Open access publications in the SLU publication database

Sammanfattning av studierna
Låga arvbarheter – men hållbarheten möjlig att förbättra med avel.
Resultaten visade att arvbarheterna för antal år i tävling var ganska låga (0,04-0,12), men det är vanligt förekommande för egenskaper som berör hållbarhet, hälsa och livslängd oavsett djurslag. Det beror på att dessa
egenskaper till stor del beror på yttre faktorer och att de registreras som antingen-eller-egenskaper, till exempel sjuk-frisk. Trots de låga arvbarheterna fanns en betydande genetisk variation som möjliggör att egenskaperna kan användas i ett avelsprogram. De högsta arvbarheterna
skattades för antal tävlingsår i hoppning.
Skillnader mellan disciplinerna
Mellan avelsvärdena för antal tävlingsår i hoppning, dressyr och fälttävlan
fanns det endast svaga samband. Det behöver inte betyda att antal tävlingsår i
de olika disciplinerna är helt skilda egenskaper utan det är mer troligt att de
låga sambanden beror på att det i stor utsträckning inte är samma hästar som
tävlar i de olika disciplinerna. Men det beror även på olika tävlingsstrukturer
mellan disciplinerna. Hopphästar börjar till exempel ofta sin karriär tidigare
än dressyrhästar som dessutom har färre tävlingstillfällen. Därför bör
avelsvärden för antal år i tävling skattas för de enskilda disciplinerna var för
sig.
När genetiska korrelationer skattades mellan totalt antal år i tävling och
prestationsresultat från tävling och kvalitetsbedömning visade det sig att det
var högre korrelationer mellan antal år i tävling och hoppegenskaperna
(0,65-0,69) jämfört med dressyregenskaperna (0,27-0,40). Detta beror till
viss del på att betydligt fler hästar tävlar i hoppning och därmed påverkar
deras resultat totalt antal år i tävling mer än vad resultaten för dressyrhästarna
gör. Korrelationerna visar dock att det finns ett tydligt samband mellan antal
tävlingsår och talang och förmåga att lyckas väl i tävling.
Användning av alla hästar ger säkrare index
Analyserna gjordes för tre grupper av hästar med varierande restriktioner på
kön och födelseår. Begränsningen på kön sattes för att ston och avelshingstar
kan ha färre antal aktiva tävlingsår beroende på att de är verksamma i avel
och inte på grund av deras tävlingsförmåga. I en av grupperna var födelseår
begränsat så att de flesta hästarna skulle ha avslutat sin tävlingskarriär. Utifrån
skattningarna av arvbarheter och avelsvärden drogs slutsatsen att alla hästar,
oavsett kön och födelseår, kan ingå i analyserna. Detta baserades på likvärdig
28
storlek på arvbarheterna och att höga samband förelåg mellan avelsvärdena
då alla hästar respektive bara valacker eller äldre hästar ingick i materialet.
Dessutom blir avelsvärdernas högre när resultat från fler hästar ingår.
Allsidig träning är positivt för hållbarheten
Förutom de genetiska analyserna, har det visat sig att hästar med placeringar i
fler discipliner även har fler aktiva år i tävling. Det visade sig även att hästar
som till och med sex års ålder hade officiella placeringar i minst två
discipliner i genomsnitt hade cirka två års längre tävlingskarriär än övriga
hästar. Utifrån detta kan slutsatsen dras att en allsidig träning av unga hästar
har en positiv effekt på hållbarheten i tävling senare i livet.
Slutsatser i korthet
 Hållbarhet, mätt som antal år i tävling, är ett uttryck för både talang
för tävling och ”verklig” hållbarhet.
 Trots ganska låga arvbarheter för antal år i tävling är det möjligt att
skatta avelsvärden och bedriva en selektion ökad hållbarhet.
 Avelsvärden för antal år i tävling bör skattas separat för hoppning, dressyr och fälttävlan.
 Alla tävlande hästar bör ingå i analyserna då hästarna hela tiden jämförs inom kön och födelseårgång.
 Hästar med placeringar från mer än en disciplin vid ung ålder hade i genomsnitt längre tävlingskarriär än övriga hästar, vilket tyder på att en allsidig träning av unga hästar har en positiv effekt på hållbarheten.