Home About Browse Search
Svenska


Svensk spannmålsbaserad drank

alternativa sätt att tillvarata dess ekonomiska, energi- och miljömässiga potential

Bernesson, Sven and Strid, Ingrid (2011). Svensk spannmålsbaserad drank. Uppsala: (NL, NJ) > Dept. of Energy and Technology, Sveriges lantbruksuniversitet. Rapport / Institutionen för energi och teknik, SLU ; 032
[Report]

This is the latest version of this item.

[img]
Preview
PDF
2MB

Abstract

Spannmålsdrank används huvudsakligen till utfodring. Den kan utfodras antingen i blöt form (8,5-28 % ts), eller i torr form (90 % ts). Vanligen utfodras nötkreatur och grisar med drank, men även andra djurslag inom jordbruket kan utfodras. Dranken kan även användas som biogasråvara, bränsle eller som organiskt gödselmedel. Efter jäsningen återstår spannmålens smältbara protein i dranken (primärdrank) i huvudsakligen oförändrad form, medan nästan all stärkelse gått bort. Dranken blir därför ett proteinfoder. Då även fiberpolysackarider (cellulosa och hemicellulosa) återstår i denna drank, och dessa med annan processteknik kan brytas ner till jäsbara sockerarter och jäsas till etanol, och den drank som då återstår, s.k. sekundärdrank, kan användas i liknande tillämpningar som normal (primär) drank, studeras även detta i det här projektet. En nackdel med denna teknik är att en del av aminosyrorna i drankens protein bryts ner. I de ekonomiska beräkningarna och livscykelanalyserna har det antagits att 50 % av lysinet och 20 % av metioninet brutits ner i denna sekundära drank.
Arbetets syfte var att utvärdera hur spannmålsdrank kan användas i olika applikationer, samt att beräkna dess ekonomiska värde och produktionskostnader vid dessa användningar. Vidare att ta fram miljöbelastning såsom bl.a. emissioner av växthusgaser och energibehov för de olika användningarna vid produktion av etanol och drank. Dessutom att analysera betydelsen av att dranken behandlas med ytterligare en process, där en del av spannmålens cellulosa och hemicellulosa omvandlas till etanol, och sekundärdrank erhålles.
Idisslare, som nötkreatur och får, kan utfodras med en stor del av proteinet i fodret som vetedrank. Protein från andra källor kan behövas för att den totala mängden protein ska bete sig på önskat sätt vid matsmältningen. Till grisar och fjäderfä kan drygt 10 %, respektive ca 10 %, av fodret bestå av vetedrank. Smågrisar är känsliga för fodrets smaklighet, och det är därför inte säkert att de alltid kan äta foder som innehåller vetedrank. Till fjäderfä kan man få begränsa inblandningen av drankprodukter i fodret om gödseln skulle bli blöt och kladdig. Till hästar kan ca 10 %, i bästa fall uppåt 20 %, av kraftfodret bestå av vetedrank om man ej drabbas av smaklighetsproblem.
Spannmålsdrank kan eldas antingen blöt eller torkad beroende på eldningsutrustningen. Drank med ursprung i spannmål innehåller höga halter alkalimetaller, som ger en aska med låg smältpunkt, vilket gör att den troligen sintrar lätt. Höga halter av svavel och klor kan ge problem med korrosion. Mängden aska är ganska stor, ca 5 % av torrsubstansen. Det höga innehållet av kväve (ca 5 % av ts) gör att kväveoxidemissionerna sannolikt blir höga, och då i nivå med vad som erhållits vid eldning av rapsexpeller med ungefär samma kvävehalt, 2-3,6 gånger jämfört med kvävefattiga bränslen. Utnyttjas även en del av cellulosan och hemicellulosan för produktion av etanol (i en sekundär process), koncentreras de ämnen som ger problem vid eldningen, vilket ökar sannolikheten för problem. Dessutom blir askhalten högre, medan det totala värmevärdet minskar i takt med att cellulosa och hemicellulosa blir till etanol.
Som gödselmedel innehåller drankens torrsubstans ca 5,7 % kväve, 0,8-1,5 % fosfor och 0,9-1,9 % kalium. Beräkningar ger att sekundärdranks torrsubstans bör innehålla ca 7,4 % kväve, 1,0-2,0 % fosfor och 1,2-2,4 % kalium. Det organiskt bundna kvävet mineraliseras (frigörs) troligen långsamt såsom hos t.ex. rapsexpeller.
