Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 1978

Frosthävningens inverkan på dräneringsledningar

Berglund, Gösta

Abstract

Avsikten med undersökningen är att belysa frågan om hur dränerings ledningar påverkas av markrörelserna i uppfrysningsjordar. Av särskilt intresse är att veta vad som händer med en ledning som delvis ligger i tjälad mark och delvis i otjälad. För att belysa frågan har försök utlagts på åtta platser med tjälskjutande jord. I tre av försöken har utlagts dräneringsledningar på två olika djup-45 och 90 cm. Både tegel och plaströr har ingått i undersökningen. Tjäldjupet och frosthävningen har registrerats. På de övriga fem platserna har frosthävning och tjäldjup uppmätts. Där har emellertid inga dräneringsledningar varit utlagda. Försöken har varit belägna på platser från Uppsala i söder till Umeå i norr. Undersökningen visar att frosthävningen (tjällyftningen) på vissa jordar kan bli mycket stor. En höjning av markytan med upp till 30 cm har uppmätts: Största uppmätta tjäldjup under försöksperioden är 123 cm. Van1igtvis har tjälen på snöfri mark inte gått djupare än 60-70 cm. På snötäckt mark har tjäldjupet hållit sig vid ungefär hälften. Grunt lagda ledningar har i vissa fall utsatts för stora rörelser på grund av tjällyftningen. Största förändringen under en vinter på 50 cm-nivån har uppmätts till 8 cm. Stora skillnader i höjning av dikesbotten mellan olika försöksplatser med i stort sett samma tjäldjup har uppmätts. Detta beror på att frosthävningen är starkt beroende av jordarten. Jordar med stort innehåll av mjäla och finmo är, på grund av förmågan att kapillärt transportera stora mängder vatten, utsatta för den största tjällyftntngen. Ett ökat lerinnehåll i marken gör att tjällyftningen blir mindre. På vissa lättleror yttrar sig detta som kraftig uppfrysning av matjorden medan alven inte påverkas i någon större omfattning. Även för grovmo tycks tjällyftningen vara begränsad till de ytligare skikten. Vid enstaka tillfällen har dikesbotten på 80-90 cm djup påverkats av tjälen. Det har då rört sig om mindre höjningar, som påverkar ledningarna obetydligt. Även på de mest utsatta jordarna - grovmjäla och finmojordarna – torde ett dikesdjup på ca en meter innebära, att ledningarna är skyddade för skador genom tjällyftning.

Keywords

Frosthävning; Dräneringsledning

Published in

Report / Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Soil Sciences, Division of Agricultural Hydrotechnics
1978,
ISBN: 91-576-0087-2
Publisher: Institutionen för markvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/125358