Abstract

I ett långliggande utlakningsförsök (R0-8404) beläget på moränlättlera i sydvästra Skåne studeras kvävedynamik i marken och kväveutlakning i två olika femåriga växtföljder. I bägge växtföljderna uppfyller minst 80% av marken de krav som gäller för vintergrön mark. Den så kallade konventionella växtföljden består av höstraps, höstvete, rågvete, betor och vårkorn. Grödorna i den här kallade fånggrödeväxtföljden består av havre, höstvete med fånggröda, vårkorn med fånggröda, betor och vårkorn med fånggröda. I fånggrödeväxtföljden skördas betblasten. Försöket har pågått sedan 1993. Försöksfältet består av separat täckdikade rutor, vilket gör det möjligt att provta det avrinnande vattnet från varje ruta. Dräneringsvattenprov tas med automatiska provtagningssystem och proven analyseras med avseende på innehåll av kväve. Huvudgrödor, fånggrödor och växtrester mäts och provtas för bestämning av växtnäringsinnehåll. Jordprov för mineralkvävebestämning tas flera gånger om året. Här redovisas främst resultat från perioden 1998-2003, men en genomgång av resultat från alla tio försöksår görs också. Åren 1993-1997 rapporterades av Hessel Tjell et al. (1998). Kväveutlakningen i den konventionella växtföljden var under hela tioårsperioden (1993-2003) i medeltal 27 kg N/ha och år. I fånggrödeväxtföljden var utlakningen 18 kg N/ha och år. Olika grödor och odlingsåtgärder i växtföljderna bidrar till dessa skillnader, men slutsatsen är att senarelagd bearbetning och insådda fånggrödor i fånggrödeväxtföljden är de viktigaste orsakerna till drygt 30% mindre utlakning av kväve i denna växtföljd. Det framgår tydligt av resultaten att bearbetning i augusti–september leder till omfattande frigörelse av kväve i marken med utlakning av kväve som följd. Höstsädesgrödornas kväveupptag under hösten var under de flesta år inte tillräckligt stort för att dämpa utlakningen. Ett år då stubbträda infördes efter rågvete blev utlakningen liten. Höstraps som gödslades med 30 kg N/ha på hösten hade ett kväveupptag som var tillräckligt stort för att dämpa utlakningen. Efter skörden av rapsen blev emellertid utlakningen kraftigt förhöjd. Dåligt utnyttjande av tillfört kväve och kväverika skörderester var huvudorsaker. Insådda fånggrödor av engelskt rajgräs i höstvete och vårkorn gav upphov till den minsta utlakningen i försöket. Kombinationen av senarelagd bearbetning och fånggrödans kväveupptag minskade utlakningen med ca 40% jämfört med från övriga stråsädesled. Skörd av betblast ledde till minskad kväveutlakning, men effekten var liten med tanke på de stora kvävemängder som fanns i blasten. Kväveförluster genom ammoniakavgång och/eller denitrifikation skedde troligen där blasten lämnades kvar på fältet.

Keywords

kväve; utlakning; fånggröda; växtnäringsläckage

Published in

Ekohydrologi
2003,
Publisher: Avdelningen för vattenvårdslära, Sveriges lantbruksuniversitet

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/125868