Open access publications in the SLU publication database

Abstract

En allt större areal med höstvete, ökad problem med herbicidresistenta ogräs samt minskad tillgång på tillåtna herbicider gör det svårare att kontrollera ogräsen. Olika system med integrerad ogräsbekämpning har därför fått stort intresse. En komponent i denna är sorternas ogräskonkurrerade förmåga. Denna brukar i stora drag förklaras av skillnader i växtsätt men senare rön tyder även på att allelopati, dvs utsöndring av tillväxthämmande ämnen från rötter och blad, kan vara en viktig faktor. Råg och rågvete har hög ogräskonkurrerande förmåga främst genom en snabb och tidig tillväxt på våren, men speciellt hos råg har allelopatiska egenskaper framförts som viktiga i sammanhanget. Genom att korsa vete med rågvete är det möjligt att ersätta delar av vetets genom med delar av rågens genom och därmed överföra egenskaper från råg till vete. Vetelinjer med inslag av råg har tillsammans med andra urvalslinjer för hög allelopatisk aktivitet provats i fält avseende ogräskonkurrerans under två år. Flertalet av linjerna uppvisade en halverad ogräsbiomassa jämfört med mätarsorten Harnesk. Mer än 50 % av skillnaderna i ogräsbiomassa förklardes av en regressionsmodell med strålängd och allelopatisk aktivitet som signifikanta variabler. Endast dessa variabler var signifikanta även om tidig skottlängd i det närmaste var signifikant. Resultatet visar därmed att inte enbart tillväxt utan även allelopati spelat en stor roll i detta material för ogräskonkurrensen. Flertalet av linjerna och framför allt linjer med råginblandning hade dock en lägre avkastning. Anledningen till detta är troligtvis att utbytet av en vetekromosom eller delar av en med liknande från råg kan få negativa konsekvenser. Det är egentligen endast 1R som har visat sig stabil och resulterat i högavkastande vetesorter. En anledning kan vara att vetebakgrunden härrör från en äldre vetesort. I projektet har därför även nya urval gjorts av linjer med en bakgrund från två moderna vetesorter