Epsilon Open Archive

Abstract

En ny typ av naturvård har de senaste decennierna införts i svenskt skogsbruk. Vid alla skogsbruksåtgärder, och framförallt vid slutavverkning, måste hänsyn tas till den biologiska mångfalden. Det kan ske genom att medvetet välja ut och lämna enskilda träd och trädgrupper, att spara döda träd eller att skapa ny död ved med till exempel högstubbar. Hänsynen är angiven i skogsvårdslagen, men är också central inom ett certifierat skogsbruk, enligt såväl FSC som PEFC.
Vad betyder naturhänsynen för de djur och växter som lever i skogen och kan man göra den ännu bättre? Vad säger egentligen forskningen?
Inom forskningsprogrammet ”Smart Hänsyn” har vi försökt svara på dessa frågor genom att sammanfatta cirka 120 vetenskapligt granskade studier om naturhänsyn i norra Europa (Sverige, Norge, Finland och Baltikum). Vi har valt att begränsa oss till detta geografiska område eftersom länderna har likartade naturförhållanden och skogsbrukssätt. Urvalet är också begränsat till studier av naturhänsyn i det praktiska skogsbruket, och framför allt effekterna av hänsyn vid slutavverkning. En del stora, internationella översikter har också inkluderats.
Baserat på studierna har vi gjort synteser över olika teman: kantzoner,hänsynsytor, högstubbar, död ved, asp, kostnadseffektivitet och internationella kunskapsöversikter. Syftet har varit att förmedla den stora kunskap som finns samlad inom forskningen till de som planerar och utför naturhänsyn i praktiken, till beslutsfattare på olika nivåer och till de som är allmänt intresserade av skog och miljö.