Home About Browse Search
Svenska


Skogscertifiering som instrument för förbättrad skogsskötsel inom det enskilda privata skogsbruket

Lidestav, Gun and Berg Lejon, Solveig (2009). Skogscertifiering som instrument för förbättrad skogsskötsel inom det enskilda privata skogsbruket. Umeå: (S) > Dept. of Forest Resource Management
(NL, NJ) > Dept. of Forest Resource Management
, Sveriges lantbruksuniversitet. Arbetsrapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik ; 252
[Report]

[img]
Preview
PDF
299kB

Abstract

I spåren av internationella och nationella miljöpolitiska diskussioner har en stor del av den
svenska skogsmarken kommit att skogscertifieras enligt någon av de standarder som
utvecklats sedan början av 1990-talet. Skogscertifieringen av ett uthålligt skogsbruk förordar
ett ansvarstagande för vår miljö, ett socialt ansvarstagande, en uthållig produktion och ett
livskraftigt bruk av skogar både med avseende på ekonomi, ekologi och sociala aspekter.
Drygt 10,4 miljoner hektar är i dag skogscertifierade enligt FSC (Forest Stewardship Council;
http://www.fsc-sverige.org/Statistik/CertifikatSverige/tabid/88/Default.aspx) och knappt sju
miljoner hektar enligt PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification
schemes; http://www.pefc.se ). Detta gör Sverige till det mest skogscertifierade landet i
Europa. Medan det framför allt är de stora markägarna som anslutit sig till FSC utgör PEFC
det främsta alternativet för skogsägare med mindre och medelstora fastigheter
(familjeskogsbruket), skogsentreprenörer samt köpsågverken. Det finns dock inget formellt
hinder för en liten skogsägare att välja FSC-standarden och vice versa, och på senare tid har
även ett antal stora skogsägare anslutit sig till PEFC. För stora skogsägare, entreprenörer och
virkesorganisationer som uppfyller FSC- respektive PEFC-standarden utfärdas
direktcertifikat, medan gruppcertifikat utfärdas för paraplyorganisationer (exv en
skogsägarförening) med anslutna mindre skogsägare, entreprenörer och virkesorganisationer.
Skogsägare som gruppcertifierar sitt skogsbruk tecknar ett avtal om skogscertifiering genom
FSC respektive PEFC med en paraplyorganisation. Genom avtalen förbinder sig skogsägaren
att följa den gällande skogsbruksstandarden som bl a innebär att minst 5 % av skogen avsätts
för att skapa höga naturvärden i framtiden. För PEFC skogscertifiering gäller vidare att
skogsägare med mer än 20 ha produktiv skogsmark skall upprätta och följa en s k Grön
skogsbruksplan. Sammantaget innebär de åtaganden som görs inom ramen för
skogscertifieringen förändringar i skogsbruket som reducerar de potentiella
avverkningsnivåerna jämfört med tidigare skogsbruksprinciper (Lundström et al 1997,
Skogsstyrelsen 2000, Jacobsson 2002). Enligt Eriksson et al (2006) kan en anpassning till
FSC-standarden på all skogsmark i Sverige medföra en betydande minskning av virkesutbudet
om inte skogsägarna genom avsevärt höjda virkespriser motiveras att investera i eller vidta
sådan produktionshöjande åtgärder som ryms inom skogscertifieringsstandarden. Även om
FSC standarden uppfattas som något mer krävande än PEFC, är resonemanget giltigt för båda skogscertifieringssystemen. Intressant i sammanhanget är att exempelvis Södra skogsägarna,
som framgångsrikt lanserat PEFC bland sina medlemmar använder högre virkespris till
skogsägaren som ett av ”försäljningsargumenten” (Ek 2004). Enligt Ek (2004) är det också
prisskillnaden mellan skogscertifierat och icke-skogscertifierat virke som gjort att flest
skogsägare inom Södra valt att låta skogscertifiera sig. Samtidigt kan de Gröna
skogsbruksplanerna, som är en central komponent i skogscertifieringen för skogsfastighet >
20 ha, utgöra ett verksamt medel för en mer planmässig och produktionshöjande skogsskötsel.
Detta kan i sig höja avverkningsbenägenheten och öka det faktiska utbudet av skogsråvara.
Det är också detta som används som bärande argument i marknadsföringen av de Gröna
skogbruksplanerna. ”Det finns en metod som kan förena ett effektivt skogsbruk med hög
avkastning med naturhänsyn. Det kallas grön skogsbruksplan. En sådan plan är en investering
för framtiden.” (http://www.sodra.com/sv/verksamheter/Skogliga-tjanster/Gron-
skogsbruksplan 2007-11-15).

