Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Forsmarks kärnkraftverk är en av Sveriges största producenter av elektrisk energi. På grund av intag och utsläpp av kylvatten från havet som kyler processen i verket sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön. Denna påverkan övervakas och analyseras i det pågående biologiska recipientkontrollprogrammet. Föreliggande femårsrapport sammanfattar långsiktiga och pågående trender i samhällena av fisk, mjuk- och hårdbottenfauna samt sjöfågel. Rapporten kommer att utgöra ett viktigt kunskapsunderlag inför fastställande av ett långsiktigt biologiskt recipientkontrollprogram för Forsmark Kraftgrupp AB från 2019 och framåt.
Den mest påtagliga akvatiska miljöpåverkan från Forsmarksverket sker i silstationen vid kylvattensintaget, där fisk fastnar i bandsilarna. Antalet fisk som dödas där har ökat kraftigt under de senaste två åren. Ökningen kan delvis tillskrivas den effekthöjning som har skett vid Forsmarksverket, vilken har ökat användningen av kylvatten. Vårprovtagningarna i silstationen visade att förlusterna uppgick till cirka 39 miljoner individer 2017, medan höstprovtagningarna samma år angav förlusterna till cirka 24 miljoner individer. Fiskförlusterna består av de arter som förekommer naturligt i Bottenhavet och Egentliga Östersjön, men framför allt av småväxta fiskarter som storspigg (Gasterosteus acelatus), småspigg (Pungitius pungitius) och mindre havsnål (Nerophis ophidion). Storspigg och småspigg har ökat i förekomst i havsbaserade provtagningar, vilket delvis kan förklara varför fler individer av dessa arter återfinns bland silstationernas fiskförluster. Vissa år har även stora antal årsyngel av strömming (Clupea harengus) omkommit i silstationen. Från ett hundratal till drygt tusen exemplar av den rödlistade arten europeisk ål (Anguilla anguilla) har omkommit i silstationen varje år.
Påverkan från Forsmarksverket sker även genom utsläpp av uppvärmt vatten i reservoaren Biotestsjön, och vidare i dennas utlopp i Forsmarks skärgård. Detta gynnar fiskarter med höga temperaturoptima och missgynnar fiskarter med låga temperaturoptima. Varmvattenarterna abborre (Perca fluviatilis) och mört (Rutilus rutilus) förekommer i höga tätheter i Biotestsjön och har likt varmvattenarterna gers (Gymnocephalus cernua), björkna (Abramis bjoerkna) och sarv (Scardinius erythrophthalmus) blivit mer vanligt förekommande. Abborryngel är exceptionellt stora i Biotestsjön jämfört med omgivande vatten. Däremot har inte yngeltätheten ökat i Biotestsjön, vilket kan tyda på rekryteringssvårigheter eller stor andel av nykläckta yngel spolas ut ur Biotestsjön. Kallvattenarter som öring (Salmo trutta) och sik (Coregonus lavaretus) undviker Biotestsjön under stora delar av året men vandrar in i perioder under vintern.
Påverkan på Forsmarks skärgård är också påtaglig, men sker i mindre omfattning jämfört med Biotestsjön. Tillväxten hos unga abborrar har ökat de senaste åren. Perioden fram till 2008 karakteriserades fisksamhället av ett relativt stort inslag av varmvattenarter. De senaste nio åren har den relativa förekomsten av varmvattenarter minskat. Däremot har fisksamhället fått ett större inslag av strömming och gers, två arter som ökat i området. Ett provfiske med samma fångstredskap och på samma årstid sker i referensområdet Finbofjärden på Sammanfattning Aqua reports 2018:14 2 Åland. I Finbofjärden har större provfångster erhållits och inslaget av kallvattenarter som nors (Osmerus eperlanus), hornsimpa (Myoxocephalus quadricornis) och skrubbskädda (Platichthys flesus) är större än i Forsmarks skärgård. Det finns en tendens att varmvattenarterna i området har ökat, exempelvis björkna uppvisar en positiv utveckling.
Påverkan på bottenfaunasamhället i Biotestsjön är tydlig och varmvattenkänsliga arter missgynnas eller har försvunnit. Påverkan på bottendjurssamhället utanför Biotestsjön är mindre påtaglig än påverkan på fisksamhället. Östersjömussla (Limecola balthica) har uppvisat en positiv trend i de djupare delarna av Öregrundsgrepen det senaste decenniet men musslan verkar har stabiliserat sig i tätheter och biomassa under de senaste fem åren. En liknande utveckling har dock skett i Finbofjärden. Den invasiva havsborstmasken Marenzelleria spp. har på senare år minskat i tätheter i utsläppsområdet. En annan invasiv art är musslan Mytilopsis leucophaeata (Brackvattenmussla) som är vanligt förekommande på hårda bottnar i Biotestsjön och har potential att etablera sig i kylvattenintaget och på så sätt orsaka produktionsstörningar.
Det varma utsläppsvattnet skapar gynnsamma förhållanden för sjöfågel i Biotestsjön och skärgården eftersom stora vattenytor hålls isfria på vintern. Intagsområdet Asphällafjärden har ökat sin attraktionskraft för sjöfågel över tid. I Forsmarksområdet har vigg (Aythya fuligula), knipa (Bucephala clangula) och mellanskarv (Phalacrocorax carbo sinensis) varit särskilt vanligt förekommande. De senaste åren har mellanskarven genomfört häckningar i Biotestsjön och kan på sikt utgöra stor påverkan på fisksamhället i anläggningen på grund av dess betydande konsumtion av fisk.