Epsilon Open Archive

Abstract

Den atmosfäriska depositionen av försurande ämnen har i sydvästra Sverige minskat till mindre än en femtedel av vad den var i början av 1990-talet. En möjlig förklaring till den trots detta, långsamma återhämtningen från försurningen av mark och vatten i skogslandskapet, är att den biologiska försurningen har ökat på grund av en ökad tillväxt som möjliggjort en kontinuerlig ökning av både stående biomassa och skörd av skogsråvara. Dessutom har ett ökat uttag av GROT för förbränning ytterligare bidragit till den biologiska försurningsbelastningen. I rapporten kvantifierar och jämför vi förändringarna i försurningsbelastning från deposition, skogstillväxt och avverkning från 1950/60 fram till idag och relaterar denna till skogsmarkens försurningsstatus och förråden av växttillgängliga baskatjoner i mark och biomassa. Rapporten baserar sig på data från Riksskogstaxeringen, Markinventeringen, EMEP och SMHI samt information från olika vetenskapliga artiklar. De stora förändringarna i försurningsbelastning sedan 1950-talet har skett genom förändringar i depositionen, först genom en stor uppgång fram till slutet av 1980-talet och sedan genom en ännu snabbare nedgång under 1990- och 2000-talen. Skogsbrukets bidrag till försurningsbelastningen har ökat något under perioden genom ökad bortförsel av träddelar vid avverkning och ökat upptag i stående biomassa, men ökningen är bara signifikant i den sydöstra regionen. Ökningen är relativt måttlig och förändringarna är små i förhållande till de förändringar som har skett i total försurningsbelastning genom förändringar i depositionsbelastning. Det ökade uttaget av GROT har ökat försurningsbelastningen, främst i sydvästra och sydöstra Sverige där uttaget är störst, men är totalt sett en mindre del av den skogsproduktionsrelaterade försurningsbelastningen i ett brukat skogslandskap. Det finns inte någon tydlig geografisk trend i markens baskatjonförråd relaterat till den totala försurningsbelastningen. Förrådet av utbytbara baskatjoner i marken varierar mer med markens och modermaterialets geokemiska egenskaper än med försurningsbelastningen. Resultaten från den här studien representerar det faktiska GROT-uttaget som skett i skogslandskapet på länsnivå, vilket innebär att slutsatserna från studien inte behöver återspegla effekterna på beståndsnivå där det fortfarande kan vara problem med näringstillgången och behov av kompensation i form av t.ex. askåterföring.