Epsilon Open Archive

Abstract

Denna rapport har två mål, det första är att sammanställa och skapa
överblick över hur, och med vilka verktyg några Svenska kommuner arbetar
med planeringen av platser för barn; skolgårdar, förskolegårdar och
lekplatser. Det andra är att utifrån sammanställningen diskutera och
reflektera över några av de perspektiv som kan förklara svårigheterna med
att gestalta bra städer för barn och unga i dagens planeringsdiskurs.
Som grund till rapporten ligger en undersökning där frågor till 27 kommuner
fokuserades kring; hur kommunerna själva styr planeringen av platser för
barn; vilka riktlinjer/normer som används; och vilka förvaltningar som är
inblandade i planeringen.
Materialet från undersökningen utgör utgångspunkten för reflektioner kring
varför barns tillgång till hela staden minskar samtidigt som de planerade och
separata platserna för barn har börjat ifrågasättas. Att avsätta platser för barn,
t.ex. lekplatser och skolgårdar, är ett sätt att hävda barns rätt till i staden,
men vi vet genom forskning och erfarenhet att tillgången till hela
vardagsmiljöer är viktiga för barns hälsa och utveckling. En stadsplanering
med ett inkluderande perspektiv på barns rörelse och vistelse innefattar mer
än att endast planera platser för barn, det innebär också en planering som
stödjer barns rätt att skapa egna platser. I rapporten försöker vi reflektera
runt två spår som delvis går in i varandra och hänger ihop.