Epsilon Open Archive

Abstract

Balanseringsmetoden kallas ibland kompensationsmetoden. Det handlar om
att i planeringen av samhällsbyggnadsprojekt eller annan exploatering utforma
ett koncept och/eller utföra särskilda åtgärder för att balansera ingrepp i
natur och landskap. Balansering har använts i Tyskland under ca 30 år och
introducerades därefter i många länder (Rundcrantz och Skärbäck, 2003;
Rundcrantz 2007). Etiken är enkel och tydlig: Det är den som tar bort värden,
dvs exploatören, som ska ge tillbaka värden av samma slag, och detta ska ske i
direkt samband med projektet. Miljöåtgärderna ska således inte vara en uppstädning
som sker i efterhand och som skattebetalarna ska betala. Spelreglerna
är tydliga. Exploatören ska inte kunna köpa sig fri genom att betala en summa
pengar, eller erbjuda andra slags åtgärder för andra funktioner än de hotade.
Exploatörer och byggherrar ska möta upp till samhällets krav på miljöhänsyn.
Exploatering och markanvändningsförändringar kan ske på ett sätt som
förstör resurser för ekologiska och hälsomässiga funktioner och värden, men
också på ett sätt som bibehåller och utvecklar dem.