Drank går bra att röta till biogas. Växtnäringen i rötad drank blir sannolikt mer växttillgänglig efter rötningen. Drank är ett kväverikt substrat som kan ge problem med hög halt av ammoniumkväve i biogasreaktorn. Detta gäller i högre utsträckning för sekundärdrank där näringsämnena koncentrerats då en del av cellulosan och hemicellulosan blivit till etanol. Utbytet i processen borde kunna bli 60-70 %, vid goda förhållanden kanske 80 %.
Kostnadsberäkningar har gjorts där det ekonomiska värdet hos spannmålsdrank beräknats utifrån de ekonomiska värdena hos korn och sojamjöl (omsättbar energi och råprotein till nötkreatur och hästar eller lysin till grisar och fjäderfä eller metionin till fjäderfä) vid utfodring, skogsflis vid eldning (effektiva värmevärdet), kväve, fosfor och kalium vid användning som gödselmedel, samt försäljning av el och fjärrvärme från en större gårdsanläggning för biogas inklusive värdet av kväve, fosfor och kalium i rötresten vid rötning. Vid rötningen studerades fall med både 60 och 80 %:s utbyte, samt fall exklusive och inklusive rötningskostnaderna. Kostnaderna studerades för åren 2005-2010. Primärdrank fick högst värde vid användning som foder till fjäderfä (metionin) följt av: foder till hästar och nötkreatur, biogas (80 %) exkl. rötningskostnader, biogas (60 %) exkl. rötningskostnader, foder till fjäderfä (lysin) och grisar, gödselmedel, eldning för uppvärmning, biogas (80 %) inkl. rötningskostnader och sämst biogas (60 %) inkl. rötningskostnader. För sekundärdrank ändras ordningsföljden så foder till hästar och nötkreatur får högst värde följt av: foder till fjäderfä (metionin), biogas (80 %) exkl. rötningskostnader, biogas (60 %) exkl. rötningskostnader, gödselmedel, foder till fjäderfä (lysin) och grisar, biogas (80 %) inkl. rötningskostnader, eldning för uppvärmning och sämst biogas (60 %) inkl. rötningskostnader. Värdet för sekundärdrank är högre än för primärdrank vid alla användningar utom vid utfodring av grisar och fjäderfän (baserat på lysin eller metionin). Orsaken till det lägre värdet, som foder till grisar och fjäderfän, är att i sekundärprocessen för att utvinna 13 % mer etanol, bryts 50 % av lysinet och 20 % av metioninet ner. Världsmarknadspriserna på korn och sojamjöl har en stor inverkan på drankens värde, liksom utbyte m.m. från biogasanläggningen. Priserna på skogsflis och gödselmedel hade något mindre inverkan på resultatet då dessa produkter hade ett lägre värde från början.
Livscykelanalyser har gjorts av produktionen av etanol med systemutvidgning, där dranken ersätter andra produkter beroende på dess användning. Följande produkter ersätts beroende av drankens användning: sojamjöl och korn vid utfodring (råprotein till nötkreatur och hästar; lysin till grisar och fjäderfä; metionin till fjäderfä); skogsflis vid eldning; konstgödsel NPK vid gödsling; vall till biogas och överskottskonstgödsel vid biogasråvara. För primärdrank blir, för global uppvärmning, ordningsföljden från lägst påverkan: fjäderfä (metionin), hästar och nötkreatur, fjäderfä och grisar (lysin), biogas (80 % och 60 %), gödselmedel och sämst eldning. Ordningsföljderna blir ungefär desamma för försurning och eutrofiering. För energiåtgång blir ordningsföljden från lägsta: biogas (80 % och 60 %), gödselmedel, eldning, fjäderfä (metionin), hästar och nötkreatur och sist fjäderfä (lysin) och grisar. För sekundärdrank blir, för global uppvärmning, ordningsföljden från lägst påverkan: hästar och nötkreatur, fjäderfä (metionin), biogas (80% och 60 %), grisar och fjäderfä (lysin), gödselmedel och sist eldning. För energiåtgång blir ordningsföljden från lägsta: biogas (80% och 60 %), hästar och nötkreatur, fjäderfä (metionin), gödselmedel, eldning, och sist grisar och fjäderfä (lysin). Produktionen av etanol och sekundärdrank ger lägst miljöbelastning då sekundärdranken blir foder till nötkreatur och hästar, samt används som biogasråvara. Vid de andra användningsområdena för dranken, ger produktionen av etanol och primärdrank lägst miljöbelastning. Energiåtgången för produktion av etanol och sekundärdrank blir, för samtliga användningsområden för dranken, högre än vid produktion av etanol och primärdrank. Orsaken till detta är att en energikrävande extra process tillkommer vid produktionen av etanol och sekundärdrank.
