Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Syftet med studien har varit att bättre förstå renskötselföretagarnas handlingssätt/
beteende och hur dessa handlingssätt/beteenden påverkar renskötselföretagarnas
möjligheter att kombinera de resurser som finns inom rennäringen på ett sådant sätt att
de långsiktigt kan fortsätta att bedriva renskötsel och överleva som företagare. Såväl
kvalitativa som kvantitativa metoder har använts.

Studien utgår från teorier om värderingar, mål och om hur beslut fattas. Den tar
med hjälp av ett socio-ekologiskt ramverk fram faktorer som är viktiga för beslut som
leder till ett långsiktigt framgångsrikt resursutnyttjande givet den branschspecifika
förutsättningen att renen ägs av den enskilde medan renbetet är en gemensam resurs.

Studien tyder på att renskötselföretagarna har en intuitiv beslutsstil med en känsla
för i vilken riktning de vill att besluten ska leda, men de planerar dem inte i detalj
Studien indikerar flera gynnsamma förutsättningar, t.ex. att renskötselföretagarna
värderar att fortsätta som renskötare mycket högt och har modesta krav på det
ekonomiska utbytet. De ser renskötseln som en livsstil som de vill föra vidare till nästa
generationer. De gör t.ex. avvägningar mellan sina egna ekonomiska behov och att
kunna lämna över en renhjord till sina barn. Studien indikerar också att det finns en
gemensam värdering om hur resursen ska brukas och att bedömningen om t.ex. hot och
möjligheter samt om hur man värderar olika informationskällor är homogen i gruppen.
De viktigaste källorna till kunskap är andra renskötare, framförallt äldre erfarna
renskötare. Den kvantitativa studien visar med undantag för de större företagen i den
södra delen av renskötselområdet att man föredrar en homogen företagsstruktur i
samebyn avseende antal renar per företag.

Faktorer som talar emot är hög risk genom att den tillgängliga betesmarken
förändras och minskar samt rovdjursförluster. Externt skulle lagstiftningen kunna
anpassas bättre till den forskning som redovisats om hur en lagstiftning kan stärka ett
långsiktigt utnyttjande av en gemensam resurs, till exempel stödja nästlade regelverk.