Epsilon Open Archive

Abstract

Idag täcks proteinbehovet i europeisk slaktkycklingproduktion till största del av importerat sojamjöl. Sojaanvändningen inom animalieproduktionen är kraftigt ifrågasatt, och att ersätta sojan med inhemska proteinfodermedel är ett sätt att stärka svensk kycklings varumärke. Raps och åkerbönor är två av de proteingrödor som är odlingsbara i Sverige och det finns stora möjligheter att öka användningen av dessa i kycklingfoder. Kanske kommer det i framtiden att vara möjligt att jämte vete tillsätta fler hemmaproducerade råvaror till ett koncentrat – åkerböna och raps kan då vara tänkbara kandidater. Ett litet gissel med i stort sett alla inhemska proteingrödor är att de innehåller en del ämnen s.k. antinutritionella substanser (ANS) som kan störa näringsupptaget hos fjäderfän. Det finns dock möjligheter att genom förbehandling, med exempelvis värme, förstöra flera av dessa oönskade substanser i råvaran innan den blandas in i fodret. Dock saknas information om hur förbehandling med värme påverkar möjlig inblandningsnivå i slaktkycklingfoder. För att undersöka detta har två försök, ett med raps och ett med åkerböna, utförts på Lövsta forskningscentrum, SLU.