Låter man istället biogasen, i det ovan beskrivna systemet, ersätta bensin direkt i lätta fordon, blir miljövinsten vad gäller växthusgaser större än i alla andra fall beroende på att ett fossilt bränsle ersätts direkt. Till skillnad från de andra studerade användningsområdena för dranken, blir primärdrank bättre än sekundärdrank då den har mer cellulosa och hemicellulosa kvar som kan bli till biogas. Även energivinsten visar upp ett liknande resultat som växthusgaserna.
Energibalanser, som kan beskrivas som kvoten mellan utgående energi hos etanol och drank som effektivt värmevärde, och energiåtgången i alla steg för hela produktionskedjan, beräknades. Dessa innehåller alla steg från odlingen av höstvetet tills dess att det färdiga etanolbränslet är färdigt att tanka och dranken är transporterad till gården och då är färdig att utfodra. Dess värden har beräknats till 1,96 för etanol och primärdrank från en ordinär etanolprocess och 1,75 för etanol och sekundärdrank från en process som ger 13 % mer etanol från även en del av spannmålens cellulosa och hemicellulosa. Om dranken inte torkas förbättras dessa energibalanser till 2,84 respektive 2,22.
Om halva arealen av vete, korn och rågvete (knappt 400 000 ha) används till etanol skulle knappt 600 000 ton primärdrank erhållas. Nuvarande djurbestånd kan konsumera ungefär två tredjedelar av denna, varav mjölkkorna en tredjedel och slaktsvinen knappt en sjättedel. Om även en del av spannmålens cellulosa och hemicellulosa används för etanolproduktion erhålls ca 470 000 ton sekundärdrank, av vilken nuvarande djurbestånd kan konsumera ca tre fjärdedelar, varav mjölkkorna knappt två femtedelar och slaktsvinen knappt en femtedel. Det finns inget som direkt begränsar hur mycket spannmålsdrank som kan användas till förbränning eller som gödselmedel mer än dess ekonomiska värde vid dessa applikationer. Till förbränning är en avgörande faktor att värmeverken kan acceptera ett bränsle som sintrar (ger slagg och beläggningar i pannorna). Potentialerna från maximal mängd enligt ovan är 2,9 TWh för primärdrank och 2,5 TWh för sekundärdrank. Om drankerna enligt ovan rötas med 80 % utvinningsgrad blir potentialerna 2,4 respektive 2,1 TWh (mätt som det effektiva värmevärdet hos producerad metangas). Detta är betydligt mer än vad som kan rötas i potentiella biogasanläggningar för andra substrat, särskilt då drankprodukterna har ett högt kväveinnehåll.
Slutsatser och råd till näringen blir att dranken bör i första hand användas till utfodring. Sekundärdrank bör i första hand utfodras till idisslare. Rötningskostnaderna kan bli höga om en biogasanläggning byggs enbart för rötning av drank. Rötning av dranken är på grund av ekonomin i första hand aktuellt i rötprocesser där dranken har ett mervärde, och ej behöver bekosta själva biogasanläggningen. I annat fall kan drankrötningen bli dyr. Förbränning av dranken bör undvikas.
Utifrån områden där det finns ont om data kan förslag på vad som bör undersökas i kommande forskningsprojekt bli: Egenskaperna hos sekundärdrank studeras mer ingående vid utfodring; Dranks potential som livsmedelsråvara; Dranks potential som biogasråvara studeras mer ingående vid samrötning med andra substrat; Dranks egenskaper vid eldning ensamt och tillsammans med andra bränslen studeras i praktiska försök; Sirapsfraktionens egenskaper som bindemedel vid tillverkning av foderpellets, bränslepellets och briketter utreds mer ingående; Livscykelanalyser görs där biogas från drank ersätter olika drivmedel i olika fordonsflottor; Med livscykelanalyser och ekonomiska kalkyler jämförs olika potentiella etanolgrödors ekonomi och miljöpåverkan vid antingen produktion av etanol eller produktion av biogas.

