Epsilon Open Archive

Abstract

Inom miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark har sju små jordbruksdominerade avrinningsområden (s.k. typområden) i Skåne undersökts för sambandet mellan odling och växtnäringsförluster till vatten. Undersökningarna startade 1984 och framåt beroende på typområde. Sammanlagt har typområdena undersökts i mellan 8 och 20 år. Lantbrukarna i typområdena intervjuades för flertalet år om odlingen på sina fält och utflödet av näringsämnen mättes i bäcken. Typområdena utgör exempel på hur jordbruket bedrivs i Skånes slättbygd och mellanbygd men inte i skogsbygden. Mellan typområdena varierade odlingsinriktningen men över tiden förändrades den i stort som övrig jordbruksmark i slättbygd och mellanbygd. Odlingen av höstoljeväxter minskade mellan 1990 och 2003, andelen träda ökade från 1995 och fånggröda i spannmål ökade mellan 2000 och 2003. Gödslingen med kväve till vårkorn var oförändrad medan den möjligen ökade för höstvete. Detsamma gällde skördarna. Andel stallgödslad areal minskade i några typområden medan den i stort var oförändrad för slättbygd och mellanbygd. Givorna av fosfor minskade för tre av sex typområden. Typområdenas förluster av kväve genom bäcken varierade mellan 2200 och 3800 kg/km2. Minst var de i ett typområde med hög lerhalt i jordarterna, lite djur och odling av spannmål och sockerbetor. I området med störst förluster var lerhalten lägre, djurtätheten måttlig och odlingen något mer inriktad mot foderproduktion. Även förlusterna av fosfor var störst (56 kg/km2) i detta typområde. Minst (6 kg/km2) var de i ett typområde med sandjordar. De skattade nettoarealförlusterna från åkermark varierade mellan 23 och 48 kg/ha för kväve och mellan 0,2 och 0,6 kg/ha för fosfor. I fem av sex typområden minskade förlusterna signifikant av totalfosfor och/eller fosfatfosfor i undersökningsperioden. För kväve minskade förlusterna för två, ökade för ett och var oförändrade för tre typområden. Det sjunde typområdet hade en trend i avrinningen och kunde därför inte bedömas för förändringar i ämnestransporter med den använda metoden.