Epsilon Open Archive

Abstract

Fäbodbruk uppmärksammas för ett antal mervärden som produceras utöver kött- och mjölkproduktion i dagens jordbrukspolitik, såsom biologisk mångfald och upprätthållande av traditionella kunskaper. I Landsbygdsprogrammet 2007-2013 finns därför två miljöersättningar riktade enbart till att stödja levande fäbodar: ”Fäbod i bruk” samt ”fäbodbete”. Inför landsbygdsprogrammet 2014-2020 är det aktuellt att ställa frågan om dessa ersättningar fallit väl ut, om ersättningsnivåerna är rimliga samt om utformningen av stöden bör förändras. Vad krävs för att fäbodbruket ska
finnas kvar i framtiden?
I denna rapport lyfts fäbodbrukares problembeskrivningar
och åsikter fram. Rapporten visar att det finns två viktiga frågor som måste hanteras, ur fäbodbrukarnas perspektiv.
Den första handlar om att förbättra de ekonomiska villkoren för att driva småjordbruk i allmänhet och levande fäbodar i synnerhet i Sverige idag. I rapporten lyfts ett antal av de förslag som framkommit i studien, bland annat om stöd för investeringar, renoveringar, avbytarhjälp och högre ersättning för betesdjuren.
Den andra handlar om samvaron med större rovdjur. Merparten av Sveriges fäbodar i bruk finns i Jämtlands, Dalarnas, Gävleborgs och Värmlands län där koncentrationen av varg och björn är som störst. För merparten av alla fäbodbrukare utgör förluster till rovdjur det största orosmomentet och många är osäkra på om fäbodbruket kommer att finnas kvar om rovdjursförvaltningen inte förändras.