Epsilon Open Archive

Abstract

Denna rapport är en utvärdering av artificiella substrat som metod för att övervaka bottenfauna på bottnar som saknar sediment. Undersökningarna utfördes under åren 2010-2014 i Forsmarks skärgård. Rapporten redogör för metodutveckligen och de biologiska resultaten av undersökningarna. Den syftar dessutom till att grundligt beskriva metodiken för de artificiella substraten, för att möjliggöra en standardiserad och upprepningsbar framtida långtidsövervakning av hårdbottenfauna i kustnära vattenområden.

De artificiella substraten, som går under namnet Landforsplattor, konstruerades utgående från en motsvarande metod som används i vattendrag och sjöar och anpassade särskilt för kustnära förhållanden. Undersökningarna genomfördes på fyra lokaler i Forsmarks skärgård, nämligen i utsläppsområdet från Biotestsjön, referensområdet Borgarna, intagsområdet för kylvatten i Asphällafjärden och inne i Biotestsjön. Plattorna sattes ut i slutet av maj och togs upp i mitten av september. Utformningen av de artificiella substraten möjliggjorde att undersökningarna kunde genomföras kvantitativt och resultaten användas för att beräkna artdiverstitet, artförekomst, abundanser och biomassor för bottenfauna i de olika lokalerna.

De vanligaste artgrupperna på de artificiella substraten var snäckor, musslor och kräftdjur. De vanligaste arterna var hjärtmusslan (Cerastoderma glaucum), nyzeeländsk tusensnäcka (Potamopyrgus antipodarum), båtsnäcka (Theodoxus fluviatilis), den i Östersjön nyligen introducerade arten Mytilopsis leucophaeata (falsk vandrarmussla), märlkräftor (Gammarus spp) och fjädermygglarver (Chironomidae). Artrikedomen i undersökningarna med artificiella substrat var större jämfört med provtagningarna på sedimentbottnar med Van Veen-huggare under samma period.

Resultaten för artdiversitet visade att substrat från samma område var mer lika varandra än substrat som legat i olika områden. Antalet arter per substrat var högst vid Asphällafjärden. Den lägsta artdiversiteten noterades vid referensområdet Borgarna och i Biotestsjön. Artdiversiteten var högre vid utsläppsområdet från Biotestsjön än vid Borgarna trots att dessa har snarlika bottenförhållanden, vilket skulle kunna förklaras av effekter av kylvattenutflödet från Biotestsjön. Två främmande arter påträffades i undersökningarna, musslan Mytilopsis leucophaeata och havs-bortsmasken Boccardiella ligerica.

Resultaten av försöken med de artificiella substraten visar att metoden är väl lämpad för att övervaka bentisk fauna på hårda bottnar i kustvatten. Övervakningen kan både genomföras som långtidsstudier för att undersöka förändringar över tid eller som effektstudier och jämföra skillnader i bottenfauna mellan olika områden eller för tidig upptäckt av främmande arter.