Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 1996

Normalutlakning av kväve från svensk åkermark 1985 och 1994

Johnsson, Holger; Hoffmann, Markus

Abstract

Som en del av ett uppdrag att utreda hur långt Sverige nått med att halvera kvävetillförseln till omgivande hav har beräkningar gjorts av kväveutlakningen från Sveriges åkermark 1985 och 1994. Beräkningen, som utförts med hjälp av en matematisk modell, omfattar åkerareal i tillrinningsområdet till Östersjön och Västerhavet, dvs ungefär upp till Dalälven. Området har dock delats upp i nio stycken utlakningsregioner, vilka karakteriseras av olika klimat, produktionsinriktning, gödslings- och produktionsnivåer. För varje region har s k normalutlakningar beräknats för ett antal typsituationer bestående av en kombination av nio olika grödor, tre olika jordarter och två gödslingsregimer. Normalutlakningarna representerar utlakningen för ett år med normalklimat och motsvarande normala skörd (s k normalskörd) och har utförts med hjälp av längre tidsperioder av väderdata i kombination med statistik om bl a normalskördar och gödsling. Det som kvantifieras i beräkningarna är rotzonsutlakning av kväve, dvs det kväve som passerat rotzonen och ej längre är tillgängligt för växterna eller påverkbart med olika odlingsåtgärder. Rotzonsutlakningen kan betraktas som åkermarkens bruttobelastning före retentionsprocesser i grundvatten och vattendrag. De framräknade normalutlakningarna har använts för att ta fram medelutlakning och bruttoutlakning av kväve från de olika utlakningsregionerna. Som underlag för detta har statistik om grödarealer och andel handels- och stallgödslad areal använts. Med hjälp av GIS har en uppskattning av uppdelningen av jordarter i de olika områdena gjorts. För hela området beräknades medelutlakningen av kväve minska från ca 30 kg N /ha 1985 till ca 22 kg N/ha 1994 vilket motsvarar ca 25 %. Skillnaden i medelutlakning emllan de olika regionerna var stor och varierade mellan 14 och 48 kg/ha för 1994. Lägsta utlakningen fanns i skogsbygderna och i regionerna med lägsta avrinningen. Bruttobelastningen av kväve för hela området minskade med ca 29 % från 77 000 ton 1985 till ca 55 000 ton 1994. Det finns tre anledningar till att bruttobelasningen av kväve minskat mellan 1985 och 1994: i) åkerarealen odlas med annan sammansättning av grödor företrädesvis mer vall och mindre spannmålsodling, ii) utlakningen för de enskilda grödorna (utlakningskoefficienterna) har minskat till följd av bättre kväveutnyttjande, iii) arealen åker i landet har minskat. Största anledningen till den minskade arealen spannmål och ökade arealen vall står att finna i "Omställning-90" som syftade just till att minska spannmålsodlingen. Ökat kväveutnyttjande har uppnåtts genom att normskördarna stadigt ökat samtidigt som kvävegödslingen inte ökat i samma takt. Dvs, mer kväve än tidigare tas ut som skörd i förhållande till tillfört kväve med gödsling. Ca hälften av bruttobelastningsminskningen beror på förändrad grödareal, ca 40 % på bättre kväveutnyttjande och 10 % på minskad åkerareal i landet.

Keywords

kväve; kväveutlakning; växtnäringsförlust; belastning

Published in

Ekohydrologi
1996,
Publisher: Avdelningen för vattenvårdslära, Sveriges lantbruksuniversitet

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/125844