Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Föreliggande arbete syftade till att mäta utlakningen av kväve från utomhus smågrisproduktion och jämföra den med utlakningen från konventionell växtodling. Undersökningen genomfördes vid Mellby fältforskningsområde strax söder om Halmstad. I försöket ingick tre led som benämndes, utgående sugga, orörd gräsmark och konventionell växtodling. Ledet orörd gräsmark syftade till att visa storleken på den maximala utlakningen. Varje led ingick i en treårig växtföljd anpassad efter dagens miljöföreskrifter. Försöksfältet var från början beväxt med gräs och jordarten bedömdes lämplig för utomhus smågrisproduktion med sandig grovmo i både matjord och alv. Försöksfältet delades in i nio rutor, där de tre leden ingick med tre upprepningar. I varje ruta installerades slumpvis fem stycken så kallade sugceller. Sugcellen består av en keramisk kropp som grävs ner till ett djup av 600 mm och ansluts med plastslang till en central station. Genom att sätta sugcellen under vakuum kan markvätska samlas upp för analys. I november -94 inleddes försöken. I ledet utgående sugga installerades en sugga per försöksruta. Suggorna gick kvar till november -95. Efterföljande vår -96 såddes havre tillsammans med fånggröda. Den orörda gräsmarken putsades sommaren -95 för att därefter ligga orörd. Konventionell växtodlingsled plöjdes hösten -94 och såddes våren -95 med korn. Våren -96 såddes havre med fånggröda vilket var samma åtgärd som i suggledet. I rapporten redovisas försöksresultat fram till augusti -96 då havren var skördad. Markvätska sögs upp för analys av nitrat var fjortonde dag. Det togs även prov på markens innehåll av mineraliskt kväve, första gången då suggorna flyttades från försöksplatsen november 1995, andra gången på våren -96 och tredje och sista gången på hösten -96 vid grödans gulmognad. Även storleken på uppbökat område bestämdes. Suggorna bökade mindre än vad som observerats vid praktisk drift. I försöksrutorna var 20, 40 respektive 50 procent av marken uppbökad efter ett år med suggor. Orsaken kan vara att suggorna gick ensamma i var sin fålla. Detta kan även bero på osmakliga växtdelar, stress eller vassa stenar. Analysen av mineraliskt kväve från jordprovtagningen visade att det under försöksperioden byggdes upp stora mängder kväve, både i ledet med utesuggor och i ledet med konventionell växtodling. Kvävet flyttade sig ner i profilen med perkolerade, dränerade, vatten och växternas rötter verkade endast i lite utsträckning kunna ta upp kväve som nått ner till alven. Förändringar av nitratkoncentrationer i den uppsamlade markvätskan var tydliga och kunde förklaras utifrån nederbörds- och avrinningsmönster, odlingsåtgärder och suggornas beteende. Så till exempel steg koncentrationen av nitratkväve kontinuerligt den tid då suggorna var i försöket. En ytlig jordbearbetning i det konventionella växtodlingsledet resulterade i en kraftfull stimulering av mineraliseringen och ökande halter av nitrat i markvätskan. I ledet med orörd gräsmark sjönk koncentrationen långsamt genom hela försöket. Vid starten av provtagningen gav installation av sugceller upphov till en varierande mineralisering mellan leden. Därmed varierade nitratkoncentrationernas ingångsvärde. Effekten bedömdes påverka resultatet de första månaderna. Utlakningen från utesuggorna var jämförbar med den från öppen stråsädesodling. Här måste dock den reservationen göras att de perkolerande vattenmängderna var små till följd av nederbörd under försöksperioden och hänsyn måste tas till att beläggningen av suggor var 38 procent högre än vad som är föreskrivet av Jordbruksverket. Den i försöket tillämpade växtföljden för utgående suggor var sett till utlakningen inte lämplig. Suggorna flyttades nov -95 och då var markprofilen fylld med näring som delvis lakades ut under den efterföljande vårvintern. Det vore bättre att flytta suggorna under växtodlingssäsongen och därefter etablera en fånggröda som skulle kunna binda kvävet. Erfarenheter från försöket resulterade i åtgärdsförslag för att reducera utlakningen från utegående suggor. - Jordbruksverkets riktlinjer för beläggning ska inte överskridas - De utegående suggorna ska ingå i en växtföljd. - Växttäcket ska behållas intakt i så stor utsträckning som möjligt. - Suggornas utfodrings- och liggplats ska flyttas så att gödseln fördelas jämnt över marken. Uppbökat område är troligen en god markör för gödselns placering. - När suggorna flyttas ska en fånggröda etableras så snabbt som möjligt, flyttning bör därför ske under växtodlingssäsongen. Fånggröda bör kunna söka sig djupt ner med de näringsupptagande rötterna, även i sandjord med låg halt av mull och ler. - Jordbearbetningen efter suggorna skall minimeras så att mineraliseringen av kväve blir så låg som möjligt. - Suggans bökningsbeteende kan regleras. Tillgång på grovfoder eller insådd av osmakliga växter kan tjäna som regulatorer härvidlag.