Authors/Creators:Bernesson, Sven and Strid, Ingrid
Title:Svensk spannmålsbaserad drank
Subtitle:alternativa sätt att tillvarata dess ekonomiska, energi- och miljömässiga potential
Alternative abstract:
LanguageAbstract
English

Distiller’s grain is currently used mainly for animal feed. It can be fed either wet (8.5-28% DM) or dried (90% DM). The main animal groups fed distiller’s grain are cattle and pigs, but the product can also be used for other species of farm animal. Distiller’s grain can also be used as biogas feedstock, fuel or organic fertiliser. After fermentation, the digestible protein in distiller’s grain (primary distiller’s grain) remains in essentially unchanged form, while almost all the starch has been consumed. Distiller’s grain is therefore a protein feed. Fibre polysaccharides (cellulose and hemicellulose) also remain in distiller’s grain. With other processing techniques these can be broken down to fermentable sugars and fermented into ethanol. The distiller’s grain from that process, so-called secondary distiller’s grain (also called enhanced distiller’s grain), can be used in similar applications to normal (primary) distiller’s grain and therefore it was also studied in this project. A disadvantage of the secondary processing technique is that some of the amino acids in the distiller’s grain protein are broken down. In our economic calculations and life cycle assessment, it was assumed that 50% of lysine and 20% of methionine had been broken down in secondary distiller’s grain.
Our main objective was to evaluate how distiller’s grain can be used in various applications, and to estimate the economic value and production costs for these applications. We also evaluated the environmental impact in terms of e.g. greenhouse gas emissions and energy requirements in the production of ethanol and distiller’s grain for the different applications. In addition, we analysed the significance of subjecting the distiller’s grain to the additional process in which a proportion of the grain cellulose and hemicellulose is converted into ethanol and secondary distiller’s grain is produced.
Ruminants, e.g. cattle and sheep, can receive a large proportion of the protein in their feed as wheat distiller’s grain. Protein from other sources may be needed so that the total amount of protein behaves as required in digestion. For pigs and poultry, around 10% of the feed may consist of wheat distiller’s grain. Piglets are sensitive to the palatability of their protein and therefore it is not certain that they can always eat feed containing wheat distiller’s grain. For poultry, the proportion of distiller’s grain products in the feed may have to be limited to prevent viscosity problems and wet, sticky manure. For horses, 10-20% of the concentrate can consist of wheat distiller’s grain if the animals do not suffer from palatability problems.
Distiller’s grain can be fired either wet or dry, depending on the heating equipment. Distiller’s grain based on grain containing high levels of alkali metals gives an ash with a low melting point, which makes it likely to sinter easily. High concentrations of sulphur and chlorine can cause problems with corrosion. The ash content is quite high, about 5% of DM. The high content of nitrogen (about 5% of DM) makes nitric oxide emissions likely to be high, i.e. similar to those obtained from incineration of rapeseed expeller, which has a similar nitrogen content, and 2 to 3.6-fold higher than for nitrogen-poor fuels. When secondary processing is performed to use part of the cellulose and hemicellulose for the production of ethanol, substances that give problems with firing are concentrated, which increases the likelihood of incinerator problems. In addition, the ash content is higher, while the total heating value decreases as the cellulose and hemicellulose is converted to ethanol.
As a fertiliser, primary distiller’s grain solids contain about 5.7% nitrogen, 0.8-1.5% phospho-rus and 0.9 to 1.9% potassium. Our calculations showed that secondary distiller’s grain solids are likely to contain about 7.4% nitrogen, 1.0-2.0% phosphorus and 1.2-2.4% potassium. The mineralisation (release) of organically bound nitrogen is probably slow, as is the case for e.g. rapeseed expeller.
