Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Den rationalisering som det svenska jordbruket genomgått under de senaste årtionden har i många fall medfört starkt specialiserad drift, stegrad produktion per arealhektar och insats av nya, verksammare och/eller billigare produktionsmedel. Detta har många gånger medfört oönskade konsekvenser. Bland annat har kväveläckage från jordbruksmark under de senaste årtiondena blivit ett påtagligt problem, speciellt på lätta jordar i Sydsverige. Det framstår därför helt nödvändigt att ändra odlingsmetoderna på ett eller annat sätt för att minska läckaget. Ett av de sätt som prövas är ekologisk odling där vanliga handlsgödselmedel inte används utan kvävetillförseln sker med hjälp av kvävefixerande baljväxter. Mineralkväveförsörjningen till "icke vallgrödor" baserar följaktligen till stor del på mineralisering av organiskt kväve från nedbrukade växtrester, gröngödslingsgrödor eller organiska gödselmedel. Många års forskning om kväveutlakning har dock visat att enbart reducering eller uteslutning av handelsgödselkväve inte i sig leder till några betydelsefulla förbättningar av situationen om en godtagbar produktionsnivå vill bibehållas. All erfarenhet tyder på att den helt övervägande delen av det kväve som läcker ut är mineralkväve som mineraliserats under årstider då den odlade grödans kväveupptag är litet eller det inte finns någon gröda alls på fältet (Lindén et al., 1993). Det ideala vore en kraftig kvävemineralisering under den period då nyttogrödan behöver kväve men som sedan på något sätt kunde strypas då kvävebehovet minskar. Tyvärr tycks detta vara möjligt att klara, åtminstone med de kunskaper och styrmöjligheter som finns idag. Intensiteten i mineraliseringen påverkas dock starkt, i alla fall kortsiktigt, av t.ex. jordbearbetning och nedbrytning av kväverikt organiskt material som gröngödslingsgrödor eller vid vallbrott (Gustafson & Torstensson, 1988; Torstensson et al., 1993). I denna rapport presenteras resultat från ett utlakningsförsök med ekologisk odling, som inleddes 1990 med odling av blandvallar, med tonvikt på effekter av vallbrottstidpunktens betydelse för utlakningrisker och kväveutnyttjande i efterföljande grödor.