Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Denna rapport beskriver översiktligt omfattningen av antropogen påverkan på våra sjöar och vilka effekter detta fått på biologisk mångfald, ekosystemets funktion och på ekosystemtjänster. Fokus ligger på att beskriva möjliga fysiska restaureringsåtgärder. Vi går igenom exempel från ett antal genomförda sjörestaureringar, både nationellt och internationellt, och försöker ge generella rekommendationer för olika åtgärder. Det kan dock inledningsvis konstateras att det finns mycket få redovisade arbeten om fysisk sjörestaurering, frånsett olika åtgärder i eutrofierade vatten. Det gör att detta inte är en litteratursammanställning eftersom en sådan hade dominerats helt av olika typer av påverkan och endast motåtgärder mot övergödning. Utav de cirka 4000 restaureringsåtgärder som finns redovisade i databasen ”Åtgärder i Vatten” berör endast ett tiotal sjörestaurering.

De problemområden som tas upp är reglerade sjöar, sänkta sjöar, övergödning, förlorad funktion av strandzon och kantzon samt förlorad konnektivitet. Många av dessa problem hänger ihop, till exempel sänkta och övergödda sjöar, och det är komplexa samband som styr möjligheter och effekter av restaurering. Det finns flera exempel på hur man trots omfattande insatser inte nått ända fram.

Varje restaureringsprojekt är unikt och har egna förutsättningar. Eftersom det är komplexa samband som ger negativ påverkan är det inte enkelt att sätta tydliga mål för restaureringen. Detta försvåras ytterligare av att det inte finns statiska tillstånd i naturen.

Restaureringsåtgärderna måste ses i ett holistiskt perspektiv, både över tid, inom avrinningsområdet och med beaktande av olika ekosystemtjänster och andra verksamheter. De exempel som finns visar ofta att vi inte lyckats fullt ut därför att åtgärderna inte tillåts vara omfattande nog.

För reglerade sjöar rekommenderas att regleringen så långt möjligt följer den naturliga flödesregimen, att regleringen i mindre sjöar inte får överstiga den naturliga variationen ett normalår. Som ett riktvärde högst en meters amplitud.

För sänkta sjöar finns tre möjliga vägar, att höja vattennivån, att muddra djupare (endast lämpligt i vissa sjöar) eller en kombination av de båda. Ofta är det svårt att få utrymme för en höjning av sjön, varför olika typer av muddring blir aktuellt, ofta efter en inledande eliminering av överflöd av växter.

För övergödda sjöar är det avgörande att avlasta extern- och internbelastning. Det senare innebär att muddring av de närsaltrika översta sedimenten krävs. Alternativ kan vara att kemiskt binda fosforn i sedimenten. Muddringen har dock fördelen att även öka vattendjupet och i bästa fall kan fosforn komma till användning på landbacken. Lågflödesmuddring ser ut att vara det bästa alternativet i lite större och djupa vatten, medan mer igenväxta små och grunda sjöar kan pontonmuddras.

Sjöars konnektivitet och behovet av att återfå en kant- och strandzon med naturliga processer berörs också.