Epsilon Open Archive

Storskaliga utsättningar av inhemska arter: gräsanden som ett förutseende modellsystem

Människan har i alla tider påverkat sin omgivning. Konsekvenserna av den mänskliga påverkan ses idag som ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Spridning av främmande arter har länge setts som ett av de största hoten mot biologisk mångfald men fokus har nu även riktats mot spridning av främmande populationer.

Gräsanden är den mest talrika och spridda anden i världen. Den har också en nära relation till människan, den är vanlig i parker och där en populär fågel att mata. Det förekommer också avel på tamänder och flera olika raser har avlats fram som i grunden är gräsänder, även den vita pekingankan som kan beställas på restaurang är en variant av gräsand. Gräsanden är även ett populärt jaktvillebråd. För att öka den jaktbara populationen föds den upp i fångenskap och sätts ut i våtmarker under sommaren. I Europa sätts det varje år ut över tre miljoner farmade gräsänder i jaktsyften, varav över 250000 i Sverige. Djur som avlas i fångenskap föds upp under omständigheter som skiljer sig från naturliga förhållanden. Därför finns det en risk att farmade änder efter bara ett par generationer kan skilja sig gentemot den vilda populationen. Eftersom det varje år skjuts så många vilda och farmade änder, finns det en stor tillgång till data som gör det möjligt att studera hur utsättningar av farmade gräsänder kan påverka den vilda populationen. Det gör gräsanden till ett lämpligt modellsystem för att studera hur utsättningar av djur uppföda i fångenskap kan påverka sina vilda artfränder.

Denna avhandling visar att statusen för gräsanden i de Nordiska länderna är generellt god men att ett gränsöverskridande samarbete behövs för att på ett bra sätt kunna övervaka hela den Europeiska gräsandspopulationen. Vilda och farmade änder skiljer sig signifikant vad gäller flyttlängd och livslängd. En farmad gräsand flyttar generellt kortare och har ett kortare liv än en vild gräsand. Näbben på en farmad and är också generellt bredare, högre och kortare än hos en vild gräsand. Det finns även genetiska skillnader mellan farmade och vilda gräsänder. Gener specifika för farmade gräsänder förekommer nu även i den vilda populationen, vilket kan leda till en sämre fitness. Denna effekt är troligtvis begränsad av att endast en bråkdel av de farmade änderna överlever till häcksäsongen och därmed har en möjlighet att korsa sig med den vilda populationen.

Naturliga förhållanden vid uppfödning i fångenskap är viktiga för att få vildlika individer med hög överlevnad efter utsättning. Om utsatta individer däremot riskerar att försämra den vilda populationen, genom spridning av sämre anpassade gener, är en låg överlevnad av de utsatta individerna mer gynnsamt för den vilda populationen.
För att bättre förstå effekter av utsättningar av farmade gräsänder är det önskvärt att obligatorisk rapportering av antal utsatta, ursprung samt utsättningslokal för farmade gräsänder införs. Praktiska lösningar för märkning och genetisk övervakning av utsatta änder bör också övervägas.