Open access publications in the SLU publication database

Abstract

En undersökning av befintlig bevattningsteknik genomfördes under ett odlings år i Sidi Bouzid-distriktet, centrala Tunisien. Syftet med undersökningen var att få en uppfattning om vattenhushållning och hur effektivt bevattning sker, samt försaltningsproblematiken i området. Undersökningen uppdelades i en sommarsäsong och en vintersäsong. Sommarsäsongen omfattade perioden mars 1990 till juli 1990 och vintersäsongen omfattade perioden oktober 1990 till april 1991. Undersökningen genomfördes på fyra gårdar under sommarsäsongen, av vilka två använde fårbevattning, en bassängbevattning och en spridarbevattning. Bevattnade grödor var tomat, tobak och melon. Under vintersäsongen följdes fem gårdar, av vilka fyra använde bassängbevattning och en fårbevattning. Bevattnade grödor var korn, havre, vete och bondbönor. På varje gård utfördes dagliga mätningar av avdunstning och nederbörd, samt mätningar av bevattningsgivor, konduktivitet i vattnet och i marken, vissa fysikaliska markanalyser och regelbundna markvattenhaltsmätningar med neutronsond. Mätvärdena har sammanställts i aktuella och teoretiska vattenbudgetar. Den aktuella vattenbudgeten visar en god tillgång på vatten i början av säsongerna och fältkapaciteten överskrids vid bevattning. Mot slutet av säsongerna har vattentillgången i marken varit begränsad och bevattning till fältkapacitet har endast utförts vid ett fåtal tillfällen. Den största avvikelserna mellan den teoretiskt beräknade och den aktuella vattenbudgeten var skillnader i antalet bevattningstillfällen vilket avspeglar sig i skillnader i bevattningsgivans storlek. Dock återfanns även betydande skillnader i sammanlagd vattenmängd under säsongen. På de flesta gårdar har man utfört färre bevattningar och den sammanlagda bevattningsgivan under säsongen har i praktiken varit lägre än enligt motsvarande teoretiskt beräknad vattenbudget. Konduktiviteten i marken har i allmänhet varit högre än 4 mmhos/cm. Konduktiviteten i bevattningsvattnet varierar mycket mellan gårdarna, från 1,7 till 10,0 mmhos/cm. Vatten med en konduktivitet över 2,7 mmhos/cm bör inte användas till bevattning enligt FAOs rekommendationer. Bevattningsvattnet på fem av de studerade gårdarna hade en konduktivitet över 2,7 mmhos/cm.