Epsilon Open Archive

Abstract

I denna studie har olika nyare typer av glas som täckmaterial till växthus undersökts. Fokus har varit att hitta material som är energisparande samtidigt som de släpper igenom sa mycket ljus inom PAR (Photosynthetic active radiation) området som möjligt. De täckmaterial som valts ut har varit planglas med låg järnhalt, planglas med den mjuka lågemissionsbeläggningen optitherm, planglas med den hårda lågemissionsbeläggningen KHglas samt planglas med den självrengörande beläggningen Active. Valen har gjorts utifrån deras egenskaper vad gäller funktion, energibesparing, ljusgenomsläpplighet samt kostnaderna för materialet så att det blir ekonomiskt rimligt för dagens växthusproduktion. Täckmaterialen har placerats i taket respektive väggarna med tanke på vad som ansågs vara mest lämpligt utifrån växthusproduktion. Exempelvis har självrengörande ytor placerats i takets insida eftersom det är den yta som man i växthusproduktion befarar bli mest smutsig. För de utvalda materialen har livscykelkostnaderna (LCC) beräknats utifrån vissa givna produktionsförutsättningar för två storlekar på växthus; 1 000 m2 respektive 5 000 m2. De bästa kombinationerna av tak- respektive väggmaterial har sedan kombinerats i ett idealhus och beräkningar har gjorts. Resultaten visade att vid nybyggnation av växthus där investeringskostnaden for värmesystemet räknas med kan man i idealhuset få en livscykelkostnad som ger en besparing på 14 % jämfört med ett standardreferenshus. Investeringskostnaderna för de förbättrade glasmaterialen är då visserligen högre än för vanligt standardglas men då den beräknade energibesparingen var 30 % blir den totala kalkylen lovande.