Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Sveriges åker- och betesareal har minskat från 4,4 miljoner ha (Mha) år 1951 till 3,0 Mha 2019 och dessutom är ytterligare 0,6 Mha små svårbrukade åkrar nedläggningshotade. Det är huvudsakligen små skiften i redan tidigare skogsdominerade bygder som lagts ner och merparten av den nedlagda jordbruksmarken har blivit skog genom plantering eller naturlig beskogning. Nu finns mål att öka Sveriges livsmedelsproduktion och ekologiskt odlade areal samt att stärka den biologiska mångfalden genom ökad areal naturbetesmark. Företagsekonomiska kalkyler visar att vall- och betesbaserad köttproduktion vid sidan av skog har bäst förutsättningar på den nedlagda och nedläggningshotade marken. På hälften av den sedan 1951 nedlagda och nu nedläggningshotade jordbruksmarken (1 Mha) är det biologiskt möjligt att producera 90 Mkg dikobaserat ekologiskt nötkött med mycket hög betesandel i foderstaten eller 140 Mkg konventionellt dikobaserat nötkött där en större del av slaktdjursuppfödningen sker på stall med foder från mineralgödslade åkrar. Dessa kvantiteter kan jämföras med Sveriges totala produktion och konsumtion av nötkött år 2019 på 140 respektive 250 Mkg. För att detta skall bli ekonomiskt möjligt fordras bl.a. att man kan skapa stora sammanhängande betesmarker av den nedlagda och nedläggningshotade jordbruksmarken tillsammans med mellanliggande skog. Detta försvåras av bl.a. vägar, spridd bebyggelse och många markägare med skilda intressen. Om den andra hälften av den nedlagda och nedläggningshotade jordbruksmarken åter- och nyplanteras med förädlade gran- och lövträdsplantor så kan minst 10 Mm3 sk (miljoner skogskubikmeter) virke långsiktigt produceras per år. Kolinlagringen i detta virke motsvarar 7 000 Mkg CO2 vilket är lika mycket som det svenska jordbrukets årliga utsläpp av CO2-ekvivalenter under 2010-talet.