Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Syftet var att jämföra två olika utfodringsstrategier, mixat foder av ensilage och halm med separat utfodring av ensilage och halm under dräktigheten för att studera dikors konsumtion av respektive fodermedel samt deras vikt- och hullutveckling.
I försöket ingick två likvärdiga grupper med herefordkor, där den ena gruppen utfodrades med en mix i fri tillgång bestående av vallensilage och halm och den andra utfodrades med vallensilage i fri tillgång i fyra dagar följt av halm i fri tillgång i tre dagar varje vecka under stallsäsongen, december fram till kalvning.
Den totala foderåtgången var större i den mixade gruppen men det gick åt mer vallensilage i den separat utfodrade gruppen. Näringsmässigt passade mixen bra till lågdräktiga dikor men i högdräktighet fanns utrymme för att öka andelen vallensilage utan att korna överutfodrades med energi och protein. I den separat utfodrade gruppen konsumerade korna stora mängder vallensilage och trots lågt näringsinnehåll i totalfoderstaten fick korna i sig mer energi och råprotein än vad som rekommenderas.
Trots skillnader mellan grupperna i konsumtion kunde inga vikt- eller hullmässiga skillnader skönjas. Det var heller inga bevisat foderrelaterade skillnader i kalvarnas födelsevikt eller avvänjningsvikt. Konsumtionen var dock jämnare i den mixade gruppen. Det som framkom var att några kor i den separat utfodrade gruppen fick diarréer vilket ökade ströåtgången, samt att separat utfodring kräver jämna kogrupper och gott om ätplatser.
När halmpriset är lågt per kilo torrsubstans har mixen en prismässig fördel men om det motsatta råder, att halmen är dyrare eller lika dyr som ensilaget, så är det billigare att utfodra separat. Givetvis beror det även på vilken maskinkedja som finns att tillgå på gården. Då djuren var mer harmoniska i den mixutfodrade gruppen kan dock andra värden än rent ekonomiska vara på sin plats att beakta.