Epsilon Open Archive

Abstract

År 2002¹ påbörjades en före-under-efter studie med kontrollytor (en ”BDACI study”) av eventuella effekter av Botniabanan på förekomsten av häckfåglar på jordbruksmark. Under perioden 2002-2010 dokumenterades fågelbestånden före och under konstruktionen av Botniabanan. För att dokumentera situationen när Botniabanan hade tagits i bruk i full skala (åtminstone för passagerartrafik) fick studien vila fram till 2013. Under 2011 och 2012 inventerades dock alla kontrollytor för att skapa en obruten serie av base-line data (de Jong 2012). Med årets inventering avslutas ”efter” fasen av studien som därmed pågått under tre säsonger. BDACI-studier i anslutning till infrastrukturprojekt har rekommenderats och efterlysts av bl.a. Roedenbeck et al. (2007), Fahrig och Rytwinski (2009) och Benítez-López et al. (2010). Så vitt jag vet har dock några fullskalige ornitologiska BDACI-studier ännu inte presenterats i den vetenskapliga litteraturen. Värd att nämna i detta sammanhang är dock den ”impact-control” studie av effekten av vägtrafikljud på rastande fåglar av McClure et al. (2013). I Norrlands kustland utgör jordbruksmark en mindre andel av landskapets totala yta. Många jordbruksmarker ligger insprängda som ”öar” i skogs- och myrlandskapet. De arter som är knutna till jordbruksmark behöver en tillräcklig stor ”ö” med en rad olika kvalitéer för sin överlevnad. Fragmenteras en sådan ”ö” kan detta resultera i en utarmning som kan vara betydligt större än den man kunde förvänta sig av enbart arealförlusten. Det är jordbruksarternas förväntade känslighet för arealförlust och fragmentering i detta landskap som ligger bakom studiens taxonomiska urval. En stor andel av jordbrukslandskapets fågelarter har dessutom minskat kraftigt under de senaste decennierna (Svensson et al. 1999, Ottvall et al. 2008, Lindström & Green 2013). Orsakerna bakom denna minskning är bristfälligt kända men ändringar i markanvändning, andra grödor, ny teknik, minskade arealer och fragmentering av jordbrukslandskapet anses vara viktiga faktorer. Flera häckfågelarter har fortfarande relativt starka stammar i Norrlands kustland och faktorer som påverkar dessa bestånd negativt kan därför anses vara väsentliga, även på nationell nivå. Vi har valt att koncentrera arbetet kring sju arter som är tydligt knutna till det ”aktiva” jordbrukslandskapet; tofsvipa, storspov, sånglärka, ladusvala, ängspiplärka, stare och ortolansparv. Dessa sju arter kallas i denna rapport för nyckelarter. Ladusvala och stare kan anses speciellt knutna till kreatursbete och häckar dessutom i byggnader eller holkar. Ortolansparven häckar även på kalhyggen. Ytterligare nio arter räknas här som indikatorer för ett rikt jordbrukslandskap i vidare bemärkelse; mindre strandpipare, ljungpipare, enkelbeckasin, skogssnäppa, jorduggla, gulärla, buskskvätta, törnskata och rosenfink. Dessa kallas för stödarter i denna rapport. Deras förekomst tyder på att det finns andra landskapselement än ren (brukad) jordbruksmark inom området, till exempel våtmarker, kantzoner eller buskmark.