Abstract

För lätta jordar finns rekommendationer om sen plöjning för att minska utlakning av kväve under vintern. På lerjordar finns dock få studier om hur bearbetningstidpunkten påverkar kväveutlakningen. En sen bearbetning vid ogynnsamma förhållanden skulle kunna leda till försämrad markstruktur i marken vilket skulle kunna ge lägre skörd och därmed ett sämre kväveutnyttjande. Syftet med detta examensarbete var därför att undersöka hur tidpunkten för bearbetning på hösten inverkar på markstruktur, kvävemineralisering och växtproduktion på lerjordar. Försöksplatserna var: Kuddby i Östergötland (mycket styv lera), Ultuna i Uppland (styv lera avsett matjorden, mycket styv lera i alv) och Rydsgård i Skåne (styv lera). Tidig, normal respektive sen plöjningstidpunkt studerades på alla platserna. På Ultuna fanns även dessa tidpunkter med kultivering. Efter bearbetningen på hösten låg marken bar under vintern. Markfysikaliska egenskaper såsom aggregatstorleksfördelning efter bearbetning på hösten, såbäddens uppbyggnad, skrymdensitet, genomsläpplighet och aggregathållfasthet studerades för att undersöka bearbetningstidpunktens effekt på markstrukturen. Kvävemineraliseringen studerades genom att bestämma mängderna mineralkväve (0-90 cm djup) fyra till fem gånger från sen sommar till tidig vår. Skillnaderna i de markfysikaliska undersökningarna mellan de olika bearbetningstidpunkterna var oftast små. De sammanslagna resultaten pekade på att bäst markstruktur erhölls efter den tidiga plöjningen på Kuddby och Rydsgård, och på Ultuna efter den tidiga eller normala bearbetningstidpunkten. Bearbetning vid de tidpunkter då vattenhalten låg över undre plasticitetsgränsen gav några sämre strukturegenskaper, i vissa fall grövre såbädd, sämre genomsläpplighet och högre aggregathållfasthet, än de bearbetningstidpunkter då vattenhalten låg under undre plasticitetsgränsen. Plöjningstidpunkt gav stor effekt på kvävemineraliseringen både på Rydsgård och Ultuna. Resultaten för Kuddby var osäkra då analysresultaten hade mycket stor spridning. På Ultuna var skillnaden i mineralkväveinnehåll i december ca 10 kg N/ha mellan varje plöjningstidpunkt och på Rydsgård ca 20 kg N/ha, med högst mineralkväveinnehåll för den tidiga plöjningen. Mineralisering skedde på Ultuna även i perioden från december till mars åtminstone i leden som plöjts vid normal och sen tidpunkt. På Rydsgård skedde minskningar i nitratkväveinnehåll både under höst och vinter med 29, 27 respektive 10 kg N03-N/ha för tidig, normal respektive sen plöjningstidpunkt. En stor del kan ha försvunnit genom utlakning, och läckaget var då troligen större ju tidigare bearbetad marken var. På Ultuna kunde endast .en liten förlust av nitratkväve på 3 kg N03-N/ha ses i det tidigt plöjda ledet. Inga tydliga skillnader i skörd förekom mellan bearbetningstidpunkterna på någon försöksplats. Dock kan större skillnader i skörd förväntas ett torrare år då speciellt såbädden blir viktigare för grödans etablering. Sett till resultaten 1999-2000 för markfysikaliska undersökningar, mineralkväveprovtagningar och skörd skulle den bästa kvävestrategin på Rydsgård vara att plöja sent. Då det på Ultuna troligtvis var liten skillnad i kväveutlakning mellan bearbetningstidpunkterna vore det kanske bäst att undvika den sena plöjningen då denna gav sämre markstruktur. Resultat behövs dock för ytterligare år för att kunna ge rekommendationer angående bearbetningstidpunkt med tanke på kväveutnyttjande och markstruktur på lerjordar i olika delar av Sverige

Keywords

jordbearbetning; bearbetningstidpunkt; kväveutlakning; lerjordar; markstruktur; markfysikaliska undersökningar; kvävemineralisering

Published in

Meddelanden från Jordbearbetningsavdelningen
2001, number: 34
Publisher: Institutionen för markvetenskap, Avdelningen för jordbearbetning

UKÄ Subject classification

Agricultural Science

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/30661