Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Användningen av ogräsmedlet 2,4-D (2,4-diklorfenoxiättiksyra) förbjöds i Sverige i december 1990. Resultat från den nationella miljöövervakningen visar emellertid att 2,4-D fortfarande detekteras i vattenprover från bäckar och åar. Under 2003 påträffades 2,4-D i lite drygt 10 % av vattenproverna från jordbruksbäckarna, med en högsta halt på 0,37 µg/l. Högst halter och flest fynd gjordes i ett avrinningsområde beläget i Östergötland där 2,4-D regelbundet påvisats sedan undersökningarna inleddes 2001. I ett försök att utreda orsakerna till varför 2,4-D, drygt 15 år efter förbudet, fortfarande påträffas i svenska vattendrag genomfördes en undersökning sommaren 2005 i ett mindre avrinningsområde i Östergötland. Var orsaken fortsatt användning (trots förbud) eller var det rester från tidigare användning av 2,4-D som läcker ut? Området besöktes vid fyra tillfällen under perioden juni-augusti och närmare 70 vattenprover samlades in från olika delar av avrinningsområdet. Samtliga lantbrukare i området intervjuades för att ta reda på tänkbara orsaker till förekomsten av 2,4-D i vattendraget. Vattenanalyserna inkluderade 12 vanliga herbicider, däribland 2,4-D och andra fenoxisyror. Resultaten från den ordinarie vattenprovtagningen, inom ramen för miljöövervakningen, visade för första gången sedan undersökningarna inleddes, att 2,4-D inte påvisades i något av de prov som insamlades under 2005. Däremot påträffades låga halter av 2,4-D i vissa vattenprover som togs i vattendraget inom ramen för denna undersökning. En utökad provtagning visade att resterna troligen härrörde från den norra delen av avrinningsområdet. Analyser av grundvatten från denna del av området visade att djupare liggande vatten inte innehöll 2,4-D. Däremot påvisades bentazon i vatten från några av de grävda brunnarna i halter över 0,1 µg/l. Sammanfattningsvis finns det inget som har framkommit genom denna undersökning som stöder hypotesen att halterna av 2,4-D i vattendraget beror på läckage från gamla rester, varken från deponier eller från mark som förorenats genom olyckshändelse. Det har heller inte vid intervjuerna framkommit några direkta stöd för hypotesen att halterna av 2,4-D skulle vara ett resultat av olaglig användning, då ingen har bekräftat detta. Resultaten från studien är dock ändå ett indirekt stöd för att den mest sannolika förklaringen är att det skett en viss användning inom området, av ett gammalt lager, men som nu har upphört. För att skapa ett fortsatt förtroende för det miljöarbete som sker inom lantbruket är det angeläget att man inom rådgivningen framhåller betydelsen av att följa de lagar och regler som gäller, inklusive registreringsvillkoren.