Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 1968

Tidig vårsådd: växtfysiologiska och ekologiska synpunkter på aktuella tendenser i såbäddsberedning och sådd av vårstråsäd

Heinonen, Reijo

Abstract

Alla åtgärder som syftar till högre torrsubstansproduktion, måste i sista hand öka assimilationsapparatens storlek och varaktighet. Under midsommaren utnyttjar de flesta grödorna solstrålningen maximalt, och genom väl avvägt sortval och kvävegödsling kan även sensommaren utnyttjas effektivt ända till den skördetekniska riskgränsen. På vårsidan finns det däremot en betydande marginal mellan den meteorologiska sommarens början och den tidpunkt, då vårsädesbeståndets bladyta är tillräckligt stor för maximal assimilation. Lika viktigt som hög totalproduktion är att möjligast stor del av denna produktion utgörs av kärnavkastningen. Man har visat att kärnorna matas genom assimilation i själva axet och i det översta bladet, och därför är storleken och den aktiva livstiden av dessa organ av särskild betydelse. Vi måste alltså försöka befrämja initialutvecklingen, så att grödan tidigt bildar optimalt antal stora ax och stora toppblad, och vi måste försöka hålla denna assimilationsapparat vid liv så länge som möjligt. Efter tidig sådd är temperaturen vanligtvis den dominerande tillväxtfaktorn, men även vatten, kväve och ljus kan ha en stor verkan. De växtfysiologiskt betingade förskjutningar i olika tillväxtprocesser, vilka framkallas av variationer i dessa faktorer diskuteras på sidorna 7 - 10 och sammanfattas i ett schema på sid. 8. Vill man för var och en av tillväxtprocesserna rottillväxt, bestockning och axskjutning påpeka de avgörande betingelserna, får man följande förteckning: rottillväxt: relativ överproduktion av assimilat i de ovanjordiska delarna (låg temperatur, hög ljusintensitet). bestockning: kväve, vatten, assimilattillgång axskjutning: hög temperatur Av de dominerande faktorerna kan odlaren lättast reglera kvävetillförseln, men inom vissa gränser även såtiden och därmed den sannolika temperaturen. Relativt långsam initialutveckling efter tidig sådd är ägnad att befrämja särskilt rotutveckling och (vid god kvävetillgång) bestockning. Då kan axgången, när dess tid har kommit, ske snabbt och jämnt vilket leder till tidig och jämn mognad. Detta är en fördel, men vid avkastningsjämförelser mellan olika metoder måste man komma ihåg, att varje dags förlängning i grödans utvecklingstid innebär att ytterligare 50 - 75 kg torrsubstans per hektar kan lagras i kärnorna. Detta förklarar att försenad mognad genom sen kvävegödsling (i likhet med senare mognande sorter) ofta medför skördeökning. Radmyllningen av kväve i samband med sådden till 7 - 12 cm djup synes ge möjligheter att på ett optimalt sätt trygga vårsädens kväveförsörjning från uppkomsten ända till kärnans viktigaste utvecklingstid. Om man sedan ännu vill förlänga utvecklingens sista fas, förefaller det vara riktigare att göra detta genom sortval och inte genom sen kvävegödsling som lätt ger upphov till grönskott

Keywords

såbäddsberedning; jordbearbetning; radmyllning; torrsubstansproduktion; såtidpunkt

Published in

Rapporter från Jordbearbetningsavdelningen / Lantbrukshögskolan
1968, number: 13
Publisher: Institutionen för markvetenskap, Jordbearbetningsavdelningen, Sveriges lantbruksuniversitet

UKÄ Subject classification

Agricultural Science

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/29881