Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Bönders köksväxtodling är en del av 1700-talets svenska jordbrukssystem som inte har studerats i någon större utsträckning. Det råder därför en osäkerhet kring flera grundläggande frågor, som hur vanligt det var att bönder odlade köksväxter vid den här tiden, hur stora odlingslanden var, var de var belägna, vad som odlades, hur odlingen gick till och vilken inställningen var till odlingen under samtiden. De här frågorna behandlas i avhandlingen genom en omfattande källmaterialgenomgång av främst lantmäterikartor och trädgårds- och lantbrukslitteratur. Värderingen av de använda källorna utgör en viktig del av avhandlingen.

I avhandlingen görs en systematisk genomgång av lantmäterikartor från större delen av Götaland och Svealand, vilken visar att kålgårdar eller kryddgårdar är redovisade för omkring 60 procent av de cirka 2 000 bebyggelseenheter som ingår i studien. Kartorna ger betydligt färre belägg för köksväxtland i den östra delen av området. Studien visar att förekomsten av det regelbundna tegskiftet solskifte bidrog till att köksväxtland inte blev karterade i lika stor utsträckning i öst, där lantmätarna prioriterade att mäta in byns åker- och äng och utelämnade de bebyggelsenära landskapselementen till förmån för de rektangulära tomternas gränser.

De flesta köksväxtlanden var lokaliserade i närheten av bebyggelsen, men det förekom också att odlingslanden låg flera hundra meter från tomten. Större avstånd kunde motiveras av tillgången till vatten och av att skadedjurstrycket minskade. Köksväxt¬landens storlek var omkring 500 kvadratmeter i genomsnitt, men det var stora skillnader mellan och inom bebyggelseenheter. En regional studie i Västergötland visade att köksväxtlanden hade en i stort sett oförändrad storlek per gårdsbruk under 1700-talet. Delar av köksväxtlanden kunde ha andra funktioner än köksväxtodling, som frukt-, humle- eller hampaodling, eller vara bevuxna med gräs; hampan och gräset kan ha ingått i en cirkulation med köksväxterna.

Avhandlingen visar att köksväxtodlingen var mycket spridd bland 1700-talets bönder och att den spelade en viktig roll i jordbrukssystemet bland annat genom att sprida gårdarnas risker i tid och rum.