Epsilon Open Archive

Abstract

Linne uppmärksammade redan år 1734 hur vegetationen skadades av luftföroreningar "stadig rök" vid Falu koppargruva. Att lavarna var mycket känsliga for luftföroreningar beskrevs först av Nylander från Paris år 1866. Sedan dess har en lång rad av forskare studerat detta problem, och även sökt utreda vad en stads speciella klimat kan betyda for lavvegetationen. Eftersom ingen del av undersökningsområdet torde ha ett klimat som avviker från områdets i sin helhet dvs. det förekommer ej något "stadsklimat", för luftföroreningarna helt anses vara skuld till den påverkade och skadade lavvegetationen. Det ar ej fullt klarlagt, vilka ämnen i den förorenade luften, som är mest skadliga. B1. a. beror det på i vilka koncentrationer de giftiga ömnena förekommer. Luftens SO2-halt har, vilket redan nämnts i inledningen, visat sig förstöra klorofyll a i gonidieskiktet i lavbålen. Skadan visade sig bli större ju högre luftfuktigheten var. Sauberer anser att svavelhaltiga gaser är de giftigaste luftföroreningarna. Då SO2-koncentrationen i luften i Stockholm är mycket hög under den kalla årstiden (eldningssasongen) får SO2 anses vara ett av de starkaste gifterna i luften för lavarna där, något som i allra högsta grad gäller när fossila bränslen förbrännes. P. W. Zimmerman sätter SO2 först på 3:e plats över de vanligaste luftföroreningarna som skadat växter.Ordningsföljden vid samma koncentration anger han så HF, HC1, SO2, NH2, H2S. "Även vissa andra gaser som de omättade kolvätena etylen och acetylen är starkt giftiga for växter." WEDIN (1960: 34). Detta gäller växter i allmanhet. Lavarna är dock obestridligen känsligare än flertalet högre växter. Stoftpartiklarna (bl. a. i form av sot frin förbränning) i luften har också en avgörande betydelse vid luftens nedsmutsning. Då lavbålen täcks av stoftpartiklar förhindras fotosyntesen.