Distiller’s grain is a suitable substrate for biogas production. The plant nutrients in biodigested distiller’s grain are probably more plant-available than prior to digestion. However, distiller’s grain is a nitrogen-rich substrate that can cause problems with high ammonium nitrogen concentrations in biogas reactors. This applies to a greater degree to secondary distiller’s grain, where the nutrients are concentrated since part of the cellulose and hemicellulose has been converted into ethanol. The yield in the biogas production process should be able to reach 60-70% and in good conditions perhaps 80%.
We prepared cost estimates comparing the economic value of distiller’s grain stillage derived from the economic value of barley and soybean meal (metabolisable energy and crude protein for cattle and horses, lysine for pigs and poultry, or methionine for poultry) in the feed, forest wood chips for fuel (lower heating value), nitrogen, phosphorus and potassium for use as fertiliser, and the sale of electricity and heat from a large farm biogas plant, including the value of nitrogen, phosphorus and potassium in the digestion residues. In the studies of biogas digestion, cases with both 60 and 80% yield and cases with and without digestion costs were included. Costs were studied for the period 2005-2010. Primary distiller’s grain had the highest value when used as feed for poultry (methionine) followed by: feed for horses and cattle, biogas (80%) excluding digestion costs, biogas (60%) excluding digestion costs, poultry feed (lysine) and pig feed, fertiliser, fuel for heating, biogas (80%) including digestion costs and biogas (60%) including digestion costs. Secondary distiller’s grain altered the sequence, with feed for horses and cattle giving the highest value followed by: poultry feed (methionine), biogas (80%) excluding digestion costs, biogas (60%) excluding digestion costs, fertiliser, poultry feed (lysine) and pig feed, biogas (80%) including digestion costs, fuel for heating and biogas (60%) including digestion costs. The value of secondary distiller’s grain is higher than that of primary distiller’s grain for all uses except as feed to pigs and poultry (based on lysine or methionine). The reason for the lower value, when fed to pigs and poultry is that in the secondary process to extract 13% more ethanol, 50% of lysine and 20% of methionine are broken down. The world market prices for barley and soybean meal had a major impact on the value of the distiller’s grain, as well as on yield, etc. from the biogas plant. The price of wood chips and manure had slightly less impact on the results, since these products had a lower value from the beginning.
Life cycle assessment was carried out on the production of ethanol with system expansion, where the distiller’s grain replaced other products depending on its use. The following products were assumed to be replaced depending on the distiller’s grain used: soybean meal and barley in animal feed (crude protein for cattle and horses; lysine for pigs and poultry; methionine for poultry); wood chips for fuel; fertiliser NPK at fertilisation; ley and excess fertiliser from biogas feedstock. For primary distiller’s grain, the impact on global warming increased in the order: poultry (methionine), horses and cattle, and poultry and pigs (lysine), biogas (80% and 60%), fertilisers and fuel. The order was roughly the same for acidification and eutrophication. For energy consumption, the impact increased in the order: biogas (80% and 60%), fertiliser, fuel, poultry (methionine), horses and cattle, and poultry (lysine) and pigs. For secondary distiller’s grain, the impact on global warming increased in the order: horses and cattle, poultry (methionine), biogas (80% and 60%), pigs and poultry (lysine), fertilisers, and fuel. For energy consumption, the corresponding ranking was: biogas (80% and 60%), horses and cattle, poultry (methionine), fertiliser, fuel, and finally pigs and poultry (lysine). The production of ethanol and secondary distiller’s grain gives the lowest environmental impact when the secondary distiller’s grain is used as feed for cattle and horses, or is used as biogas feedstock. With the other uses of distiller’s grain, the production of ethanol and primary distiller’s grain gives the least environmental impact. Energy consumption for producing ethanol and secondary distiller’s grain, for all uses of distiller’s grain, is higher than the production of ethanol and primary distiller’s grain. The reason for this is that an energy-consuming additional process is required for the production of ethanol and secondary distiller’s grain.
