Open access publications in the SLU publication database

Medlemsländerna i Europeiska unionen accepterade år 2000 EU ramdirektiv för vatten som syftade till att harmonisera vattenförvaltningen inom unionen. Det övergripande målet för Ramdirektivet är att uppnå god status i alla vattenförekomster. Med god status avses att man bara tillåter en viss avvikelse från ett referenstillstånd vilket kännetecknas av obetydlig mänsklig påverkan. Det nya i detta direktiv var att man lämnade den sektoriella vattenförvaltningen till att samla alla delar under ett direktiv med ekologisk integritet som utgångspunkt. En viktig del i att bedöma referenstillstånd är att använda all tillgänglig kunskap för att minska osäkerheten i klassificeringen av referenstillstånd. Att ramdirektivet för vatten använder sig av referenstillstånd för att sätta miljömål kan, i många fall vara önskvärt. Samtidigt kan det skapa komplexitet på sociala, ekonomiska och vetenskapliga nivåer eftersom ordet i många fall har olika betydelser i olika sammanhang. Syftet med denna avhandling är att utvärdera konsekvenserna av att använda referensförhållanden för att sätta miljömål för svenska ytvatten. Mer specifikt syftar avhandlingen till att: (I) utvärdera konsekvenserna av att använda referenstillstånd i vattenförvaltning, (II) jämföra oberoende bedömningar av referenstillstånd med hjälp av historiska arkiv av fiskförekomst och biogeokemisk modellering för att minska osäkerheter i referenstillståndsbedömningar, (III) utvärdera återhämtningen från försurning i försurningskänsliga sjöar i relation till ramdirektivets mål och (IV) utveckla empiriska modeller för att uppskatta historiska och nutida förändringar i halten organiskt kol i sjöar. Dessa studier har tillsammans och individuellt svarat på två viktiga frågor i förhållande till upprättande av referenstillstånd: Dessa studier har minskat de prediktiva osäkerheterna som finns när man ska bedöma historiska tillstånd med hjälp av modeller eller historiska arkiv. Denna avhandling har utvecklat flera metoder såsom lokal kunskap, skriftliga dokument, hydrogeokemisk modellering, miljöövervakning och paleolimnologi har använts för att minska osäkerheterna relaterade till beräkning av referensförhållanden, dvs. användandet av all tillgänglig kunskap. Förutom att minska osäkerheterna i bedömning av referenstillstånd diskuterar denna avhandlingen problemen med att använda sig av referenstillstånd för att sätta miljömål inom vattenförvaltningen. Denna avhandlingen argumenterar för att det finns flera konkurrerande, men lika giltiga referensförhållanden baserade på olika kunskapskällor. Denna avhandling visar på ett behov av en strukturell förändring och acceptans för flera referensförhållanden baserade på all tillgänglig kunskap, vilket skulle skapa ett klassificeringssystem med större acceptans.