Open access publications in the SLU publication database

Ett centralt mål inom naturresursförvaltning av den biologiska mångfalden är att identifiera det geografiska området. Traditionella metoder som områdesskydd syftar till att beskriva gränser, inom vilka arter kan förvaltas. Gränserna sätts bland annat utifrån mål för att gynna artmångfald eller utifrån politiska gränser, men misslyckas ofta med att ta hänsyn till hur arter för sig eller flyttar. En konsekvens är de utmaningar som kan uppstå när en individ lämnar ett avgränsat området som en nationalpark eller skogsparti. Det kan resultera i att djur skjuts olovligt - tjuvjakt - eller att djur kommer in i områden med mänsklig aktivitet och infrastruktur. En aktuell utmaning är att många arter inte kan förvaltas inom enbart ett område eftersom de flyttar över stora ytor; ett klassiskt exempel är flyttfåglar som häckar i ett land och övervintrar i ett annat. Dessa globala utmaningar understryker behovet av ökad kunskap om arters rörelser utanför tänkta förvaltningsområden, och behovet av att identifiera alternativa åtgärder som ökar flexibiliteten inom förvaltningen.

Min avhandling visar på ett tydligt sätt hur rörelseekologi kan användas inom förvaltning av vilda djur. Först beskriver jag hur ett konceptuellt ramverk som ger vägledning för hur rörelseekologi kan länkas till bevarande och viltförvaltning. Jag tillämpar ramverket i praktiken i fem studier som bygger på varandra sekventiellt genom att a) beskriva en metod som klassificerar och kvantifierar rörelser, b) förbättra vår förståelse om hur enskilda rörelser kan skalas upp till populationsmönster, c) länka individens rörlighet för till deras reproduktionsförmåga, d) skatta populationsstorleken från åldersspecifikt jaktdata och e) utvärdera jakt på älg i Sverige genom att applicera hypotesen ekosystemsutnyttjande). Modellarten för studierna i avhandlingen är älg (Alces alces) i Sverige, en art med varierande rörelsemönster i sitt utbredningsområde. Den förvaltas som normalt i avgränsade älgförvaltningsområden (t ex Sverige) eller viltförvaltningsenheter (t ex Kanada). Avhandlingen visar hur rörelseekologi globalt kan användas i praktisk förvalting av mobila arter. Nationellt kompletterar den älgförvaltningssystemet i Sverige. Slutligen vill jag uppmuntra naturvårdare och viltförvaltare att utforska nya sätt att stärka kopplingen mellan rörelseekologi och förvaltning av mobila arter.