Instead of biogas in the system described above, we then assumed that the fuel produced replaced fossil fuel (petrol) directly in light vehicles. In this case the environmental benefits in terms of greenhouse gas emissions were greater than in any other case due to the direct replacement of fossil fuel. In contrast to the other uses of distiller’s grain studied here, primary distiller’s grain was better than secondary distiller’s grain in fuel production as it had more cellulose and hemicellulose left that could be digested to biogas. The energy gain showed a similar result to the greenhouse gases.
The energy balance was calculated as the ratio of output energy of ethanol and distiller’s grain in terms of lower heating value (net calorific value), and energy consumption in all stages of the entire chain. This extended from the cultivation of winter wheat until the finished ethanol fuel was ready for use as a fuel, or the distiller’s grain had been transported to the farm and was ready to be fed to animals. The value obtained was 1.96 for ethanol and primary distiller’s grain from an ordinary ethanol process and 1.75 for ethanol and secondary distiller’s grain from a process that provides 13% more ethanol from the cellulose and hemicellulose in the grain. When the distiller’s grain was not dried, the energy balance improved to 2.84 and 2.22, respectively.
If half the area of wheat, barley and triticale in Sweden (almost 400 000 ha) were to be used for ethanol production, nearly 600 000 tonnes of primary distiller’s grain would be produced. The current animal population in Sweden could consume about 65% of this, with dairy cows consuming one-third and slaughter pigs barely one-sixth. If even a fraction of the grain cellulose and hemicellulose were to be used for ethanol production, about 470 000 tonnes of secondary distiller’s grain would be obtained, of which the current Swedish animal population could consume about 75%, with dairy cows consuming almost two-fifths and slaughter pigs barely one-fifth. There is nothing directly limiting the amount of distiller’s grain that can be used for combustion or fertiliser other than the monetary value in these applications. For combustion, a key factor is that thermal power plants can accept fuel sintering (gives slag and deposits in boilers). The maximum potential for heat production according to the above is 2.9 TWh for primary distiller’s grain and 2.5 TWh for secondary distiller’s grain. If the distiller’s grain were to be digested with 80% yield according to the above, the potential would become 2.4 and 2.1 TWh, respectively (as measured by the lower heating value of methane produced). This is substantially more than can be digested in potential biogas plants for other substrates, especially when the distiller’s grain products have a high nitrogen content.
Our conclusion and recommendation to the industry is that distiller’s grain should be used primarily for animal feed. Secondary distiller’s grain should be primarily fed to ruminants. Production costs can be high if a biogas plant is built solely for the digestion of distiller’s grain. Anaerobic digestion of distiller’s grain is currently economically viable primarily in digestion processes where distiller’s grain has a additional value, and does not have to be paid for by the biogas plant. Otherwise distiller’s grain digestion might be costly. Incineration of distiller’s grain should be avoided.
Based on areas where there is a shortage of data, suggested topics for future research would be: The characteristics of secondary distiller’s grain in feed applications; the potential of distiller’s grain as a food commodity; distiller’s grain as a potential biogas feedstock in codigestion with other substrates; the properties of distiller’s grain fuel alone and together with other fuels in practical applications; the properties of the syrup fraction as a binding agent in the manufacture of feed pellets, fuel pellets and briquettes; life cycle assessment of the biogas from distiller’s grain as a replacement fuel in different vehicle fleets; life cycle assessment and economic calculations comparing different potential ethanol crops, and the environmental impact of production of ethanol compared with biogas.

