Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Resultaten i projektet under åren 1993-1999 har tydligt visat, att tidpunkt för jordbearbetning och val av jordbearbetningsmetoder på hösten starkt påverkar kvävemineraliseringen i marken under hösten och vintern och därmed även risken för utlakning av kväve. Innehållet av mineralkväve i marken på hösten har varit betydligt större i tidigt bearbetade led än där bearbetningen senarelagts. Likaså har den ackumulerad utlakningen av nitrat varit störst från de tidigt bearbetade försöksrutorna. Vårplöjning har inneburit minst utlakning av nitrat liksom den lägsta mineraliseringen av kväve i marken under höst och vinter. Stubbearbetning tidigt på hösten för att bland annat bruka in skörderesterna ytligt för jämnare fördelning har i detta försök inneburit en betydande ökning av utlakningsriskerna. Det har ansetts att inbrukning av halm på hösten medför ökad immobilisering av kväve och därmed minskning av utlakningen. Hittills har effekterna av nedbrukning eller ej av halm varit mycket små och visar på olika resultat olika år. Det är alltså ännu för tidigt att dra slutsatser om hur bearbetningsåtgärderna i kombination med halmbehandlingarna påverkar risken för kväveutlakning. Effekten av halmnedbrukning årligen kan vara betydligt mer långsiktig än vi hittills kunnat studera. Skörden i försöket har i genomsnitt för de sex skördeåren varit lägre efter sen plöjning och efter vårplöjning än efter sen höstplöjning med fånggröda eller föregående stubbearbetning och efter tidig höstplöjning. Dessa ledvisa skördeminskningar i försöket har berott på kraftiga skördeminskningar enskilda år. Dels har dessa minskningar berott på kvickrots infektion i led där bearbetningen senarelagts, framför allt i det vårplöjda ledet, och dels har fåglars skadeverkningar orsakat stora skördebortfall år då tidig sådd praktiserats i det vårplöjda ledet.