Open access publications in the SLU publication database

Abstract

Det som har redovisats i denna rapport är en grundläggande kartläggning av nötkreaturens betesbeteende på naturbetesmarker i Svealand samt omfattande data rörande näringsinnehåll och avkastning på olika vegetationstyper i naturbetesmarker. Följande vegetationstyper identifierades och kartlades i beteshagarna: torr (T), frisk (F), blöt/fuktig (B), skuggpåverkad (S) samt vegetation som växte på näringsrik (N) gödselpåverkad mark.

Syftet med studien var:
• att få en karakterisering av de olika vegetationstypernas avkastning och näringsinnehåll
• att studera nötkreaturens preferens för olika vegetationstyper i naturbetesmarker
• att se om det fanns indikationer på att nötkreatur bidrog till näringstransport inom beteshagen genom att de betade på vissa ytor och gödslade och urinerade på andra

Studier från fyra olika betessäsonger finns sammanfattade i rapporten. År 1 och 2 gjordes studier och mätningar tre gånger per säsong (juni, juli och augusti) på två betesmarker. Inga stora skillnader i betesbeteende mellan månader kunde observeras och år tre utvidgades studien till att omfatta nio olika hagar men mätningar gjordes detta år endast en gång per säsong och hage. Sista året gjordes en kompletterande studie i september i tre hagar för att studera betesbeteendet även under sensommaren/hösten. Djurens beteende registrerades under 24 timmarsperioder under studiens år 2-4. Registreringar gjordes på vilken vegetationstyp som djuren föredrog att beta, vila, urinera och gödsla. Samtidigt togs betesprover såväl från de olika vegetationstyperna som från den vegetation som djuren betade för att bestämma näringsinnehåll. Mätningar av tillgänglig mängd bete vid beteendeobservationerna och av den totala säsongsavkastningen i olika vegetationstyper gjordes även.

Den relativa preferensen (RP) för att beta, vila, gödsla och urinera på varje vegetationstyp beräknades genom att beräkna hur ofta beteendet ägde rum på varje typ av vegetation och samtidigt ta hänsyn till andelen av hagens totala yta som utgjordes av denna vegetationstyp (se avsnittet om beräkning av relativ preferens under rubriken statistisk bearbetning i Material och Metoder).

Resultaten visade att djuren föredrog att vistas på den näringsrika vegetationstypen (N) när de betade och avgav urin och gödsel samtliga försöksår (Tabell 4). I de flesta fall var den relativa preferensen för vila även högt på de näringsrika områdena men år två och tre erhölls också en hög relativ preferens för att vila på den torra vegetationstypen. Under september tycks det vara mindre skillnaderna mellan den relativa preferensen för olika vegetationstyper men RP för vegetationstyp N och F var ändå signifikant högre än för T.

Den vegetation som växte på de gödselpåverkade ytorna (N) och i viss mån de friska (F) ytorna hade i de flesta fall högre innehåll av omsättbar energi jämfört med det som växte på B, T och S (Tabell 6) och det är troligen den viktigaste orsaken till att djuren föredrog den typen av vegetation. Vegetationstyp N hade även en förhållandevis hög säsongsavkastning (Tabell 8) vilket också kan bidragit till att djuren hade en hög relativ preferens för denna vegetationstyp.

Beteendet gödsla och urinera följde väl betesbeteendet och i de flesta fall tycks djuren ha gödslat och urinerat i samma utsträckning som de betade på de olika vegetationstyperna. De gödslade och urinerade alltså oftare på näringsrik och frisk vegetationstyp än på torr. Resultatet i studien tyder på att det ej tycks finnas något omfattande problem med näringstransport från näringsrika vegetationstyper (N) till mer näringsfattiga områden med hög biologisk mångfald (T) i denna typ av marker.