Series/Journal:Rapport / Institutionen för energi och teknik, SLU (1654-9406)
Year of publishing :September 2011
Number:032
Number of Pages:233
Place of Publication:Uppsala
Publisher:Institutionen för energi och teknik, Sveriges lantbruksuniversitet
ISSN:1654-9406
Language:Swedish
Publication Type:Report
Article category:Other scientific
Full Text Status:Public
Agris subject categories.:E Economics, development, and rural sociology > E16 Production economics
E Economics, development, and rural sociology > E21 Agro-industry
L Animal production > L02 Animal feeding
N Machinery and buildings > N01 Agricultural engineering
P Natural resources > P06 Renewable energy resources
X Agricola extesions > X60 Technology
X Agricola extesions > X70 Economics and management
Subjects:Obsolete subject words > TECHNOLOGY > Other technology > Environmental engineering
Obsolete subject words > FORESTRY, AGRICULTURAL SCIENCES and LANDSCAPE PLANNING > Animal production > Animal nutrition and management
Obsolete subject words > FORESTRY, AGRICULTURAL SCIENCES and LANDSCAPE PLANNING > Area technology > Agricultural engineering
Obsolete subject words > FORESTRY, AGRICULTURAL SCIENCES and LANDSCAPE PLANNING > Area economics
Obsolete subject words > FORESTRY, AGRICULTURAL SCIENCES and LANDSCAPE PLANNING > Area economics > Agricultural economics
(A) Swedish standard research categories 2011 > 4 Agricultural Sciences > 401 Agricultural, Forestry and Fisheries > Agricultural Science
(A) Swedish standard research categories 2011 > 4 Agricultural Sciences > 405 Other Agricultural Sciences > Renewable Bioenergy Research
(A) Swedish standard research categories 2011 > 4 Agricultural Sciences > 405 Other Agricultural Sciences > Environmental Sciences related to Agriculture and Land-use
Agrovoc terms:brewery byproducts, biofuels, feeds, environmental impact, life cycle analysis, economic analysis, sweden
Keywords:biobränsle, drank, etanol, biprodukter, sekundär drank, användning, livsykelanalys, LCA, miljöbelastning, energianalys, ekonomi, biofuel, distiller’s grain, ethanol, by-products, secondary distiller’s grain, use, life cycle assessment, LCA, environmental impact, energy analysis, economics
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-e-630
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-e-630
ID Code:9079
Faculty:NL - Faculty of Natural Resources and Agricultural Sciences (until 2013)
Department:(NL, NJ) > Dept. of Energy and Technology
External funders:Stiftelsen Lantbruksforskning
Deposited By: Sven Bernesson
Deposited On:27 Sep 2012 13:33
Metadata Last Modified:08 Sep 2017 10:50

Available Versions of this Item

  • Svensk spannmålsbaserad drank. (deposited 27 Sep 2012 13:33) [Currently Displayed]

Repository Staff Only: item control page