Vilka skogsägare är det då som valt att skogscertifiera sina skogsfastigheter och på vilket sätt
har detta faktiskt påverkat skogsbruket på de enskilda fastigheterna? När Ek (2004) i en
attitydundersökning av Södra skogsägarnas medlemskår, jämfört de som låtit skogscertifiera
sina skogsfastigheter med de som inte skogscertifierat sina innehav, har han funnit en rad
intressanta skillnader. Medlemmar med skogscertifierade skogsinnehav är i genomsnitt något
yngre och har avsevärt större skogsfastigheter. I förhållande till medlemskåren som helhet är
män och åbor något överrepresenterade bland de skogscertifierade. Mest intressant är dock att
majoriteten av de skogscertifierade menar att skogscertifieringen inte påverkat deras sätt att
bruka skogen. Liknande resultat har redovisats av Söderkvist (2002) i en mer generell
attitydundersökning. Farhågorna om minskade avverkningsvolymer i enlighet med exv den
Eriksson et al’s (2006) scenarioanalys kan därmed ifrågasättas. Å andra sidan finns också
anledning att, av i första hand metodmässiga skäl, vara mycket försiktig med tolkningen av
resultaten i de genomförda attitydundersökningarna. De ena skälet är att antalet tillfrågade
skogsägare är relativt litet, det andra skälet är att man kan befara att de som valt att låta
skogscertifiera sitt innehav har gjort det utifrån föreställningen att de redan innan bedrev ett
skogsbruk som förenade naturhänsyn och ekonomisk avkastning.
Man får heller inte glömma att det finns olika intressen och motiv till att bejaka
skogscertifieringen. Enligt Klingberg (2003) kan orsakerna till skogsägarens/skogsföretagets
intresse för skogscertifiering hänföras till tre motiv. I) Det kan utgöra ett verksamt instrument för förbättrad skogsskötsel i såväl ekologiskt, ekonomiskt som socialt avseende. II) Det kan
ses som ett som ett instrument för kommunikation med företagets kunder och/eller
konsumenter i vid bemärkelse. III) Det kan ingå i ett maktspel om marknader och/eller
inflytande avseende skogsbrukets.

Authors/Creators:Lidestav, Gun and Berg Lejon, Solveig
Title:Skogscertifiering som instrument för förbättrad skogsskötsel inom det enskilda privata skogsbruket
Subtitle:
Series/Journal:Arbetsrapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik (1401-1204)
Year of publishing :June 2009
Number:252
Number of Pages:23
Place of Publication:Umeå
Publisher:Institutionen för skoglig resurshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet
ISSN:1401-1204
Language:Swedish
Publication Type:Report
Full Text Status:Public
Agris subject categories.:K Forestry > K10 Forestry production
Subjects:(A) Swedish standard research categories 2011 > 4 Agricultural Sciences > 401 Agricultural, Forestry and Fisheries > Forest Science
Keywords:Skogscertifiering, Förbättrad Skogsskötsel, Privat Skogsbruk
URN:NBN:urn:nbn:se:slu:epsilon-e-702
Permanent URL:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-e-702
ID Code:9218
Department:(S) > Dept. of Forest Resource Management
(NL, NJ) > Dept. of Forest Resource Management
Deposited By: Bo Jonsson
Deposited On:07 Nov 2012 14:19
Metadata Last Modified:02 Dec 2014 10:53

Repository Staff Only: item control page

Downloads

Downloads per year (since September 2012)

View more statistics

Downloads
Hits