kan skördas som fanérvirke. I denna rapport redovisas resultat från en försöksserie som etablerades 1983-1984 med försök utlagda på lokaler i södra och mellersta Sverige (Tham, 1987). Försöksserien anlades på nio lokaler (Figur 1). Medelåldern var 25 år för både björk och gran (Tabell 1). Bestånden var täta (>10000 stammar per hektar). I den här rapporten redovisas resultat från några av de ingående behandlingarna, i första hand de behandlingar som har praktisk betydelse och är principiellt viktiga för att bedöma metodens inverkan på framtida produktion i blandbestånd skötta med björkskärm över gran. Följande behandlingar har analyserats: Kontroll (ogallrat bestånd) Gran utan björkinblandning Gran med en björkskärm bestående av 500 björkar per hektarParcellstorleken var 750 m2 med en fem meter bred ”kappa” runt parcellen. Vid anläggningen avverkades i medeltal 107 m3 björk per hektar i de rena granparcellerna. I skärmparcellerna var gallringsuttaget 75 m3 per hektar. Efter tio år (1993-1994) avverkades björkskärmen på alla lokaler. En parcell med björkskärm sparades på alla lokaler. I parcellen sparades 100 björkar per hektar. Anledningen var att få möjligheter att studera de kvarstående björkarnas tillväxt och kvalitetsutveckling under ytterligare 20 år. Försöken har mätts in vart femte år sedan starten och den senaste mätningen skedde efter 20 år (2003-2004). Den avverkade björken kan antingen lämnas på marken eller skördas för bioenergiändamål. Björkens biomassa för den avverkade björken vid försökets start var 84 ton per hektar när all björk avverkades och 44 i parceller där 500 björkar sparades. Vid den senaste revisionen 20 år efter försökets start var den totala produktionen i rena granbestånd 208 (117-289) och 198 (112-276) m3 per hektar i skärmbestånd. Den totala produktionen av björk var 161 (66-245) m3 per hektar. Den kvarstående björkskärmen med 100 björkar per hektar innehöll 38 (17-56) m3 per hektar. Den årliga medeltillväxten var 4,71 och 4,38 m3 per hektar och år för ”rena” granbestånd och gran i skärmbestånd. Den totala årliga medeltillväxten i skärmbestånden (gran + björk) var 8,1 m3 ha-1 år-1. På tre lokaler studerades de kvarlämnade björkarnas dimensioner och kvalitetsutveckling studerades. Den visuella kvalitetsbedömningen baserades på timmerutbyte med en toppdiameter som var ≥ 18 cm i topp. Alla björkar hade hög timmerkvalitet. Timmerlängderna varierade mellan fyra och femton meter. Timmervolymerna varierade mellan 0,13 och 0,79 m3 per träd. Den höga kvaliteten beror på beståndshistoriken med ett tätt bestånd vid starten och att man kunde välja 100 bland de 500 stammarna efter tio år. Under tioårsperioden danades björkarna av granbeståndet.