Abstract

Den rationalisering som det svensk jordbruket genomgått under det senare årtionden har i många fall medfört stark specialiserad drift, stegrad produktion per arealenhet och insats an nya, verksammare och/eller billigare produktionsmedel. Detta har ibland medfört oönskade konsekvenser. Som exempel härpå kan nämnas: - Ensidigare växtföljder med ökad odling av vårsäd, innebärande att mer mark kommit att ligga obevuxen under höst och vinter. -Ökad djurhushållning och därmed mer stallgödsel i förhållande till arealen i området och inriktignen av animalieproduktionen. Den omfattande djurhushållningen i t.ex. södra Halland, har måna gånger medfört att mycket kreatursgödsel spridits på en förhållandevis liten areal (Joelsson & Pettersson, 1982; Fleischer et. al, 1989). En del av gödseln har av utrymmes- och arbetstekniska skäl spridits under hösten och vintern. Vid denna tidpunkt har det oftast inte funnits någon växande gröda som kunnat tillgodogöra sig den del av kvävet i kreaturgödseln som är lättillgänglig för växtupptag eller utlakning. Återkommande tillförsel av stallgödsel leder till ökad kväveleverans från marken (Voecker & Hall, 1903), inte bara under växtsäsongen utan även under de kalla årstiderna. Detta ökar kväveutlakningsrisken. För att närmare studera utlakningsförhållandena i södra Halland genomfördes på en sandig mojord vid Melldy från hösten 1983 till hösten 1988 ett utlakningsförsök med flytgödseltillförsel (Torstensson, et al., 1992). I försöket jämfördes spridning av flytgödsel, dels på hösten och dels före vårbruket, med tillförsel av handlesgödselkväve eller helt ogödslat. Även effekterna av en eftersådd fånggröds (höstråg= ingick. Minst blev utlakningen efter fånggrödan. Helt ogödslat gav således större utlakning. Störst blev denna efter höstspridd flytgödsel. För att motverka kväveutlakningen har det införts bestämmelser om höst- och vinterbevuxen mark (SJVFS:1991:72), varigenom mineralkväve, som finns i marken på hösten eller då bildas genom mineralisering, tas till vara. År 1994/95 skall åkerarealen till 60 % utgöras av höst- och vinterbevuxen mark i K-, L-, M- och N-län och till 50 % i övriga delar av Götaland. I den mån detta ej kan uppfyllas med ordinarie grödor, krävs odling av fänggrödor (SFS 1991:1295). För att belysa dels de långsiktiga effekterna på mark och miljö av odling av fånggröda samt med åren återkommande stallgödseltillförsel och dels konsekvenserna av de nya bestämmelserna enligt sködsellagen (SFS 1991:1295) har det ovan nämnda försöket fortsatt med en delvis ändrad uppläggning. Resultaten från åren 1989-92 visar att insådd fånggröda (engelskt rajgräs) ger betydande utlakningsreduktioner (ca 75 %) vid vårspridning av normala (90-100 N kg/ha) handles- och flytgödselgivor. Vid användning av dubbel flytgödselgiva på våren stannade utlakningsreduktionen vid 50 %. Höstspridningen (sep-okt) i växande fånggröda medförde även vid normal dos högre kväveutlakning än som anses acceptabelt ur vattenvårdssynpunkt (Lindén, Gustafson, Torstensson och Ekre, 1993). I den ovan refererade försöken har effekterna av olika insatta åtgärder studerats i mer eller mindre renodlad form på fastliggande försöksrutor, vilket också har varit nödvändigt för att erhålla säkra resultat av t.ex. upprepad nedbrukning av fångrödor. I den här föreliggande rapporten redovisas resultaten från ett, år 1989 nyanlagt, utlakningsförsök där de olika utlakningsmotverkande åtgärderna har satts in i en mera praktisk inriktad växtodling. I försöket har växtföljd, gödsling m fl odlingsåtgärder utformats med avseende på största möjliga effektivitet i utnyttjandet av gödsel- och jordkväve, för att minimera utlakningsförlusterna. Detta kompletteras med odling av fånggrödor med sikte på att minska utlakningsförlusterna ytterligare samtidigt som ett bidrag till de efterföljande grödornas kväveförsörjning eftersträvas.

Keywords

utlakning; kväve; kväveutlakning; växtnäringsläckage; fånggröda

Published in

Ekohydrologi
1993,
Publisher: Avdelningen för vattenvårdslära, Sveriges lantbruksuniversitet

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/125731